Ett varningsord

”Några officerare med löjtnant Carol Bennedich i spetsen vände sig till Hedin och bad honom tala i deras sak, och med major Gabriel Hedengren som rådgivare skrev Sven Hedin i januari 1912 pamfletten Ett varningsord. Denna skrift som litteraturforskaren Jan Stenkvist kallat ’vår kanske verkningsfullaste politiska propagandaskrift’ trycktes i en miljon exemplar.

Hedins målande beskrivningar av ett Sverige ockuperat av Ryssland på jakt efter atlanthamnar skrämde upp folk ordentligt. Den landsomfattande insamling till F-båten som följde inbringade 17 miljoner kronor. Hedin följde upp sin pamflett med att resa runt som politisk agitator, och under dessa dagar valdes han för övrigt in i Svenska Akademien.

Ett anförande i Dalregementets officersmäss i Falun väckte stor uppmärksamhet och ledde till att överste Björkman ställdes inför krigsrätt (men friades) för att ha låtit Hedin öppet kritisera regeringen i detta forum. Pajkastningen i pressen fortgick. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning deklarerade att ’den gode doktorn har tydligen en skruv lös’.

Konflikten mellan de konservativa och den liberala regeringen trappades upp och kulminerade under våren 1914. Den 5 februari vandrade 30 000 bönder till Stockholm för att avge sin förtroendeförsäkran till Gustaf V, som då höll det beryktade ’borggårdstalet’ – skrivet av Sven Hedin och löjtnant Bennedich.

I talet krävde Gustaf V att försvarsfrågan omedelbart skulle avgöras. Om talet visste regeringen Staaf i förväg ingenting, och det ledde till att den begärde sitt avsked. Karl Staaf avlöstes av högermannen Hjalmar Hammarskjöld. När Hedin tillfrågades om sina åsikter angående bildandet av en ny regering svarade han att det inte var hans sak: han ’var inte politiker dessbättre, utan patriot’.”

Populär historia