"I den följande framställningen skiljer jag på mångetniskt och mångkulturellt. Ett mångetniskt samhälle betyder helt enkelt att flera etniciteter bor på samma region och delar vissa ekonomiska och materiella förnödenheter sinsemellan. Ett mångkulturellt samhälle är en idealisering av det mångetniska samhället som inte behöver ha verklighetsförankring och innebär att de olika etniciteterna kan komma överens, samverka och kulturellt berika varandra efter ömsesidiga intressen. Ett mångetniskt samhälle kan vara ett samhälle där generella olikheter mellan etniciteter leder till segregation, utanförskap, rasism och främlingsfientlighet. Ett mångkulturellt samhälle implicerar att liknande konflikter på sikt kan övervinnas trots att de flesta historiska exemplen visar på motsatsen. Ett mångetniskt samhälle kan m.a.o. vara den enda effekten vi kommer att erfara av en mångkulturell politik och kan lika gärna leda till fortsatt mörkläggning av fakta i media och en ständig påminnelse om “rasism och onda gärningar” i ett förflutet som måste botgöras och pliktas mot ofta helt andra grupper av individer i nuet."
Texten finns i tredje stycket under denna länk. Läs även artikeln i sin helhet, den är värd att begrundas.
Artikelns namn, publiceringsdat och förf:
"Tio skäl mot mångetniska samhällen, två skäl för"
december 25 2008 anarko
bilden ovan är länkad från anarkos blog
12 februari 2009
Mångkulturalism vs Mångetnicitet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 Kommentarer:
Det där var jag tvungen att läsa två gånger för att förstå. Och jag är inte alls säker på att det stämmer. Vad menar Anarko egentligen med mångetnicitet? Är det att folk talar olika språk? Att de inte vill lära sig svenska? Det spelar väl ingen roll vad folk har för etnicitet om de bara är beredda att lära sig svenska och följa svenska lagar.
Och försöker vara så lite muslimer som möjligt eftersom islam är på kollisionskurs med vårt samhälle. Helst skulle ingen få bosätta sig här som inte uttryckligen tog avstånd från politisk islam.
Indiska byar och samhällen har ofta två huvudgrupper som innevånare. Hinduer och muslimer.
De fungerar väl tillsammans så länge balansen mellan grupperna är acceptabel.
Det finns forskning på området.
Fredlig samexistens förutsätter att muslimerna är "moderata" och inte vill införa sharia-lagar och införliva värdlandet i Dar-ul-Islam. Den dagen deras andel av befolkningen i Indien överstiger 30 % kommer situationen att vara utom kontroll. Det samma gäller Sverige och Europa.
Jämfört med den urgamla hinduismen kan man knappast räkna islam som en religion. Islam är en sekt som vädjar till människornas sämsta sidor, tyvärr framgångsrikt.
http://everykindapeople.blogspot.com/2008/08/eussrs-tidtabell-uppdaterad.html
För att återgå till Anarkos artikel, så tycker jag att han borde utmönstra begreppet mångetnicitet. Det är vad människorna har för ideér i huvudet som är det viktiga, inte var de kommer ifrån eller hur de ser ut. Med människor som delar de gängse västerländska värderingarna om frihet och demokrati och som vill göra rätt för sig är det det inget större problem.
Hans tio skäl mot det mångetniska samhället är en storartad sammanfattning, men som sagt borde han använt ordet det mångkulturella (islam och hederskultur med mera) i stället.
Citerade anarkos text om etnicitet/mångkultur på Säffelmannens blogg först, som en reaktion på en artikel han skrivit.
Tyckte sedan att jag borde göra en egen postning här på Every Kinda People också.
Svarar därför ungefär samma här som jag gör på Säfflemannens blogg:
"Jag tänker varken göra mig till talesman eller försvarare av anarkos idéer, men jag finner hans resonemang intressant och viktigt för debatten.
Kanske kan man förstå det som att begreppet etnicitet i sig endast är ett sätt att beskriva ett mentalt tillstånd hos en grupp individer - det kan avläsas men det behöver i teorin inte påverka andra personers liv på ett väsentligt sätt. Flera etniciteter borde därför kunna leva sida vid sida på samma sätt som människor med olika musiksmak kan leva tillsammans.
Kruxet är dock att av etniciteten verkar spela roll för formandet av en specifik kultur (nu talar jag inte om etnicitet som biologi), och kulturen är grunden för allt i ett samhälle; hur man formulerar lagar, hur man bemöter individer och interagerar, hur man fostrar barn, hur man ser på könsfrågor osv. På samma sätt kan det bli problem om man sätter en hårdrockare i samma rum som en jazzälskare om de börjar tala musik och ganska säkert om de samtidigt vill spela på varsin stereroanläggning. Om de däremot bara hjälps åt att lägga om golvet, så finns det nog oftast större chanser att de inte råkar i gräl.
Den officiella bilden av det mångkulturella samhället kan därför aldrig fungera, utan är som anarko skriver en “idealiserad bild…”. Anledningen till att den inte fungerar är att den förutsätter kulturell konsensus då det gäller fundamentalt viktiga frågor (tex demokrati eller teokrati, Svensk förf. samling eller sharia). Detta konsensus finns det bara ett säkert sätt att garantera, nämligen genom att det finns en dominerande etnisk grupp med en dominerande kultur som vill ha ungefär samma konsensus.
Då har man inte längre mångkultur, utan snarare en huvudkultur där pittoreska inslag av främmande kulturer tillåts om de inte har möjlighet att växa sig alltför stora och hota huvudkulturen.
Självklart kan man tänka sig flera parallella etniska grupper med samma vilja i de grundläggande frågorna, men det bör vara ett mera riskfyllt sätt att sköta saken.
Snabba tankar. Har inte funderat klart och inte researchat."
Ett citat från Gates of Vienna:
"Enligt administratörerna av det område som tidigare kallades Sverige, finns det egentligen inte något som är värt att tillhöra i Sverige. Om jag minns rätt, har Mona Sahlin själv sagt så. Sverige är bara en bit mark som alla andra, en plats för många befolkningsgrupper att bo tillsammans i mångkulturell harmoni och kassera in socialhjälp.
Sverige som sådant har ingen betydelse.
Och de ursprungliga invånarna - nu formellt kända som "personer med svensk bakgrund" - är mindre än försumbara, inte värda att fästa avseende vid.
Utom, naturligtvis, när det gäller att betala skatt för att stödja "de nya svenskarna". Då är de oumbärliga."
http://everykindapeople.blogspot.com/2008/11/den-palestinska-utvandringen-till.html
Anarko tror på den nationella idén om det svenska "folket", Måna Muslim gör det inte. Självklart finns det ett svenskt folk och som LP skriver verkar etniciteten spela roll för formandet av en specifik kultur, dvs svenskheten, den svenska mentaliteten. Men detta är svåra frågor och det är lätt att måla in sig i ett hörn. Lika bra att lämna etniciteten åt sitt öde och koncentrera sig på mentaliteten.
Svenskarna har levt i fred i åtminstone 200 år. Sverige har aldrig ockuperats eller invaderats av främlingar. För hundra år sen utvandrade en stor del av befolkningen till Amerika och då försvann en stor del av de aggressiva Vikinga-generna, kanske. Nu är jag ute på gungfly när jag pratar gener. Som sagt är det bättre att hålla sig till mentaliteten, och den är ganska mesig och pacifistisk.
Att kulturen/religionen är viktigare än etniciteten står klart när man jämför Indien och Pakistan. I stort sett samma folkslag men en himmelsvid skillnad, inte minst i ekonomiska resultat.
Det er jo lige omvendt. Et mange-etnisk samfund, dvs et samfund sammensat af mennesker med forskellig etnisk baggrund (forskellig race), kan fungere udmærket, hvis blot de har fælles kultur og går ind for de samme værdier. Et mange-kulturelt samfund, rummer kimen til konflikter, hvis de forskellige 'kulturer' er indbyrdes uforenelige, som for eksempel vor vestlige kultur og den muslimske kultur.
Med venlig hilsen,
Cykelsmeden
Lige akkurat, cykelsmed!
@Cykelsmeden
Begreppet "etnicitet" är som jag förstår det, omstritt. Det begrepp man använder i samhällsdebatten och inom forskningen här i Sverige, men även i flera andra likvärdiga länder, kan omfatta allt från den kontroversiella rastillhörigheten (jag tänker inte gå in på begreppet biologisk ras här), till ren gruppidentifikation.
Låter man inte den biologiska rasismen ta överhanden (så som vi gladeligen och i stort sett utan att reflektera över det, låter den göra då vi relaterar till de varelser vi kallar djur), är det inga problem att samverka med människor som har ett annorlunda genetiskt släktskap än man själv har.
Kan man vara lika tolerant då det gäller den andra ytterlighetsbetydelsen av begreppet etnicitet, den som inte handlar om biologi? Det är nog inte lika lätt eftersom man här kommer in på kulturella värderingar och allt som följer av dem.
Men jag är knappast tillräckligt kunnig angående begreppen för att vara tillräckligt nöjd med min åsikt ännu. Jag tycker begreppet etnicitet verkar vara luddigt och svåranvänt. Jag anar att politiska ambitioner snarare än strävan efter vetenskaplig exakthet, styr vilken förståelse som är giltig för dagen. Många tabun och mycket politisk korrekthet hindrar oss från att förstå och diskutera ämnet. Detta tror jag tyvärr även gäller för de som är professionella.
Lite off-topic. Jag skrev att svenskarnas "mesighet" berodde på vår långa fred, men efter att ha läst följande är jag benägen att ta tillbaka det:
Kommentar av HenrikP på Kurt Lundgrens blogg:
Vad är det för fel på engelsmännen? Att svenskarna inte varit i krig på läääänge förklaras derasundergivenhet/likgiltighet
med. Vad har då dessa 2:a
världskrigskämpar för ursäkt till att deras land invaderas av främlingar och förändras i grunden? Är alltihop EU:s fel?
http://kurtlundgren.webblogg.se/2009/february/en-poet-skapar-20-byrakrater.html#comment
Knute
Jag hörde talas om en undersökning (jag tror den var vetenskapligt korrekt), som visade hur stor sannolikhet man hade att överleva Titanic-katastrofen, beroende på vilken nationalitet man hade.
Tydligen hade engelsmännen våldigt låg överlevnadspotential, medan amerikanerna hade betydligt högre. Detta skulle ha berott på att engelsmännen var så förbannat "polite" och släppte en massa människor före då båten sjönk och det gällde att ta en plats i livbåtarna. Samma "problem" led tydligen inte amerikanerna av.
Om detta är sant eller ej - en rolig och kanske lärorik berättelse är det. När det brinner i knutarna är det dags att lägga hyfs och hövlighet åt sidan om man vill överleva. I svenskarnas fall (och de samtida engelsmännens?) är denna "politeness" vår tids politiska korrekthet. Samtidigt som jag skyr tanken på det, längtar jag efter att vi (engelsmännen, svenskarna och övriga västländer med alltför goda "manners") skall släppa detta och bli lite råare.
Just nu blir vi r*vkn*llade av av människor som inte vet vad "politeness" och "good manners" betyder öht!
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.