Visst, Friggebo satte foten i munnen på mötet i Rinkeby 5 februari 1992. Men bakgrunden var mindre rolig då mötet kom till stånd efter att den s k Lasermannen, John Ausonius, skjutit elva invandrare, varav en dog, i Stockholm.
Fast Friggebo menade säkert väl. Analysen var väl "samma rashat här som där", och därför kunde man, tyckte hon, sjunga "We shall overcome" tillsammans.
På tal om Lasermannen.
Gellert Tamas smutskastade Ny Demokrati, genom att peka på att Lasermannen sagt sig vara inspirerad av Ny Demokrati.
Å andra sidan var väl Charles Manson inspirerad av Beatles ”Little Piggies” på The White Album, som de har ett fint reportage om i rocktidningen Mojo.
Så hur långt sträcker sig vårt ansvar för hur galningar tolkar oss? Hur många mord har inte skett i världsreligionernas namn? Hur många massmord inte i kommunismens?
Almatheamannen, Anton Nilsson, som sprängde ett fartyg med strejkbrytare, varvid en person dog och 23 skadades. Vem bär skulden för hans terrordåd? Mäster Palm? Branting? Socialdemokratin?
Jo, det Friggebo försökte göra var i Martin Luther Kings anda lugna den - av förståliga skäl - upprörda stämningen på mötet. Det hon glömde var att de som var på mötet inte hade den bakgrunden klar för sig och knappast kunde "We shall overcome" .. Vad gäller Ny demokratis ansvar för Arosenius handlingar så håller jag med dig: 1. Ny demokrati var under den tid då Arosenius härjade mer ett populistiskt skattesänkarparti än det "invandrarkritiska" parti det senare blev. 2. Enligt den rättsuppfattning som åtminstone jag omfattar så finns det ett individuellt ansvar. Vare sig Bert eller Ian - eller någon annan inom Ny demokrati hade gett Arosenius i uppdrag att skjuta invandrare. Att sedan politiker har ett ansvar för vad de säger är en annan sak, för debattklimatet, men de kan inte ställas till ansvar vad "galningar" - utan direkt uppmaning - ställer till med. F ö så vänder jag mig mot tankarna på "kollektiv skuld", självklart hade inte schweizare eller tyskar något ansvar för vad Arosenius hittade på, lika lite som alla laglydiga muslimer här i Sverige har något ansvar för vad en enskild muslim hittar på. Vad sedan gäller Amaltheamännen så är det svårt att se att vare sig Branting eller socialdemokratin hade något ansvar för dådet 1908, då de var ungsocialister som hade brutit sig ur SAP redan 1903. Sedan kan man länge föra diskussioner om det berättigade i terrordådet. Sverige var vid denna tid ingen demokrati - först på hösten skedde det första valet med allmän rösträtt i Sverige, ett antal lagar som vi idag skulle anse strida mot de mänskliga rättigheterna fanns i Sverige m m. Men den diskussionen för för långt.
tack för distinktionen mellan Nilssons politiska hemvist och Brantings.
Tack för övriga intressanta synpunkter, som jag oartigt nog inte nedan kommenterar på det sätt som de förtjänar.
I valet och kvalet mellan att radera texten inunder och vänta till i morgon och skriva någonting bättre, så tar jag risken att lägga ut den ändå. Helt off topic/avämnes kanske den inte är?
Nu till "texten":
Jag kom på det där med Almatheamannen helt spontant. Aldrig tänkt jämförelsen förut. Sån't där som bara poppar upp ur minnet ibland. Tyckte det var så originellt att jag förärade det med en egen postning.
Ämnet kollektiv skuld är moralfilosofiskt intressant. (Moralfilosofi är alltid intressant.)
I början av 90-talet var jag - förutom en okunnig och välvillig invandringsliberal - en radikal nyliberal och reagerade därför starkt negativt på kollektiv skuld.
Minns att jag ansåg det fel att Västtyskland betalade skadestånd till Israel, eftersom generationerna födda efter kriget saknade ansvar för nazitiden.
(Intressant text av vänsterintellektuelle Sven Lindqvist i ämnet här )
Det märkliga var att Östtyskland inte betalade ett ”kopek”. Sågs Västtyskland som en mer egentlig arvtagare till Tredje riket än DDR?
Sedan har vi Palmemordet.
I dess efterdyningar ville en del debattörer ge ”Palmehatet” skulden.
Men Palme själv! Var hatet så märkligt mot bakgrund av hans uttalanden och ageranden?
Demonstrationerna mot löntagarfonderna jämförde han med nazismen på 30-talet. USA – som vi svenska antikommunister hoppades skulle skydda oss mot ryssen – gjorde han allt för att alienera med öppna solidaritetshandlingar gentemot Nordvietnam, Sandinisterna och Castro.
”Han gödslade jorden så att Palmehatet kunde växa.”
Som jag sa i mitt tidigare inlägg har en politiker naturligtvis ett ansvar för debattklimatet - men ansvaret för mordet på Palme ligger på dem som utförde det. Det är det enda rimliga sättet att se det hela - annars hamnar man i "han bad om det" och då har vi lämnat rättstaten. Vad sedan gäller "kollektiv skuld" måste man skilja mellan den "skuld" som kan läggas på en grupp individer och den "skuld" som kan läggas på statsmakten. I o med att statsmakten skaffade sig monopol på rättskipningen blev rätten en fråga mellan staten och individen. Likaväl som staten - och staten enbart - kunde utöva rättskipning (och bestraffa) gentemot individen så har individen rätt till statsmaktens skydd, och begår statsmakten övergrepp mot individen eller grupp av individer är det statsmaktens skyldighet att kompensera dem. Visst, i slutändan blir det skattebetalarna som får stå för fiolerna men det gäller alla åtaganden som staten står för. Det är detta vi kallar för "rättstaten". När vi pratar om "historiska" skulder blir det genast mer komplicerat eftersom rättstatstänkandet och synen på de mänskliga rättigheterna inte landade fix och färdigt utan genomgått en utveckling över århundraden. För att ta t ex frågan om "slaveriet", som i de flesta länder var lagligt ända in på 1800-talet. Juridiskt kan man därför inte hävda att slavättlingar har någon generell rätt till ersättning från staten. Lite knepigare blir fall där man i historisk tid faktiskt kan stödja sina krav på en /då/ existerande lag eller avtal, som ett antal indianstammar i USA eller som samerna som hävdar rätten till skattefjällen. Bröt man mot en då existerande lag när övergreppet skedde? Andra exempel är att egendomar återställs till ursprungliga ägare i de gamla öststaterna. Ibland löser staten problemet med att betala ut ersättningar "ex gratia", d v s av nåd. Staten erkänner inget juridiskt ansvar men utbetalar ersättning ändå. Vad sedan gäller den /väst/tyska utbetalningen till offer och efterlevande efter de tyska judeförföljelserna så är det minst sagt knepigt att reda ut det juridiskt, bl a beroende på ländernas (Väst o Östtysklands) status Så där passar jag.
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.
10 Kommentarer:
Detta är komik på hög nivå.
Rena "Yes Minister".
You Tube
We shall overcome?????
Helt fantastiskt, men annars är hon väl världsberömd för att ha gjort en bod?
Jodå. Men såg du hur invandrarkvinnorna i publiken började skratta åt härskartekniken:
inga fler obehagliga frågor tack, nu sjunger vi istället.
Vilka töntar!
Visst, Friggebo satte foten i munnen på mötet i Rinkeby 5 februari 1992.
Men bakgrunden var mindre rolig då mötet kom till stånd efter att den s k Lasermannen, John Ausonius, skjutit elva invandrare, varav en dog, i Stockholm.
Men det var ju Calle Bult och honom tar ju ingen på allvar.
Ang. "Calle Bult".
En egen gammal "lustighet". Brukade förr benämna Svenska Dagbladet Bildt-Zeitung, men det var förstås innan han sa upp prenumerationen å densamma.
Claes Leo,
jag kände inte till sambandet.
Fast Friggebo menade säkert väl. Analysen var väl "samma rashat här som där", och därför kunde man, tyckte hon, sjunga "We shall overcome" tillsammans.
På tal om Lasermannen.
Gellert Tamas smutskastade Ny Demokrati, genom att peka på att Lasermannen sagt sig vara inspirerad av Ny Demokrati.
Å andra sidan var väl Charles Manson inspirerad av Beatles ”Little Piggies” på The White Album, som de har ett fint reportage om i rocktidningen Mojo.
Så hur långt sträcker sig vårt ansvar för hur galningar tolkar oss? Hur många mord har inte skett i världsreligionernas namn? Hur många massmord inte i kommunismens?
Almatheamannen, Anton Nilsson,
som sprängde ett fartyg med strejkbrytare, varvid en person dog och 23 skadades. Vem bär skulden för hans terrordåd? Mäster Palm? Branting? Socialdemokratin?
Jo, det Friggebo försökte göra var i Martin Luther Kings anda lugna den - av förståliga skäl - upprörda stämningen på mötet.
Det hon glömde var att de som var på mötet inte hade den bakgrunden klar för sig och knappast kunde "We shall overcome" ..
Vad gäller Ny demokratis ansvar för Arosenius handlingar så håller jag med dig:
1. Ny demokrati var under den tid då Arosenius härjade mer ett populistiskt skattesänkarparti än det "invandrarkritiska" parti det senare blev.
2. Enligt den rättsuppfattning som åtminstone jag omfattar så finns det ett individuellt ansvar. Vare sig Bert eller Ian - eller någon annan inom Ny demokrati hade gett Arosenius i uppdrag att skjuta invandrare.
Att sedan politiker har ett ansvar för vad de säger är en annan sak, för debattklimatet, men de kan inte ställas till ansvar vad "galningar" - utan direkt uppmaning - ställer till med.
F ö så vänder jag mig mot tankarna på "kollektiv skuld", självklart hade inte schweizare eller tyskar något ansvar för vad Arosenius hittade på, lika lite som alla laglydiga muslimer här i Sverige har något ansvar för vad en enskild muslim hittar på.
Vad sedan gäller Amaltheamännen så är det svårt att se att vare sig Branting eller socialdemokratin hade något ansvar för dådet 1908, då de var ungsocialister som hade brutit sig ur SAP redan 1903.
Sedan kan man länge föra diskussioner om det berättigade i terrordådet. Sverige var vid denna tid ingen demokrati - först på hösten skedde det första valet med allmän rösträtt i Sverige, ett antal lagar som vi idag skulle anse strida mot de mänskliga rättigheterna fanns i Sverige m m.
Men den diskussionen för för långt.
Bäste Claes Leo,
tack för distinktionen mellan Nilssons politiska hemvist och Brantings.
Tack för övriga intressanta synpunkter, som jag oartigt nog inte nedan kommenterar på det sätt som de förtjänar.
I valet och kvalet mellan att radera texten inunder och vänta till i morgon och skriva någonting bättre, så tar jag risken att lägga ut den ändå. Helt off topic/avämnes kanske den inte är?
Nu till "texten":
Jag kom på det där med Almatheamannen helt spontant. Aldrig tänkt jämförelsen förut. Sån't där som bara poppar upp ur minnet ibland. Tyckte det var så originellt att jag förärade det med en egen postning.
Ämnet kollektiv skuld är moralfilosofiskt intressant. (Moralfilosofi är alltid intressant.)
I början av 90-talet var jag - förutom en okunnig och välvillig invandringsliberal - en radikal nyliberal och reagerade därför starkt negativt på kollektiv skuld.
Minns att jag ansåg det fel att Västtyskland betalade skadestånd till Israel, eftersom generationerna födda efter kriget saknade ansvar för nazitiden.
(Intressant text av vänsterintellektuelle Sven Lindqvist i ämnet här )
Det märkliga var att Östtyskland inte betalade ett ”kopek”. Sågs Västtyskland som en mer egentlig arvtagare till Tredje riket än DDR?
Sedan har vi Palmemordet.
I dess efterdyningar ville en del debattörer ge ”Palmehatet” skulden.
Men Palme själv! Var hatet så märkligt mot bakgrund av hans uttalanden och ageranden?
Demonstrationerna mot löntagarfonderna jämförde han med nazismen på 30-talet. USA – som vi svenska antikommunister hoppades skulle skydda oss mot ryssen – gjorde han allt för att alienera med öppna solidaritetshandlingar gentemot Nordvietnam, Sandinisterna och Castro.
”Han gödslade jorden så att Palmehatet kunde växa.”
DN
Som jag sa i mitt tidigare inlägg har en politiker naturligtvis ett ansvar för debattklimatet - men ansvaret för mordet på Palme ligger på dem som utförde det.
Det är det enda rimliga sättet att se det hela - annars hamnar man i "han bad om det" och då har vi lämnat rättstaten.
Vad sedan gäller "kollektiv skuld" måste man skilja mellan den "skuld" som kan läggas på en grupp individer och den "skuld" som kan läggas på statsmakten.
I o med att statsmakten skaffade sig monopol på rättskipningen blev rätten en fråga mellan staten och individen. Likaväl som staten - och staten enbart - kunde utöva rättskipning (och bestraffa) gentemot individen så har individen rätt till statsmaktens skydd, och begår statsmakten övergrepp mot individen eller grupp av individer är det statsmaktens skyldighet att kompensera dem.
Visst, i slutändan blir det skattebetalarna som får stå för fiolerna men det gäller alla åtaganden som staten står för.
Det är detta vi kallar för "rättstaten".
När vi pratar om "historiska" skulder blir det genast mer komplicerat eftersom rättstatstänkandet och synen på de mänskliga rättigheterna inte landade fix och färdigt utan genomgått en utveckling över århundraden.
För att ta t ex frågan om "slaveriet", som i de flesta länder var lagligt ända in på 1800-talet.
Juridiskt kan man därför inte hävda att slavättlingar har någon generell rätt till ersättning från staten.
Lite knepigare blir fall där man i historisk tid faktiskt kan stödja sina krav på en /då/ existerande lag eller avtal, som ett antal indianstammar i USA eller som samerna som hävdar rätten till skattefjällen.
Bröt man mot en då existerande lag när övergreppet skedde?
Andra exempel är att egendomar återställs till ursprungliga ägare i de gamla öststaterna.
Ibland löser staten problemet med att betala ut ersättningar "ex gratia", d v s av nåd.
Staten erkänner inget juridiskt ansvar men utbetalar ersättning ändå.
Vad sedan gäller den /väst/tyska utbetalningen till offer och efterlevande efter de tyska judeförföljelserna så är det minst sagt knepigt att reda ut det juridiskt, bl a beroende på ländernas (Väst o Östtysklands) status Så där passar jag.
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.