Ingen kan väl ha missat Frankrikes president Sarkozys tal angående totalt burkaförbud i Frankrike nyligen? Det händer flera intressanta saker i Frankrike då det gäller islam. Elizabeth Bryant på USA Today skrev helt nyligen en artikel med rubriken "Even non-religious Muslims forming new groups in France".
Det som primärt fångar min uppmärksamhet är titeln på artikeln, "ickereligiösa muslimer", vad är det egentligen? Knappast en originell fråga, men ändå intressant.
Kallas man "ickereligiös muslim" om man fötts av praktiserande muslimer i ett land där islam är statsreligion/påbjuden, sedan utvandrat till Frankrike och där utnyttjar friheten att istället vara ateist, kristen, agnostiker eller någon slags new age-anhängare? Kallas man muslim om man fötts i Frankrike av praktiserande muslimer som utvandrat från ett land med islam som statsreligion/påbjuden religion, där de i sin tur en gång fötts av praktiserande muslimer? När skall man slippa religiösa/idologiska epitet som inte stämmer med ens övertygelse? "Den ickepolitiska kommunisten från Nordkorea" när får vi höra det? När skall vi sluta tillämpa den slags religionsrasism som tillåter oss att klistra etiketter på människor som det inte finns ordentlig täckning för?
Den som läst mina postningar här på EKP inser nog att jag inte är någon anhängare av den mulitkulturella ideologin. Detta beror i grund och botten inte på att jag till varje pris vill bevara den eller den kulturen helt isolerad och opåverkad från andra kulturer, utan snarare på att det multikulturella projektet är dömt att misslyckas eller åtminstone ett stort riskprojekt - ett land har alltid en dominerande kultur, och det behöver inte nödvändigtvis vara den kultur som på lång sikt är bäst för mänskligheten. Det kan lika gärna vara den kultur där kulturbärarna mest aggressivt hävdar sina värderingar och mest framgångsrikt förökar sig. Det handlar alltså alldeles för mycket om känslor och alldeles för lite om förnuftiga överväganden om vad som är bäst för människan.
Trots det måste jag fråga mig hur en del multikultianhängare kan vara så korkade att de tror att vi någonsin skall kunna skapa ett "multikulturellt" samhälle, när de så ivrigt vill bevara och skydda den sk "ursprungliga" (kulturen), tom utan att de berörda tillfrågas. Jag tror iofs knappast att detta är artikelförfattarinnan Elizabeth Bryants avsikter, men titeln på hennes artikel avslöjar samma korkade etnocentrism och kulturrelativism som gör att vi aldrig kan mötas i ett vettigt samtal över kulturbarriärerna utan att bli så förbannat kränkta och trampade på tårna hela tiden.
Bilden: Blir du muslim lille vän?
ab dn fn tuk
25 juni 2009
Ickereligösa muslimer, finns det?
Upplagd av
LP
kl.
torsdag, juni 25, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 Kommentarer:
Denna fråga om vad multikultur egentligen är, har jag frågat mig många gånger. Jag är personligen kristen, aktiv i svenska kyrkan och där av den lilla högkyrkliga riktningen samt "gammaltroennde", min mor är invandrad judinna, min far svensk och med en samisk mormor.
Vi är alltså tämligen multikulturella i vår familj, men detta utrycks i traditioner vi lyckats få att fungera hemma och som vi inte försöker pracka på andra och inte förklara heller annat än för nära vänner som frågar,
En stående fråga jag får är om jag är kristen jude.Det är jag väl på sätt o vis. Judarna räknar ju religiös och folklig tillhörighet genom modern.
Men jag blev döpt in i kyrkan pga min Leastadianska farmorsmor, starka påtryckningar av mina tämligen agnostiska, sekukariserade föräldrar, vilket morfar blev mycket förargad över.
Det går alltså att integreras.
Det finns många sådana familjer som min, och kommer att bli fler och fortsätter det så, kommer vi så småningom inte att ha några problem, utan en sann kulturberikning, liknande den vi fått av tyskar på medeltiden o valloner senare och italienare, greker,joguslaver mfl under sextiotalet.
Men nu är det så många med samma främmande kultur som kommer att risken finns att de inte integreras, kanske inte ens lär sig svenska.
Samma främmande kultur?
Kulturen som åsyftas är tveklöst islam.
Islam är ingen kultur. Det är en religion.
'Jonte:
Vår kultur vilar på kristen grund, är den inte en kultur?
Ingår inte jul o påskfirande i vår kultur?
Varför skulle det vara annorlunda för människor som är uppvuxna i länder som vilar på muslimsk eller hinduisk grund?
Men de olika kulturer som vilar på muslimsk grund har lättare att förstå varandra som ateister eller agnostiker, precis som vi har med länder vars kulturer vilar på kristen grund även om man själv är ateist.
Sedan finns det ju också troende av samtliga religioner.
Vad gäller extrema islamister i Sverige så är det oftast "oinegrerade pojkar som är födda här o känner sig utanför som dras dit, precis som osäkra marginaliserade svenska ungar dras till extremänstern eller nazisterna. De hittar alla då ett sätt att känna samhörighet och överlägsenhet.
Vår kultur delar vissa värderingar med den kristna religionen.
Islam delar många värderingar med judendomen och kristendomen.
Julen är en fornordisk högtid där man blotade, sen gjordes den om till något annat. Samma sak med påsken.
Wikipedia:
"Vissa kritiker anser mångkulturalism vara en uppfinning av en "upplyst" elit som förnekar fördelarna av demokratiska rättigheter för icke-västerlänningar genom kedja dem till sina rötter.
De hävdar att detta ger islam fria tyglar att propagera övergrepp såsom misshandel av kvinnor och homosexuella, och i vissa länder slaveri.
De hävdar också att mångkulturalism möjliggör en grad av religionsfrihet som överstiger vad som behövs för personlig religionsfrihet och leder till bildandet av organisationer som syftar till att underminera europeiska sekulära och kristna värderingar.
Denna tendens att rikta kritiken mot islam på politik och den icke-europeiska identiteten hos dess traditioner har utlöst en ny debatt om islamofobi."
Eurabien har en huvudstad: Rotterdam
Det "självhat" Europa demonstrerar, den andliga tomheten, förlusten av identitet, inträffar precis på den tidpunkt när islamiska immigranters tro ökar.
Holland är ett extraordinärt fall. Det är ett land i vilket individualiteten är ytterst uttalad - helt ut till dödshjälp till barn - i vilket den kristna identiteten är svagast, i vilket den muslimska närvaron växer dristigast.
Här är multikulturalism regeln.
Det finns en stad i Holland där denna nya realitet kan ses tydligare än någon annanstans. Här ser hela stadsdelar ut som om de har dumpats ner direkt från Mellanöstern. Här står de största moskéerna i Europa. Här används delar av sharialagen vid domstolarna. Här går många kvinnor beslöjade. Här är borgmästaren muslim och son till en imam.
Denna stad är Rotterdam, Hollands befolkningsmässigt näststörsta stad, och den största hamnen i Europa mätt i godsvolym.
EuroNews
Socialisme og Dhimmikrati
Det är väl på ungefär samma sätt med ickereligiösa muslimer som med alkoholfritt brännvin.
Rune
Wikipedia är verkligen inget vetenskapligt forum.
Det är väl VAD som sägs som är viktigt, inte VAR det sägs.
Jonte sa...
"Islam är ingen kultur. Det är en religion."
Om det synsättet vore mera allmänt accepterat, skulle vi kanske ha mycket lättare att umgås. Som det är nu låser man in människor i ideologiskt/religiöst definierade fållor genom att identifiera dem genom vilken religion deras föräldrar hade/har.
Detta är ett kraftfullt politiskt verktyg som man försöker utnyttja i flera länder och via flera religoner. Tydligast är detta förmodligen då det gäller islam just nu. I grund och botten är det samma mekanism man använder då man definierar individens nationalitet på ett sätt som en viss liten mustaschprydd gubbe gjorde för drygt ett halvsekel sedan.
Det är inget problem om man själv vill kalla sig "X", där X står för en valfri religion islam/muslim, judendom/jude, kristendom/kristen, hinduism/hindu. Problemet uppstår då X inte är valfritt för den enskilde.
Jag har dock inget problem med att kallas kristen av de som anser att jag skall betecknas så eftersom jag fötts i en kristen kultur av kristna föräldrar. Det är ingen big deal så länge man inte samtidigt försöker frånta mig rätten att tänka själv och fatta egna beslut i hur jag skall leva mitt liv - kort sagt att vara en fri och upplyst människa som erkänns en rätt att förhålla mig till traditionerna, snarare än att vara deras villkorslösa fånge.
Denna frihet har man i dagens Europa på många håll svårt att försvara, eftersom man förväxlar detta med rasism, islamofobi mm.
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.