Kulturell hänsyn

Nästa sommar kommer uttagningstävlingar för Olympiska spelen att äga rum i Eugene, Oregon. Men innan någon av de frivilliga kan hjälpa till måste de genomgå en specialkurs i "diversity". "The Blacks on Track "-gruppen vill vara säkra på att ortsbefolkningen tränas i hur man umgås med svarta.

Kommittén ska utbilda 1800 frivilliga i "nödvändigheten av kulturell hänsyn" och man har också inbjudit anställda vid restauranger, affärer och andra lokala inrättningar.

Det finns fortfarande en grupp kollektivister som tjänar sitt uppehälle på att porträttera svarta som offer och undertryckta, och genom att hålla den attityden vid liv försäkrar man sig om den väljarkår som kräver: " Give me, give me!"

Det har inte kommit ut något program om vad man speciellt ska träna på i Eugene men de exempel som ges ska klargöra vilka restauranger, hårfrisörer och kyrkor som svarta kan förväntas besöka. Man ska heller inte ta för givet att varje svart person är en idrottare eller åskådare. Polisen ges fyra dagars träning i diversity och hur de ska undvika ras-profilering.

Amerikaner ska tränas i att umgås med Amerikaner! Vilken förolämpning att anse att man ska umgås med svarta på annat sätt än med alla andra amerikaner.

Svarta tar examen vid college och universitet i rekordartat antal och få arbete i affärsvärlden, inom juridiken, medicin och industri. De har egna hem och högre inkomst än någonsin. Fler och fler ger upp sin roll som offer och njuter av det framgångsrika liv som följer om man tar del av de möjligheter som detta samhälle erbjuder. Färre och färre stödjer organisationer som NAACP och svarta sk. ledare, som Jackson och Sharpton förlorar därför politisk makt.

Det enda ras-relaterade problem som finns i detta land och som bl.a Bill Cosby föreläser om, har väldigt lite att göra med fördomar och rasism. Problemet är mentaliteten att man inte ska anstränga sig och bjuda till, att man inte ska vara duktig i skolan för då "härmar man vita", man ska inte inordna sig i samhället för då är man en "Onkel Tom".

Den mentaliteten kommer inte från ras utan från kultur och häri ligger den stora stötestenen i det så kallade rasproblemet.

Medan det med all rätt krävs att vita granskar sina förutfattade meningar och känslor gentemot svarta tycks det inte finnas någon vilja hos delar av det svarta Amerika att examinera hur sidor av deras egen kultur stoppar dem från att till fullo ta del av de möjligheter som finns.

Aktivister för medborgarrättigheter spelar på de strängar som gör att deras anhängare hellre skyller sina problem och svårigheter på andra, i stället för att erkänna att det beror på deras egen attityd.

Så länge man lägger nytt bränsle på den elden kommer den att fortsätta att pyra.