Alltför komplicerat?

Många tror att anledningen till att så många människor missförstår problem är att problemen är alltför komplicerade för väljarna. Men är det verkligen så?

Med all uppståndelse i media och bland allmänheten när det gäller priset på bensin är förklaringen verkligen så förfärligt komplicerad?

Två länder-- Indien och Kina--har en snabbt växande ekonomi och en kombinerad befolkning 8 gånger så stor som den USA har. Varför är det så svårt att förstå att de också har ett ökat krav på världens oljetillgångar?

Problemet är inte att förklaringen om tillgång och efterfrågan är komplicerad.
Problemet är att det inte är en känslomässigt tillfredsställande förklaring. För detta behövs melodrama, hjältar och bovar.

Det är helt klart att många föredrar att skylla på President Bush. Andra föredrar att skylla på oljebolagen, som sedan länge har varit vänstersidans favoritskurkar.

Politiker förstår det. Massor av gånger har de sammankallat oljebolagens chefer till en granskning inför en kongress-kommitte, där de inför hela nationen anklagats för girighet och att man måste "gå till botten med det hela".
Det räcker för att man ska bli känslomässigt nöjd och när utredningen är klar och inga bovar hittats, som man kan skylla prishöjningen på, har allmänheten för länge sedan glömt hela saken.
Tidningarna slår upp de upphetsande nyheterna på första sidan och dementierna i en liten notis någonstans mitt i tidningen.
Det har hänt ett dussintals gånger och kommer att hända igen.

Vi hör också talas om "omoraliska"vinster.
"Omoraliska jämfört med vad?" Jämfört med de investeringar som gjorts? Jämfört med de nya investeringar som måste göras för att man ska hitta och bearbeta ytterligare oljefynd?

Frågor som dessa gör att ekonomer aldrig har varit särskilt populära. De gör människor frustrerade eftersom man söker känslomässigt tillfredsställande förklaringar.
Om oljebolagens girighet är anledning till de höga bensinpriserna hur kommer det sig att statens skatter inte är ett påtagligare tecken på girighet när politiker pratar--skatterna utgör en större andel av priset än vad bolagens vinster gör.

Vad än fördelar och nackdelar blir med McCains förslag att tillfälligt ta bort statlig skatt från bensinpriset , skulle det sänka priset mer än om man konfiskerar alla oljebolagens vinst.
Men det vore inte lika emotionellt tillfredsställande.

Senator Obama förstår uppenbarligen människors känslomässiga behov och hur man hanterar dem. Han vill höja skatten för oljekompanierna.
Hur detta kommer att ge oss mer olja eller sänka priset på bensin är ett pussel som lämnas åt ekonomerna att grubbla över.

En politikers uppgift är att skaffa fler röster-- och ett av de bästa sätten är att bli en hjälte och rädda oss från bovarna.

Medan ekonomer talar om tillgång och efterfrågan talar politiker om medlidande, "förändring" och att stå på de godas sida --och att motsätta sig oljeborrning.
Har ekonomer någonsin attraherat den sorts hejarklack som Obama har--eller ens skarorna som dras till Hillary Clinton eller John McCain?

Om du är ute efter bifallsrop, besvära dig inte med att studera ekonomi, Det kommer bara att bromsa dig. Säg till människor vad de vill höra-- och de vill inte höra talas om tillgång och efterfrågan.

Nej, tillgång och efterfrågan är alltför "komplicerat". Det är inte känslomässigt
tillfredsställande.

Ingen kan ge så bra förklaringar som Thomas Sowell