Den norska asylkrisen

De senaste månaderna har antalet asylsökande till Norge ökat.

I snitt rör det sig om ca 30 personer per dag. I år räknar man med att ta emot 15 000 asylsökande. Detta skapar givetvis logistikproblem. Inte minst för kommunerna som skall ta emot och ge bostäder och jobb samt sjukvård åt alla dess nya invånare.

Polisen kräver också ökade resurser. Delvis för att bistå i administrationen av flyktingmottagandet, men även för att möta den ökade brottslighet som tycks vara en ofrånkomlig följd av asylinvandring.

Jag tänker på hur DN för några år sedan avslöjade att över 20 procent av alla asylsökande från forna Sovjet var kriminella. Naturligtvis kan den siffran för asylsökande från andra världsdelar vara lika hög.Över nittio procent av alla asylsökande i vårt land saknar id-handlingar. Det vore konstigt om inte kriminella nätverk och terrorister utnyttjade detta.

Hur är det i Norge? Saknar även där de flesta asylsökande id-handlingar?

I vårt land har man upptäckt att mer än hälften av alla asylsökande från Irak återvänder dit på semester. Något som även förekom under Saddam-regimen. Om än inte i samma utsträckning. Semester i Somalia för att könsstympa sin dotter är dock känt sedan gammalt.

Hur är det med de norska asylsökande? Återvänder de också till hemlandet på semester?

På Gates of Vienna skriver signaturen Baron Bodissey, att han märkt att norska myndigheter anser att Norge inte har ett val, när det gäller att ta emot eller att inte ta emot alla dessa nya asylsökande.

Detta förvånar mig lite. Skulle verkligen de asylsökande till Norge vara så annorlunda, jämfört med de som kommer till Sverige? Och om det leder till en fördubbling av antalet våldtäkter, som vi av min förra postning kunde konstatera att tidigare flyktingvågor lett till, är det ändå ett pris som måste betalas i humanitetens namn?

* * * * *

Våra asylregler skapades efter andra världskriget då Europa låg i ruiner och miljontals människor var hemlösa. De skapades med tanke på den sovjetiska ockupationen av Baltikum och Östeuropa.

Förr var inte flyktingar ett problem. Inte de judiska som flydde undan nazistyret av Danmark, inte de baltiska som kom med båtar via Östersjön, inte de som kom efter Ungernrevolten 1956 eller den ryska inmarschen i Tjeckoslovakien i augusti för exakt fyrtio år sedan.

Möjligen beroende på att de var så få jämfört med dagens antal, men framför allt beroende på att de kom från samhällen som var lika det svenska.

Medan de äldre flyktingvågorma lätt sögs upp av värdlandet, stannar de nuvarande i förorterna, och tack vare billiga resor kan man pendla mellan hemlandet och det nya landet och man slipper påverkan från det nya landet via paraboler, som tar in hemlandets tv-program.

Den nya bristande ”uppsugningsförmågan” skapar enorma sociala och ekonomiska problem samt en gräns för hur många nya vågor vi kan ta emot.

Ändå anser våra styrande och viktigpettrar som Niklas Ekdahl på DN:s ledarsida, att det inte finns skäl att strama åt asylinvandringen.

Läs:

• En del irakier semestrar i norra Irak samtidigt som andra säger att det inte går att återvända

• Asylum Crisis in Norway

• Stor andel brottslighet från forna Sovjet

• Kriminella asylsökande har lättare få uppehållstillstånd

• Ligger Sverige i Europa?

Åter tipstack till Beska Droppar