Att sova med fienden

Jag har funderat mycket på vänsterns oförmåga att ta avstånd från det kulturellt/religiöst sanktionerade förtrycket i allmänhet, och då i synnerhet det islamska förtrycket. Samma förnekelse finner man ofta inom djurrättsrörelsen och feminismen.

Djurrättsrörelsen har ibland mycket svårt att ta ställning mot halal- och kosherslakt, fast jag har faktiskt sett att Djurens rätt publicerat en bra artikel på sin hemsida där de fördömer djurplågeri även då den utförs i religionens namn. Man tar ställning även om det är obekvämt och kan slå tillbaka på dem från politiskt korrekt håll.

Hur tokigt feminister kan resonera då det gäller det organiserade förtrycket i religioners och kulturers namn (alltså andra kulturer än den svenska och en viss religion som kallas islam och som egentligen inte är en religion, men det är en annan diskussion), såg jag exempel på i tidningen City den 10/12 på sidan 10. Där intervjuades Rikke Andreassen, som är verksam på Malmö Högskola, med anledning av hennes medverkan som föreläsare på Malmö Högskola under Genusforskningens dag den 10/12 med föreläsningen "Vad händer med feminismen när västvärlden går i krig för att frälsa muslimska kvinnor?"
Länk till pdf om föreläsningen på Malmö Högskola

Citat från artikeln i City:

"Hur ser debatten om slöjan ut?
- I alla länder har man väldigt många aktörer som är bekymrade över slöjan. Men det är mest vita, medelålders män som aldrig tidigare bekymrat sig om feminismen. Men när det kommer till muslimska kvinnors slöja bryr de sig plötsligt jättemycket.
Varför bryr de sig?
---
De feministiska argumenten används när man pratar om muslimska kvinnor i Europa, eller terrorister i Afghanistan.
- Bilden existerar inte bara för att den är sann, utan för att den har en funktion.
---
Och den svenska jämställdheten är helt fantastisk om man jämför med den stereotypa bilden av muslimska kvinnor.
Det är väl bra att den svenska jämställdheten är bättre?
- Risken är att varje gång man i EU säger att man har problem med jämställdheten så kommer politikerna säga[sic], ja vi har problem med invandrarkvinnor - de blir förtryckta och det blir inte vi.
---
Hur undviker vi det?
- Ett sätt är att vägra diskutera om det är muslimska eller svenska män som slår kvinnor - och istället diskutera det generella problemet. Om vi tittar på homo- och transfrågor är det likadant.
---
Och plötsligt är homosexuella ett slagträ i debatten som inte handlar om homosexuellas rättigheter, utan om invandring"

Rikke misstänker alltså att de onda medelålders vita västerländska männen, ni vet de man alltid kan klumpa ihop och generalisera kring utan att detta upplevs som ett problem, använder feminismen och frågor som rör homosexuella och transpersoners rättigheter, till "slagträ i debatten" då de egentligen vill något helt annat.

Jag försöker förstå hur det tickar i skallen på en person som Rikke, och jag kanske fattar. Hon bortser helt att hon själva tillhör en kulturell kontext som ger henne rättigheter och skydd, och tror att hon med sina lärda (nåja, genusforskning tenderar ju tyvärr ibland att likna kvasivetenskap och ren politik snarare än vetenskap, men det kan vi lämna därhän just nu) åsikter svävar fritt i rymden och utifrån denna upphöjda och onåbara position, kan hon välja att bortse från det som känns politiskt obekvämt eller helt enkelt inte intresserar henne.

I den obekväma och skitiga verkligheten, är hennes position till betydande del beroende av den samarbetsvillighet och självrannsakan som trots allt har funnits, och fortfarande finns hos medelålders män i Sverige och flera andra relativt upplysta länder. Hon kan inte vifta bort det faktum att kvinnors frihet påverkas i en radikalt negativ riktning, pg.a att det islamska inflytandet ökar i Sverige (mest pga ökad invandring från islamska länder). Samma effekt skulle en ökad kristen fundamentalism få (vad den nu skulle bero på, den frågan är öppen), men det problemet existerar för närvarande knappast i Sverige.

Skit samma vilka skäl vita medelålders män har då de använder feministiska argument när de kritiserar islam, så länge kritiken är relevant och korrekt. Kritisera kritikens innehåll (om du vågar, du lär förlora Rikke) och inte skälet till kritiken. Och vilken nivå skall vi lägga kritiken mot kvinnoförtrycket på? Rikke verkar välja att gå så långt att hon kan identifiera män och patriarkala strukturer.
Jag går med på den analysen och är villig att beakta den, den är inte helt gripen ur luften så som en del radikalantifeminister hävdar. Detta blir tydligt om man tar hjälp av historien och skapar perspektiv genom att blicka bakåt. Jag tycker dock att man kan bryta ned frågan ytterligare, och det man hittar då är bl.a mycket obehagliga strukturer inom islam. Detta är inga tillfälligheter som beror på individers felsteg, tydliga mönster finns! Förnekar man det spottar man i ansiktet på de feminister som kämpar från en mycket mindre skyddad position än Rikke, i t.ex. Iran och Saudiarabien. Det skydd som Rikke och alla vi andra har då det gäller att uttala kritik mot förtryck (t.ex kvinnoförtryck och t.ex religiöst förtryck) är till stor del även beroende av oss medelålders vita män.

Annars kan vi lika gärna lyfta frågan om kvinnovåldet till en rent allmänmänsklig nivå, och helt enkelt konstatera att våld utövas mot människor. Att det finns ett mönster som tydligt visar att våldet mot kvinnor ser ut på ett särskilt sätt, och har speciella orsaker, det kan vi enligt Rikkes logik bortse från. Detta blir dålig vetenskap i Orwellsk anda. Fy Rikke, du verkar inte vara intellektuellt hederlig och det är snarare du än de vita männen som har en dold agenda.