Så fort jag lägger märke till omvänd rasism och omvänd sexism och skriver om det, så svarar "anti-rasister" och feminister att färgade och kvinnor varit förtryckta av vita män så länge, att det bara är rättvist. Man ger igen för gammalt ost. Därför dessa flagranta avsteg från principen om allas lika värde. För att inte tala om principen om att det är fel med kollektiva bestraffningar och att all skuld skall mätas individuellt.
När jag då undrar hur länge vi vita män skall betala för gammal ost, så svarar de att den snart kommer att vara betald bara de får hålla på lite till.
Men när skulden är betald, så får vi vita män inte ge igen utan då, först då, så börjar vi om från scratch!
Vilken vacker vision. Skönt att veta att vårt lidande inte är förgäves. Att det bara är en ny, bättre världs förlossningsvärkar.
Jag läser ganska ofta artiklar som jag i tanken återvänder till. En sådan är Rod Liddles i Spectator om en affisch om internationell förbrödring inför OS i London 2012.
Annonsens rubrik är "Tillsammans" och visar skolbarn som springer över en lekplats. Inget av dem är, enligt Liddle, vad man skulle kunna kalla vit.
"Vilket är bra. Jag tycker vi har sett och hört tillräckligt många vita barn eller hur? Det enda berättigandet för vita barnen i annonsen hade varit att få dem att be de färgade barnen om ursäkt för tusen år av slaveri och kulturell och militär imperialism. Kanske fotografen genom utelämnandet vill säga oss att de hemska vita barnen typiskt nog hade vägrat att be om ursäkt." Spectator
Men jag skall inte klaga. Jag har feministerna och "antirasisterna" att tacka för allt.
De har gjort mig medvetnare när jag ser annonser och tv-program, när jag läser deckare och ser på film. Hela tiden tillämpar jag deras metod: jag vänder på allt.
Inte med ansträngning utan det sker spontant, automatiskt: om det hade varit en man som sagt eller gjort så där, hur hade det uppfattats? Om det varit en svensk i en AMF-annons som talat om Rinkeby som värsta blattestället och inte en invandrare som kallar Magaluf värsta svennestället? Om Helle Klein skrivit "när skall Gud tröttna på muslimer/judar" och inte "när skall Gud tröttna på kristna"? Om Fredrik Reinfeldt kallat det urafrikanska barbariskt och inte det ursvenska för "blott barbari"? Etcetera, etcetera, etcetera.
Fjordman
George MacDonald Fraser
18 januari 2008
"Om det varit en svensk eller en man. . ."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 Kommentarer:
Vilken vidrig inställning. Ska nu levande människor betala för vad döda människor påstås ha gjort? Och till och med barn ska skuldbeläggas? Sinnesjukt om du frågar mig - vi måste bekämpa dessa vidriga tendenser!
Den där inställning är ständigt närvarande i vardagen.
Nyss vid lunchbordet så bläddrade jag i DN:s Kulturdel. Artikel om rockband med namnet "Destroy all blondes". Hm. Ja, behöver jag utveckla det?
Sedan såg jag ett citat av Michael Tornvig eller vad han heter (han ser ut som
Manuel "Ananasansiktet" Noriega i ansiktet) på omslaget till min frus "Chef": "Jag föredrar kvinnliga chefer - av båda könen."
Jag blir äcklad av sådan inställsamhet. Det är inte ens humor.
Det som M T menar med kvinnligt är förmodligen bara vanlig empati och hyfs, något som inte har med könstillhörighet att göra.
Tänkte på det häromdan på jobbet. Alla dessa fack- och branchtidningar. Ja, det är väl ett hundtratal, och alla lika klämkäcka, hurtiga, och pk.
Undrar hur många "mångfald" de innehåller varje vecka? Eller något ord med "gubbe" i för att påvisa nödvändighet av ökad jämställdhet.
Det är lite frikyrkopastor över det hela. Farisé.
För det är inte möjligt att alla tänker och tycker likadant. Snarare är det så att många hycklar för att få behålla jobbet och avancera.
Så mycket för åsiktsmässig mångfald.
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.