Generositet och snåljåpar

Knute har tidigare skrivit om att svenskarna är ett generöst folk, vilket jag inte betvivlar, men det beror också på vad man jämför med.

Socialister visar stor generositet när det handlar om att se till att Staten hjälper de behövande både inom och utom landet. Men när det handlar om individuella gåvor är socialisterna riktiga snåljåpar.

Arthur Brook, i sin bok "Who Really Cares," skriver om att republikanska familjer skänker 30% mer till välgörenhet än vad demokratiska familjer gör.

En Google-studie visar ännu större skillnad ; Republikaner skänker dubbelt så mycket som demokrater.

Så i själva verket förhåller det sig så att de människor som ojar sig mest över de hemlösa och fattiga skänker minst!
Bra exempel är Joe Biden som tjänade dubbelt så mycket som Sarah Palin under de senaste två åren men bara skänkte en sjättedel av vad hon donerade.
Obama som talar sig varm för hur andras pengar ska fördelas gav bara 1% till välgörenhet.

Europas befolkning uttalar sig passionerat och låter som om de bryr sig mycket mer än amerikaner, men enligt Matthew Bishop och Michael Green "Philanthrocapitalism," är amerikanen världens mest generöse.
Amerikanen skänker 1,67% av BNP till välgörenhet medan engelsmännen på andra plats ger 0,73% och de snåla fransmännen bara 0;14%.

Anledning till att socialister driver frågan om att Staten ska betala för alla, är att de är medvetna om vilka snåljåpar de är och tror att alla är likadana.

Det finns flera anledningar till varför statlig välgörenhet är underlägsen den privata.
En är att närmare hälften av alla pengar försvinner i byråkratin och att man passar på att skapa nya arbetstillfällen för politikerkompisar och familj.
Statliga välgörenhetsprogram tar heller aldrig slut. Skattepengar avsätts till vissa åtgärder och när målet är uppnått hittar man på ett nytt, som tex. March of Dimes som startades för att hjälpa poliosjuka och som sedan bara fortsatt som något helt annat.

En stor fördel med privat välgörenhet är att man kan själv välja vilket hjälpprogram man vill stötta och tror på.

Jag påstår inte att all statlig hjälpverksamhet är av ondo, det finns fortfarande luckor i det privata välgörenhetsarbetet som staten tar hand om, även om det inte är speciellt effektivt.
Men det finns fortfarande mycket utrymme för de rika vänstersympatisörerna att ge av sina privata förmögenheter i stället för att kräva att vi andra hostar upp pengar till tex. "konstnärer" som inte kan försörja sig på sin skaparverksamhet eller till tidningar som inte bär sig.