Danmark har en bra politisk kultur

Den nationalistiska våg som har sköljt över landet alltsedan man upptäckte att man hade en, om än blygsam, invandring av muslimer, skriver Håkan Arvidsson om Danmark. Arvidsson är en svensk historiker som undervisar på det vänstervridna universitetet i Roskilde.

Jag håller inte med om att 11-12 procent av befolkningen tyder på en blygsam invandring. Det är en tillräckligt stor del för att kunna ställa till med mycket elände, vilket vi sett den senaste tiden med bilbränder och skolbränder och islamistiska demonstrationer med krav på avskaffande av yttrandefriheten och demokratin. Danmark har en större andel muslimer än Sverige, som än så länge kommer undan med sin undfallande attityd mot islam. Inbillar man sig.

I dagarna väntas i Danmark en officiell demokratikanon, alltså en bok om demokratins milstolpar och fundament. Om man ska förstå kritikerna rätt är demokrati något nästan lika fult som nationalism. Nu är det bara Marx och Muhammed och Multikulti som gäller. Invandrarna ska inte behöva lära sig vad demokrati är.

I Arvidssons historieskrivning är nationalism ett slags opium för folket, klasskamp ska det vara. Han bortförklarar Sveriges erövring av Skåne med att för bönderna spelade det ingen roll vilka herrar de hade. Är det så prelater, journalister, politiker, TV-folk, samt akademiker som han själv, ser på allmogen? Vi begriper ingenting tycks han mena, och därför vi ska indoktrineras med de rätta åsikterna.

Danmark har en bra politisk kultur så det finns ingen anledning för det politiskt korrekta Sverige att slå sig för bröstet. Invandrarna i Danmark röstar i betydligt högre grad än motsvarande grupper i liknande länder och lyckas i hög grad bli invalda i lokala församlingar. Kanske därför de tar sig ton (nu syftar jag inte på kravallerna) och därför danskarna i sin tur vågar tala klarspråk om vikten av sina egna demokratiska traditioner.