Var Martin Luther King emot positiv särbehandling?

Thomas E Woods Jr försöker i sin bok The Politically Incorrect Guide to American History göra Martin Luther King till anhängare av kvotering och annan positiv särbehandling för svarta amerikaner.

Tyvärr ger han inget tydligt bevis på det utan bevisningen blir så att säga indirekt.

Exempelvis:

King efterlyste en motsvarighet till "the GI Bill" för underprivilegierade amerikaner.

Vidare uttryckte han (enligt Woods) privat (när bandspelarna var avstängda) sin beundran för "demokratisk socialism".

I ett fall sade King, enligt Woods, till sin stab:

"Vi ställer nu krav som kommer att kosta nationen någonting. Man kan inte tala om att lösa negrernas ekonomiska problem utan att tala om miljarder dollar. . . Vi rör oss i problematiska vatten därför att det betyder att vi säger. . . att det är någonting fel med kapitalismen.

Det måste bli en bättre fördelning av rikedomar och kanske måste Amerika röra sig mot demokratisk socialism.”

Se sid. 13 i The Politically Incorrect Guide to American History

Bayard Rustin (en av Kings närmaste män) däremot var helt klart för positiv särbehandling:

"Så fort medborgarrättslagen hade antagits [1964], slutade svarta ledare som Bayard Rustin att kräva lika rättigheter för alla amerikaner och istället kräva regeringsprogram för att ge materiella fördelar till svarta som en distinkt raslig grupp, för att uppnå ekonomisk jämlikhet med vita."

Sid. 148 i Samuel P. Huntingtons Who are we? !

Tog King avstånd från Rustin?

I propagandan heter det att medborgarrättslagen av 1964 endast eftersträvade att undanröja diskriminering, inte att ge underprivilegierade grupper särskilda förmåner. Jaha, och varför röstade Barry Goldwater emot den då?

I paragraf VII ("title VII") i lagen görs det olagligt för en arbetsgivare ”att underlåta [fail] eller vägra anställa någon på grund av individens ras, hudfärg, religion, genus eller nationella ursprung.”

"Underlåta"? Innebär inte ordvalet ett indirekt krav på att anställa folk utifrån ras, hudfärg, etc? Riskerar inte en arbetsgivare som "underlåter" att göra det åtal för diskriminering?

Hubert Humphery försäkrade i senaten att lagens avsikt inte var att ge domstolar eller regeringsorgan makt att ”kräva anställning, avsked, eller avancemang för anställda för att fylla vissa raskvoter eller för att åstadkomma raslig balans. . . Paragraf VII förbjuder diskriminering och är utformad för att uppmuntra anställning utifrån förmåga och meriter, inte ras eller religon.”
(Sid 147 i Huntingtons bok).

Men så länge inte något förbjuder en arbetsgivare att anställa någon på grund av ras eller religion, varför behövs en sådan lag? Tillkom den för att förbjuda delstatlig apartheid eller var avsikten mer vittgående? Jag skulle tro både och.

Redan 1967 var det regeringsorgan (Equal Employment Opportunity Commission) som inrättats på grund av medborgarrättslagen berett att bortse från de begränsningar som fanns i VII och i stället se till utfallet av lagen.

Samma sak som när feminister argumenterar för positiv särbehandling och kvotering. När undanröjandet av diskriminering inte leder till statistisk jämlikhet, så föreslår man särbehandling för att kompensera för "strukturell” eller "dold" diskriminering. (Det vill säga diskriminering som bara vissa "vispojkar" kan upptäcka, inte gemene man.)

Detta är typiskt för alla åtgärder som politiker vidtar för att lagstifta bort diskriminering.

Skattefinansierade byråkratier uppstår, vilka finner oändliga exempel på diskriminering, som aldrig skulle uppmärksammats om inte dessa skattefinansierade antidiskrimineringsbyråkratier funnits.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är ett typiskt exempel. Så länge ämbetet finns, så kommer dess anställda att hela tiden finna nya skäl för att de skall ha kvar sina jobb.

Läs även Myths of Martin Luther King