Jag är smärtsamt klarsynt om min politiska betydelselöshet, fast det ligger ändå nära till hands att fråga sig, om Dick Erixon vid något tillfälle besökt denna blogg och lagt märke till den sorg som borde synas mellan raderna.
Hur som helst, via Tommy Funebos Sd-kritiska Odens hundar, lär jag att Erixon – till skillnad från de flesta borgerliga intellektuella – visar empati för sådana som undertecknad.
I skarp kontrast till Erixon framträder på Expressens kultursida en av mina stora besvikelser i svensk debatt, Dilsa Demirbag-Steen, med en föraktfull text om vilken sorts människor som röstar på Sd.
Hon har uppenbarligen gjort en klassresa och identifierar sig nu med den svenska eliten.
Hennes anti-intellektuella analys går kort ut på, att de som röstar på Sd är dumhuvuden som letar efter syndabockar, precis som Åsa Lindeborgs alkisfarsa som skyllde på "skojudar" när han inte hade råd att köpa skor, för att han supit upp lönen.
Därmed visar hon att vi svenskar närt en orm vid vår barm. En otacksam orm, som i Aisopos fabel.
Kan man lita på immigranter? Bär de på dubbla lojaliteter? Hyser de en viss aversion mot urinvånarna?
Nej, lyckligtvis är det inte så, i alla fall inte alltid, vilket de turkättade debattörerna Magnus Karaveli, Josef Kurdman, Thomas Gür och Suat Cicek bevisat.
12 augusti 2008
Erixon: Nationalismen är tillbaka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 Kommentarer:
Hon hyser väl en rimlig aversion mot idioter och de kommer från alla världens hörn.
Trevlig bild. Det borde vara mer Politiskt Korrekt att hålla på Farbror Blå än på Farbror Marx. Den senare levde ju ett borgerligt familjeliv. Farbror Blå däremot levde tillsammans med tre färgstarka tanter och två ensamkomna flyktingbarn. Rena muhammedanismen!
Intressant inlägg. Jag skulle dock tro att du undervärderar problemet. Immigranter bär alltid på en viss dualitet (det gör jag som vuxit upp i två mycket olika europeiska länder). En dualitet som måste beaktas när man uppställer den fulla ekvationen: invandringens omfattning, karaktär och natur (moralisk, kulturell, etnisk).
Tråkigt att Dilsa så raljant och överlägset avfärdar SD-väljarna. Självklart kan man med samma metod som hon använder, kategorisera och klumpa ihop väljare till alla partier, för att på så sätt göra dem till enkla grupper. När man beskriver dessa grupper kan man sedan välja att betona viss drag mera än andra för att gynna sin egna syften.
Detta är för övrigt exakt samma metod som man ofta beskyller invandringskritiska grupperingar att tillämpa då de skall beskriva invandrarna som kollektiv.
Det vore intressant om hon vågade sig på en djupare analys av den oro som ligger bakom många människors dragning åt ett parti som SD. Det som hittills skrivits om SD-väljare är som bekant inget annat än ett evigt upprepande av den politiska korrekthetens mantra. Totalt ointressant.
Rädslan för en djupgående analys beror förmodligen på att de flesta, åtminstone de som förmår vara någorlunda hederliga mot sina egna känslor och mot sitt förnuft, vet att det de skulle hitta under stenarna även skulle klibba mot deras egna händer och åsikter.
I Dilsas fall borde den mest tydliga kopplingen till SD finnas i hennes (befogade) skräck och avsky mot islam. Här kan hon ta vilken SD-väljare som helst i hand. Detta måste vara lika smärtsamt för henne att tänka på, som det är för KD-politikerna när tidningarna jämför och finner stora likheter mellan SD och KD.
Problemet med Sd för min del är dess förflutna, som är gefundenes fressen för fariséer som Richard Slätt och Expo-maffian.
Inte så att Sd varit ideologiskt nazistiskt (trots Anders Klarströms förflutna i Nordiska Rikspartiet), men det vore hyckleri att påstå att man inte attraherat etno-pluralister, vita nationalister, etc., personer som på vardaglig svenska kallas "rasister".
Men som alla innerst inne vet, så har Sd erövrats inifrån av en snudd på neokonservativ falang i Skåne (genom samverkan med andra s.k. missnöjespartier där) - på gott och ont.
Denna falang är inte ett smack mer rasister än de flesta invandrare, eller sionister, kurdiska och palestinska nationalister, etc.
Det som skiljer denna falang från de bedrövligaste exemplen på neokonservatism, som Steve Sailer sammanfattat i det geniala "invade the world, invite the world", är att de precis som sionisterna vill att Israel skall vara judiskt huvudsakligen, så vill Sd att Sverige skall vara svenskt huvudsakligen.
Är det så himla extremt om man jämför internationellt?
Nej, självklart inte. Jag tror ärligt sagt att de flesta invandrare anser det ytterst rimligt.
Västerländsk oikofobi förvånar dem och de hånar oss, med all rätt, för den.
Problemet är alla dessa otroligt empatiska, eller snarare låtsas-empatiska "anti-rasister" (Måna Sahlin!), som vill tala om för sina "mindre bildade" landsmän, att de är ute på hal is, att de är så - ve och fasa! - "provinsiella" (oooo!), "xenofoba" (nej, o,nej!), "ohippa",
"dansbandsälskande", och andra hemskheter.
I Norge gör de fisförnäma sig lustiga över just att många som röstar på Fremskrittspartiet gillar "dansbandsmusik".
Och? Det är inte dansbands- eller husvagnskulturen som är det bärande elementet i Fremskrittspartiets sensationella framgångar (i många gallup Norges största parti), utan den sinnessjuka invandringspolitiken.
Kan man lita pa immigranter?
Svaret ar att de har enbart sitt eget intresse att framja. Det betyder att det som ar absolut viktigast for dem ar att sakra sin egen forsorjning och darfor maste de forsoka stoppa varje forsok till att begransa invandring. Om invandringen skulle begransas sa kanske de som redan finns i Sverige kommer att utvisas. Darfor vill de med alla medel stoppa tendenser till att SD liknande asikter kommer fram. Det galler framst de som ligger samhallet till last, de som lever pa socialbidrag aker ju ut forst, vid ett maktovertagande.
Darfor kan man ur nationellt perspektiv inte lita pa att immigranter forsvarar Sverige. Vi kan inte rakna med att de Solidariskt hjalper var ekonomi som skattebetalarna gor.
Manga har inte ens en dualitet eftersom de enbart vill stodja sin egen kultur och sitt eget folk. De vill ofta enbart ha sharia lagar och ha bort de svenska reglerna. Det ar en fara inte en tillgang.
Tja, maktövertagandet dröjer nog, jag är ganska pessimistisk. Även om Sverigedemokraterna skulle bli Sveriges största parti skulle de andra partierna hålla ihop, som i Norge där Fremskrittspartiet har 30 procent i opinionsundersökningar.
Men det finns i alla fall potential för att Sverigedemokraterna ska bli stora:
"Svenska folket har blivit indoktrinerat att tro att staten skall ge alla en fullgod trygghet, och allt som avviker från detta uppfattas av många som ett oförlåtligt brott mot våra mest grundläggande mänskliga rättigheter.
I detta växande gap mellan förväntningar och verklighet finns det ett gyllene tillfälle för ett ännu mer aggressivt populistiskt parti än nuvarande vänsterpartiet.
Ett sådant parti kan, i ett löftet om att återställa folkhemmet, föra samman tre viktiga stråk av missnöje – mot främmandegörandet av landet via invandringen och globaliseringen; mot trygghetsförlusten via den nationella gemenskapens upplösning och välfärdsstatens urholkning; och sist men inte minst mot en politisk och ekonomisk elit, som uppfattas som svekfull och får bära hundhuvudet för gemenskaps- och trygghetsförlusten."
Mauricio Rojas 2003
Korrekt analys, med tillägget att populismen är mycket bättre än sitt rykte. Ganska demokratisk faktisk. Fast att sjunga Avanti Popolo som de gjorde på 70-talet, så långt vill jag inte sträcka mig.
Är etnopluralism SD:s problem, Jean???
J a g är etnopluralist. Är man rasist då? Varför överhuvud använda och bry sig om ett epitet som gjorts till ett vapen för intellektuell terrorism?
Tibet åt tibetanerna. Israel åt judarna. Sverige åt svenskarna. Varför vore just påstående 3 rasistiskt? Var Tage Erlander rasist? De Gaulle?
Peter A frågar om man kan lita på immigranter. En sådan fråga är väl i det närmaste tabu att ställa idag? Man kan också kalla den naiv.
Trots allt är den relevant eftersom den sas "bakvägen" ställer frågan om vad en nation är. Vilka krafter är det som håller samman en definierad grupp människor på ett sådant sätt att de väljer att prioritera juste den gruppens väl och ve när allt ställs på sin spets?
Vissa säger att till syvende och sist är det bara ekonomi och pengar som är betydelsefullt i den frågan. På ett sätt är det väl sant, om man med ekonomi menar något mera än hur mycket pengar man drar in till sitt privata konto.
Jag tror dock inte att kan eller bör reducera gemenskapen Sverige till något så simpelt som att endast hållas samman av krass markandsekonomi. Det blir enkelt att tänka på och diskutera begreppet nation och Sverige då, men resonmenaget håller inte.
Nej man kan inte lita på immigranter, lika lite/mycket som man kan lita på männsikor som man för första gången släpper in i sitt hus. Tilliten kommer efter ett tag och bygger på ömsesidig respekt och på att man visar vad man går för. Om man öppnar dörrarna på vid gavel och släpper in kreti och pleti i parti och minut får man det jobbigt med tilliten. Jag tror att det är det som en del SD anhängare anser. Jag tror det är det som en del enfaldiga människor kallar "rasism".
Bäste Aloysius,
Om De Gaulle var etno-pluralist, så är jag det också.
”Det är förvisso bra att det finns fransmän med svart hudfärg, fransmän med gul hudfärg och fransmän med brun hudfärg. Det visar att Frankrikes kallelse är universell. Dock på det villkoret att dessa aldrig utgör mer än en liten minoritet av den franska befolkningen. I annat fall vore Frankrike inte längre sig självt. Vi är ju ett europeiskt folk, vita till rasen, grekiska och romerska till kulturen och till religionen kristna.”
Så har ju du översatt honom och i det som De Gaulle säger i din översättning håller jag med om.
Självklart har etnicitet/genpool och fenotyp (ras) ett samband med ett lands kultur.
Man kan inte vara så ”färgblind” att man teoretiskt kan hävda, att om alla svenskar var koreaner, men assimilerade, så skulle det inte ha någon betydelse för svensk kultur.
Lika omöjligt är det att tänka sig ett Spanien med idel blonda och blåögda, ett Kina med idel sydstatsbor, etc.
USA hade inte varit USA om det hade grundats av fransktalande katoliker eller hinduer.
Mångfald i fråga om raser är något positivt. Dock inte nödvändigtvis inom en och samma nations gränser.
Jag anser att om Israel till exempel skall ha rätt att vara judiskt, till övervägande del, dvs. en judisk stat, etniskt sett, så har även Sverige rätt att vara en svensk stat etniskt sett, till övervägande del.
Israel åt judarna, Sverige åt svenskarna, Kurdistan åt kurderna, Palestina. . . nåja, åt palestinerna.
När jag talar om skånefalangen inom Sd som snudd på neokonservativ, så är det inget beröm.
Etno-pluralist kan också betyda att man inte vill att t ex muslimer skall anpassa sig till vår kultur, eftersom de ändå skall utvisas ur landet.
Det är väl nationaldemokraternas linje, till skillnad från sverigedemokraternas.
Jag är förvisso för en så stor muslimsk utvandring som möjligt, men med ekonomiska incitament, inte tvång. De som inte reser bör dock assimileras och acceptera att likhet inför lagen går före religionsfrihet, något som jag även anser bör gälla judar, sikher och andra religiösa minoriteter.
Jag anser vidare att man inte bör förbjuda blandäktenskap, men att man inte heller bör uppmuntra det.
Det bästa sättet att slippa för mycket blandäktenskap är en så liten invandring som möjligt.
"I ett liberalt samhälle står det var och en fritt att välja socialt umgänge och äktenskapspartners. Men det explicita avståndstagandet från det svenska är likväl inget som kan och bör accepteras. I Fadime Sahindals fall resulterade denna hållning i hennes död; hon mördades därför att hon hade varit tillsammans med en svensk man.
Uttalanden som det av Mahmoud Aldebe, ordföranden för Sveriges muslimska råd, där han förklarar att han inte kan acceptera att en muslimsk kvinna gifter sig med en svensk, därför att hon då skulle gå 'förlorad för islam', ger en bild av de värderingar som bidrar till att avskärma invandrare från den svenska kulturen."
http://www.svensktidskrift.se/2002-1/2002-1-36.html
Problemet för integrationen är att muslimer inte vill eller får gifta sig med icke-muslimer. Muslimska män gör det men då måste fruarna bli muslimer. Svenska män som vill gifta sig med en muslima har det avsevärt svårare.
Ett mått på integration/sammansmältning mellan folkgrupper är i hur stor utsträckning de gifter sig med varandra. Jag ser det som något mycket positivt, förutsatt att utlänningen som gifter sig med en svensk assimilerar sig och själv försöker bli svensk, till exempel överger islam och hederskultur.
Så jag förstår inte hur du Jean kan skriva "Jag anser vidare att man inte bör förbjuda blandäktenskap, men att man inte heller bör uppmuntra det." Håller du med Aldebe?
Blandäktenskap är vägen bort från de två parallella samhällen vi har i Sverige. Under förutsättning, som jag skrev, att utlänningen överger islam och hederskultur.
Kommentar av Albert K Tillman på
Skymningszonen:
"Varför väljer muslimer att flytta, inte fly, till ett land där varken, kultur, religion eller klimat passar? Jag vill påstå att det är en kolonisation. Islam innehåller alla medel för en lyckad sådan speciellt om man ger sig på civiliserade länder som för länge sedan har lämnat våldet bakom sig.
Kvinnan stannar hemma och föder barn. Många barn. Alla dessa barn blir muslimer och döttrarna gör samma sak som mamman. Männen däremot får vara ut och göra vad dom vill. De kan knulla så många blonda flickor de vill även om inte blondinen vill. Eventuella barn blir muslimer efter påtryckningar från fadern och hans släkt. En muslimsk tjej som träffar en kristen man straffas med döden. På så sätt garanterar man att Islam växer."
Man kan tycka vad man vill om följande påstående, men vi lever trots alla pridefestivaler och genusteorier fortfarande i en värld som i stort sett präglas av en traditionell patriarkal ordning.
De värderingar och normer som bärs fram och hävdas i respektive kulturer, gör det till stor del genom traditionernas och konventionernas kraft och dessa gynnar i huvudsak männen.
De västliga kulturerna har försökt att ändra på detta då man kommit fram till att det traditionella synsättet till stora delar missgynnar 50% av befolkningen. Detta arbete är inte alltid förnuftsstyrt och rationellt, och avarter och missgrepp förekommer både från de som vill försvara den gamla ordningen, och de som vill utmana den.
Att förneka behovet av en strävan mot en samhällsordning som är mera rättvis då det gäller maktfördelningen mellan könen är dock ren idioti enligt min uppfattning. En strävan efter ett samhälle där man inte primärt bedöms efter om man har kuk eller fitta i de fall det inte är relevant är önskvärt. Att man istället försöker fokusera lite mera på den cellklump som sitter en bit längre upp.
Man bör ha detta i bakhuvudet då man betraktar hur ett relativt liberalt och öppet samhälle som Sverige fungerar i möte med auktoritära, reaktionära och patriarkala kulturer som tex de muslimskt dominerade.
De friheter som våra förfäder kämpat för lär man inte respektera om man är övertygad om att en helt annan ordning där kvinnan ovillkorligt skall rätta sig efter mannen, och tex anamma hans religiösa/kulturella sedvänjor. En man med ett allt annat än modernt synsätt då det gäller jämlikhet och frihet, lär tacksamt ta emot det öppna mål som ett samhälle som Sverige utgör. Han rövknullar bildligt (och ibland bokstavligt) det liberala samhället helt enkelt för att ingen stoppar honom, han kan inte skämmas över det eftersom han saknar det kulturella kapital som behövs för att skämmas.
Det finns helt enkelt inget riktigt djävlaranamma då det gäller att försvara den moderna människosynen, eftersom denna männsikosyn i sig har kommit att bli något man tror måste värja sig mot varje tendens till självhävdelse = relativism!
Jag efterlyser "upplysningsfundamentalister" som har the guts och moralisk pondus att försvara det moderna mot det primitiva.
Denna efterlysning gäller inte minst kvinnor, som därmed också kan tjäna som förebilder. Inte för att de för en kamp mot män, utan för att de för en kamp mot de som vill begränsa individens frihet att vara människa i första hand.
Upplysningsfundamentalister, just precis! Lysande skrivet LP!
Observera att jag satte "fundamentalister" inom citationstecken. Fundamentalism är väl sällan eller aldrig bra då den har en obehaglig förmåga att få människors hjärnor att sluta fungera då vissa gränser nås.
Vet inte riktigt vilket ord jag annars skulle använda. Kanske räcker det att säga att folk måste lära sig att stå för sina åsikter hela vägen, och för att göra det måste man börja reflektera över deras konsekvenser.
Detta kan upplevas som obehagligt för en del. Kanske är det detta obehag som gör att tex vissa svenska "feminister" och vänstermänniskor drabbas av selektiv blindhet inför vissa typer av förtryck och övergrepp som motiveras etniskt/religiöst.
Svar till Knute:
Kommer att tänka på de ortodoxa judarnas starka motstånd till blandäktenskap.
Surfar runt lite på nätet.
Finner att utanför de ortodoxas krets, så är de flesta (icke-ortodoxa) judar numera positiva till giftermål med icke-judar och betraktar de ortodoxas motstånd som rasistiskt. Men detta rör förstås amerikanska förhållanden.
Typiskt nog för Sverige så finns inga uppgifter om inställningen bland judar här, precis som det inte finns några uppgifter om hur många svenska muslimer som sympatiserar med självmordsbombare och dylikt.
Det är märkligt hur ont det är om all sådan information i vårt land. Kan inte vara en tillfällighet.
Nu anför de ortodoxa i USA inte bara religiösa invändningar mot blandäktenskap utan även etniska.
Märk väl att ordet judisk inte bara har en religiös betydelse utan även en etnisk. Till exempel delar man upp judarna i ashkenazer och sefarder. Och detta inte för att beteckna religiösa skillnader, som de mellan lutheraner och katoliker, utan inom-etniska skillnader.
Ashkenazerna är en grupp där ingifte praktiserats i århundraden, vilket givetvis påverkar genpoolen. Det har uppstått specifika drag för just denna grupp: både
utseendemässigt och själsligt.
Vore det inte så, skulle ashkenaze-judar själva inte diskutera sin grupps högre genomsnittliga IQ eller den fantastiska överrepresentationen inom det amerikanska etablissemanget.
Och framför allt inte i genetiska termer.
Talmudstudier och lärdomstradition räcker inte som förklaring.
Nu försvarar vissa personer den etniska diskrimineringen bland ortodoxa judar med samma argument, som man försvarar anti-vit rasism bland färgade.
Judith Schulevitz skriver:
”Vissa former av etnisk chauvinism bär på större historiska bördor än andra.
Det skulle vara trevligt om vi levde i en värld i vilken alla former av identisk diskriminering hade samma sociala tyngd. Men det gör vi inte.
Efter 400 år av slaveri, säg, eller Förintelsen, är det mer motbjudande att bli upprörd om ditt barn gifter sig med en svart eller judisk person
(bortsett från en legitim religiös invändning) än vad det är för svarta och judiska föräldrar
att rynka på panna åt att deras barn gifter sig utanför den egna gruppen, om det är den enda orsaken till att föräldrarna motsätter sig det.”
Slate.com
Ärligt sagt – jag köper inte sådana resonemang. Samtidigt är de intressanta för att de sammanfattar de västerländska samhällenas kluvna syn på rasism.
Judith Schulevitz tillstår att det judiska inte bara handlar om religion utan också om etnicitet.
Hon har dock fel när hon hävdar att det inte finns en judisk ras. Nej, det finns två, ashekenazer och serfarder. Eller i alla fall urskiljbara folkgrupper. Urskiljbara medels DNA?
Hon tar avstånd från ”tribalism” (”stamlojalitet”), men anser ändå att det är lite mindre avskyvärt än rasism. Även om utfallet blir detsamma för de drabbade.
“The primary concern of Jews, as with other ethnic minorities, is maintaining the survival of their own group, not keeping out others. The proof of this is the existence and common use of conversion rituals.”
“Det främsta intresset för judar, liksom för andra etniska minoriteter, är den egna gruppens överlevnad, inte att stöta bort andra. Beviset för detta är förekomsten och bruket av konversionsritualer.”
Problemet med att diskutera det judiska är denna dubbelhet: dels det religiösa, dels det etniska, dels det invecklade sambandet dem emellan.
Å ena sidan är judar en etnisk minoritet (”det judiska folket”) som kämpar för den egna (etniska) gruppens överlevnad, å den andra en religiös gemenskap som tillåter konvertiter. (Dock bör man konvertera till ortodox judendom, eftersom en sådan konversion erkänns inom alla judiska trosriktningar, emedan en konversion till progressiv judendom inte erkänns av de ortodoxa.) Man kan med andra ord bli jude om man konverterar, men om man föds till jude räknas man som jude även om man är ateist. Jag utgår nämligen från att den sionistiske portalfiguren Theodore Herzl, som var ateist, av de flesta räknas som jude och i synnerhet som judisk nationalist.
Man behöver också bara gå in på judiska hemsidor som listar kända judar för att inse, att det inte finns något krav på religiositet för att räknas som jude.
Jewhoo.com
Men bortsett från det, så börjar de vita amerikanerna och fransmännen och britterna och svenskarna etcetera att förvandlas till en etnisk minoritet. Speciellt i storstäder som Bryssel, Rotterdam, Malmö.
I Malmö var för tre, fyra år sedan det vanligast pojknamnet på nyfödda Muhammed.
Rimligen borde även vita européer ha rätt att känna oro för den egna gruppens överlevnad.
Därav min önskan att inte uppmuntra till blandäktenskap, fast naturligtvis blandäktenskap är ett nästan försumbart hot jämfört med massinvandringen och de utomeuropeiska invandrarnas högre födelsetal.
Om blandäktenskap på länkarna nedan:
Chabad.org
Aish.com
Jewfaq.org
About.com
Mondoweiss
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.