Tankar vid Öresund

foto snaphanen

Svensk politik är en stor besvikelse, alla riksdagens partier är socialdemokratiska. Moderaterna var en gång ett konservativt parti men för att kunna erövra regeringsmakten blev de socialister. Antagligen representerar de det svenska folket ganska bra, folk i allmänhet verkar ju vara välindoktrinerade, i den mån de över huvud taget intresserar sig för politik. Det som sägs på TV-nyheterna är guds ord. Såvida man inte har parabol vill säga, då är det allahs ord.



Stockholm är inte världens centrum. Världen slutar inte vid T-banans ändstation.


Fogh Rasmussen for Prime Minister!


eller hvorfor ikke Mads Mikkelsen


Inte konstigt att folk inte bryr sig om politik, det finns ju inget parti som tar upp vardagsproblem. Det finns inga parkbänkar om sommaren. Det finns bara väskryckare och våldtäktsmän från all världens hörn.

"Det värsta är nu att psykobabblet tar över händelsen, att den sarneckifieras och när detta har pågått en tid och ältats i det sociala bludderkomplexet så återstår ingenting av personligt ansvar och det är som om det allvarliga som inträffat aldrig hänt," skriver Östra Ölands horisont angående Rödebytragedin.

Varför kommer jag att tänka på våldtäktsepidemin i Kongo?

"Snarare tänker man på filmen Mad Max och till en tid efter katastrofen, där medlemskap i en gerilla (som ska kallas rövarband) blir en överlevnadsstrategi för de värsta rovdjur ett samhälle skapar. En organisation för tjuvar och mördare, som annars skulle vara outcasts och i fängelse i sina samhällen, men som nu den sociala darwinistiska evolutionen av en slump gjorts till faktiska politiska makthavare," som Gustafsson i Säffle skriver.

Dick Erixon: "Jag ogillar när man försöker förklara kriminalitet med sociala orättvisor och därmed göra det till ett politiskt argument. Kriminalitet är fråga om bristande moral, om karaktärsbrister hos individen som inte har med deras ekonomiska status att göra."