Obama, en ny Jimmy Carter

Det har gått två veckor och Republikanerna stämplar redan presidenten som naiv när det gäller utrikespolitik och slösaktig hemma, precis som föregångaren Jimmy Carter, en av landets sämsta presidenter.
Liknelsen tas på allvar eftersom den tidigare yttrats privat av Hillary Clintons supportrar under primärkampanje, när man framhöll Obamas oerfarenhet.

Han är nu engagerad i tidiga kraftmätningar med republikanerna i Washington och kritiker av USA runt om i världen - inte minst Mahmoud Ahmadinejad, Irans president. Obama tar strid med Wall Street och anser att de ska ge upp "sitt missbruk" av höga ersättningar och han grälar med bankerna om att börja utlåning igen.

Till hjälp när det gäller att underblåsa avunden mot högavlönade VD's har han Missouri Sen. Claire McCaskill som vill försäkra sig om eget omval och därför inbillar folk att hon åstadkommer något bra.
Hon vill begränsa all kompensation som betalas ut till anställda som tar emot "bail out"pengar till 400,000 dollar per år vilket är vad Obama har i lön.

Hur verklighetsfrånvänd får man vara?
Företag konkurrerar om duktiga, smarta, erfarna företagsledare som kan vända en negativ trend i ett företag. Tror någon att de verkligt talangfulla väljer anställning i företag som bara betalar 400,000 tusen när de kan få tre gånger så mycket på andra ställen? Summan av kardemumman: de företag som verkligen skulle behöva genierna hindras av regeringen att anställa dem.

"Barack Obama tror han kan charma sina motståndare att ändra sig, men hans personlighet kan inte ändra dynamiken", sade Tom Edmonds, en republikansk konsult.
"Carter [president från 1977 till 1981] hade samma tro på naiv symbolik. Deras stil är mycket olika, men de politiska likheterna finns där. "

Republikanerna kämpar en ojämn kamp men Obama misslyckades faktiskt med att säkra omröstningen i representanthuset. En enda röst fattades för att det 819 miljarder dollar stora paketet skulle gå igenom. Det är lika mycket pengar som Irak-kriget har kostat!

Lagförslaget kom lastat med utgifter för typiskt Demokratiska projekt, inklusive 50 miljoner för konsten och 400 för forskning om den globala uppvärmningen vilket har väldigt lite att göra med att stimulera ekonomin.

Demokraternas mål är inte att stimulera ekonomin utan att skaffa sig så mycket makt och inflytande som möjligt över finansen och privata företag. På ett avskyvärt bedrägligt sätt drar de fördel av en ekonomisk kris och oinformerade människor.
Alldeles för många amerikaner är liknöjda: "Amerika kommer alltid att finnas, alltid vara fritt och varför ska jag bry mig, jag betalar ju ändå ingen skatt."
---------
PS.det har just framkommit att den som Obama utsett till sin "First chief performance officer", Nancy Killefer har tackat nej pga. problem med obetalda skatter. IRS har lagt beslag på hennes hus som pant för en skatteskuld på över 9 tusen dollar.
Så här prisade Obama henne:
"Under nästan trettio år - som en ledare på McKinsey & Company och som biträdande sekreterare för Management, Chief Financial Officer och Chief Operating Officer vid finansministeriet under president Clinton - har Nancy byggt en karriär genom att göra stora amerikanska företag och offentliga institutioner effektivare och öppnare.
Nancy är en expert på att rationalisera processer och uppdaga ineffektivitet så att skattebetalare och konsumenter får mer för sina pengar. Och under sin tid vid finansministeriet bidrog hon till att anpassa institutionen till det det tjugoförsta århundradet, moderniserat IRS och förbereda systemet för Y2K."

Tom Daschel, (se tidigare posting) som i morse ansågs oumbärlig av Obama har tvingats dra sig tillbaka med svansen mellan benen. Hans uppenbara skattefiffel var alltför uppenbart för att folk skulle gå på det.