Den typ av liberalism (socialism) som presenteras av både Barack Obama och hans främsta Demokratiska motståndare Hillary Clinton, kan bara förstås som en psykisk störning.
Det säger psykolog Lyle Rossiter efter att ha intervjuat , diagnostiserat och behandlat patienter i mer än 35 år.
"En social vetenskapsman som förstår den mänskliga naturen kan inte, så som socialisterna gör, bortse från den vitala roll som fritt val, frivilligt samarbete och moralisk integritet spelar.
En politisk ledare som förstår hur människor fungerar kan inte ignorera individuella skillnader i begåvning, ambition, personlighet och prestationsvilja och införa en ekonomisk och social jämlikhet bland befolkningen...så som socialister gör."
Den socialistiska agendan får sin näring från att anspela på svaghet och en känsla av underlägsenhet genom att:
* Skapa och förstärka uppfattningen om att alla är offer för orättvisor.
* Uppfylla barnsliga krav på rättigheter och ge ersättning för oväsentligheter
* Uppmuntra primitiva känslor av avund.
* Avvisa individens suveränitet och inordna honom under regeringens vilja.
Roten till liberalism (socialism) ...och dess galenskap...kan förstås om man ser på hur en människa utvecklas från barn till vuxen och hur en snedvriden utveckling ger upphov till irrationella föreställningar.
"Liksom bortskämda, arga barn, revolterar de mot det normala vuxenlivets ansvar och kräver att en föräldra- regering tillfredsställer deras behov från vaggan till graven".
Lyle Rossiter , The Liberal Mind, 'Psychological Causes of Political Madness'
26 december 2008
The Liberal Mind
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 Kommentarer:
Jag tror att ett av grundproblemen är bristen på personlig kontakt mellan staten (och dess företrädare) och individen. Den relativa anonymitet som en individ kan ha gentemot tex Försäkringskassan, gör att den skammen han borde känna då överväger att lura kassan, inte riktigt infinner sig. Han upplever helt enkelt inte att det är någon annans pengar han kapar åt sig. Nästan som att nalla ur kaffekassan. Att ta bort avståndet till hjälparen och göra transaktionen personlig skulle nog göra stor skillnad för alla med en normalanständig moral. Hur det nu skulle gå till?
De övriga, som inte utvecklat en normal moral, kan endast hållas i schack genom hårda kontroller och konsekvensuppfostran. I de fallen tycker jag det är mycket träffande att göra liknelsen med omogna barn. Det finns stora brister i dagens Sverige både då det gäller kontroll och konsekvens.
Glömde att tillägga - jag upplever att barn är, om inte amoraliska, så har de åtminstone en mycket bristfällig moral.
Grunden för att vi skall agera anständigt och hederligt i och mot vårt samhälle är i första hand moralen, och i andra han (barn-)uppfostran i form av straff.
Den där anonymiteten som människor gömmer sig bakom i grupp ser vi ofta också exempel på när det handlar om upplopp och våldsamheter. Hur en person i grupp agerar på ett mycket otrevligare sätt än vad han skulle göra om han var ensam.
Socialismens förespråkare predikar multikulturen vilket betyder att vi ska bedömas efter den GRUPP vi tillhör. Som individer är vi ingenting. Vi döms efter vår ras, religion, sex-preferens eller någon annan gruppaspekt.
Att bygga ett samhälle på människornas sämsta sidor som grund är dömt att misslyckas.
Barn kan kanske beskrivas som individer med bristfällig moral...jag skulle nog vilja säga att de reagerar för att överleva vilket i sig är "moraliskt"
@Berit
citat:
"Barn kan kanske beskrivas som individer med bristfällig moral...jag skulle nog vilja säga att de reagerar för att överleva vilket i sig är "moraliskt""
Jag tror jag förstår hur du menar. Det är en knivig sak att reda ut, alltså vad det är som driver oss att göra si eller så.
Den teori jag har hållit mig till ett bra tag, går ut på att verklig altruism knappast existerar. Allt vi gör, även det som på ytan ser ut att vara rent osjälviskt, motiveras till stor del av en drivkraft som syftar till att gynna oss själva (överlevnadsinstinkt?).
Vi har som sociala varelser gynnats då vi utvecklat en moral som går ut på att inte alltid omedelbart ta det vi vill ha, och ibland tom ge det till någon annan istället. Inte bara för att vi avskräcks av straff, utan också för att det faktiskt gynnar oss på längre sikt. Detta liknar så vitt jag förstått den etiska egoismen, men jag kan även tycka att den idén om den rationella egoismen har sina poänger.
Att sen inte alla äger vare sig de intellektuella, kulturella eller empatiska förmågorna som krävs för att kunna omfatta en sådan moral är ett problem. Det gör att straff och skydd mot dessa behövs.
Knivigt som sagt, och jag är knappast tillräckligt inläst eller genomfunderad i frågan för att kunna säga att jag har en riktigt stabil grund att stå på. Men något står jag ju på trots allt, det måste man ju helt enkelt.
Hittade förresten en kommentar under en artikel på Fria Nyheter, som bla vagt berör problemen med ett kulturellt och etniskt splittrat samhälle. Kommentatorn heter LN och är INTE att förväxla med mig (som har LP som sign).
citat:
"LN Säger:
28 december, 2008 kl. 11:04 är
Det politiska patrasket som under de senaste 25-30 åren har utövat makten i Sverige har efterhand lyckats effektivt att köra det sociala kapitalet (så som det definieras av Fucuyama) i botten; och således avlägsnat det sammanhållande kittet i samhällsbyggnaden, nämligen TILLITEN. Det behövs ingen semantisk utredning om vad som avses; alla vet vad TILLIT är och vad dess frånvaro innebär, ej sällan in på den egna kroppen. Aldrig tidigare har så många av okänd anledning haft så många oklara symptom och mått så ‘dåligt’ (upp till 10 % av vuxna svenskar anser sig behöva knapra i sig antidepressiva farmaka). Aldrig tidigare i fredstid har ett lands befolkning i sådan grad tvingats att avstå från reciprocitet, av nödvändighet och av gjorda erfarenheter tvingats att misstro sin nästa. Det basala samhällskontraktet vars mest elementära tes är en förenklad variant av den gyllene regeln: ‘utsätt inte din nästa för sådant som du inte själv vill bli utsatt för!’ har effektivt satts ur spel och har sannolikt heller aldrig lärts ut på dagis. Aldrig någonsin har i ett land en invandringsindustri varit så vittförgrenad och sysselsatt en så stor andel av landets arbetsföra befolkning med i huvudsak improduktiva och meningslösa men dock för vissa — mycket inkomstbringande arbeten. Jmf Bengt Westerberg! Aldrig någonsin har så många jobbat heltid med att administrera, serva, vårda, bekämpa, efterspana. häkta, döma, förvara, klia på ryggen, dalta och föra dialog med sådana oräkneliga mängder med samarbetsovilliga, integrationsfientliga, försörjningsoförmögna, improduktiva, kriminella, underbegåvade, underutbildade, stackars flyktingar. “We, the people” - vi, svenska folk, vi vanliga människor är utsatta för en totalt skamlös depersonaliserings- och dhimmifieringsprocess syftande till ett framtida mer eller mindre fullbordat utbyte av den etniska, svenska befolkningen. Fru Sahlin och herr Reinfeldt, diverse språkrör och andra företrädare för det politiska patrasket, som redan är deciderade islamofiler, kommer framöver i sin snikna maktlystnad inte att dra sig för att konvertera till islam bara för att få behålla makten ytterligare någon valperiod."
från
http://frianyheter.wordpress.com/2008/12/27/kriminell-iranier-far-kvarstanna-i-forvar/#comment-7148
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.