Rosengård ur Aje Carlboms perspektiv

En indelning av världens kulturer i kulturområden enligt Samuel P. Huntington.
Källa Wikipedia

Den 9 maj skrev jag inlägget "Gangsterkultur vs Islam vs upplysning" med anledning av två
artiklar i tidningen Sydsvenskan. Artiklarna i Sds hette ”Farväl till religionerna” och ”Tupacs sångare: Lyssna inte på gansterrapparna”. Idag läser jag en artikel med titeln "Rosengårds bränder handlar om manlighet" i samma tidning. Den är skriven av den socialantropologen Aje Carlbom som gjort sig känd inte minst genom att i studiesyfte bosätta sig med sin familj i Rosengård från 1995 och tre år framåt, vilket resulterade i en doktorsavhandling. Carlboms artikel anknyter till mitt inlägg främst genom att även han skriver om makt och auktoritet. Carlbom skriver:

"Många familjer vill att de tillägnar sig patriarkala normer och blir auktoriteter som försörjer och bestämmer över kvinnor och minderåriga. Muslimska församlingar försöker locka in dem till sina verksamheter, som syftar till att få dem att följa religiösa normer. Kriminella nätverk rycker och drar i pojkarna. Till detta kommer skolan och sociala myndigheter som vill överföra svenska värderingar om jämställdhet.

Vem går segrande ur den här moraliska konkurrensen?

Hur skall det svenska samhället agera för att vinna? "

Som artikelns titel anger, har Carlbom tagit genusglasögonen på sig då han försökt analysa problemen på Rosengård. Jag anser att man bör vara mycket omsorgsfull och försiktig när man söker orsaken till beteenden och mönster genom att fråga vilken grupp X agenterna tillhör (tex gruppen män, kvinnor, barn, arbetare, araber, judar, kristna , muslimer, homosexuella, zigenare eller någon annan definierbar grupp). Dock är det i många fall är fullt möjligt att identifiera gruppspecifika beteenden, och hur obekvämt detta än må vara i det politiskt korrekta Sverige, så bör informationen komma fram. I synnerhet om personen som uttalar sig vill kalla sig forskare. Politiker och journalister ger jag dispens från detta krav på absolut ärlighet inför obekväma frågor och svar, eftersom de är så korrumperade av subjektivitet att man inte kan mäta deras åsikter med samma måttstock som forskarens.

Carlbom försöker alltså se saken ur ett genusperspektiv och jag säger inte emot. Däremot tror jag att man kan göra analysen mera allmängiltig genom att även se saken ut ett renodlat maktperspektiv, utan hänsyn till könsroller. Många män har historiskt sett och av biologiska skäl generellt haft en större möjlighet än kvinnor, barn och gamlingar, att utöva rå och primitiv makt. Dock inte alla män, inte de svaga männen!
Det vi kallar en modern och upplyst civilisation är strängt taget inget annat än ett sätt att försöka minska den primitiva kraftens betydelse. Även en fysiskt svag person skall kunna äga saker utan att de tas ifrån honom och han skall inte behöva frukta för sitt liv bara för att han inte kan försvara sig fysiskt. Vi har under de senaste hundra åren i Sverige även blivit medvetna om att detta bör gälla fattig som rik, man som kvinna.

De personer som fått sina bilar utbrända och sönderslagna, de företag som fått sina släpvagnar och soprum nedbrända, de personer som fått stenar i huvudet, alla dessa litar på att samhället skall hindra att de skadas. Vi har gett samhället mandat att ta hand om problemen. Alternativet vore en anarkistisk dystopi där alla i varje ögonblick skulle vara beredda på strid. De flesta människorna i ett samhälle förstår att de på det hela taget och i det långa loppet vinner på den civiliserade modellen, även om deras liv för stunden inte särskilt framgångsrikt och även om de råkar befinna sig i en situation där de har fysiskt övertag. Dock inte alla. Det finns de som likt grottmän vill mäta och använda sina krafter direkt mot andra. Så har det alltid varit och det är därför vi har rättsvårdande myndigheter.

Carlbom försöker finna orsaken till varför det som händer i Rosengård tack och lov inte händer i alla bostadsområden i Sverige och inte heller hände i Rosengård för 30 år sedan - varför finns det så många grottmän i Rosengård just nu? Varför accepterar dessa grottmän inte överenskommelsen om det civiliserade samhället och erkänner samhällets auktoritet?
Han identifierar de krafter som konkurrerar med samhället om auktoriteten och rätten att civilisera bort grottbeteendet, och nämner den klassiskt patriarkala familjen, de kriminella nätverken och islam (han säger inte islam rakt ut men i praktiken handlar det om islam). Paradoxen är att om samhället skall vinna auktoritetskampen, så att alla får lika rätt att existera oavsett styrka och kön, måste det till syvende och sist lita på att det har den största manliga/råa kraften. När alla förhandligar, all politik, all fingertoppskänsla, alla dialogpoliser, alla integrationsprojekt allt fostrande och lirkande etc har nått vägs ände, då finns endast det råa våldet kvar. Då vinner den som är bäst beväpnad och kan slåss bäst. Det spelar ingen roll varför någon bröt civilisationskontraktet, starkast vinner vare sig han har rätt eller fel, vare sig han är klok eller dum, ond eller god.

Jag vill inte att den patriarkala familjen skall vinna. Vårt samhälle har varit fast i detta tidigare i historien, liksom man fortfarande är fast i detta i många av de länder som Rosengårdsborna stammar från. Många svenskar har före mig slitit hårt för att befria oss från detta fängelse och ingen missriktad hänsyn skall bana väg för en kulturell retardering i det avseendet. Det innebar stor ofrihet inte bara för kvinnor utan även de flesta männen.

Av samma skäl vill jag inte heller att islam skall vinna som auktoritet. Islam är är en fascistoid ideologi då man tillämpar det fullt ut och att tala om moderat islam är lika idiotiskt som att tala om moderat fascism. Visst, man kan tillämpa moderat fascism, men vill vi ta den risken? De övernaturliga frågorna som behandlas inom islam har jag ingen åsikt om i detta sammanhang.

Behöver jag nämna att de kriminella nätverken går bort som alternativ?