I Axess Magasin kan man läsa en artikel av Jens-Martin Eriksen och Frederik Stjernfelt, som bland annat handlar om hur vänstern ställt sig i islams tjänst genom att kalla motståndare för "islamofober". Så långt kan jag hålla med. Vänstern har målat in sig i ett hörn. Men som vanligt bland folk som inte vill göra sig omöjliga hos etablissemanget kan inte artikelförfattarna låta bli att rikta en spark åt höger:
"Därför finns det två former av kritik av islam, som ofta kan låta besläktade men inte får förväxlas. Den ena kritiserar islam som sådan, för att den är en främmande religion, oförenlig med danskhet och med danska värden och dansk tradition. Detta är den ena kulturalismens kritik av den andra, det är Holger Danske mot Muhammed, det är en mytologisk bestämning i ödeskamp med en annan.Det där begriper jag inte riktigt. Vad är det för fel med att rikta kritiken mot "islam som sådan"? Så det är inte fint nog att inte gilla islam för att den är "odansk"? Danmark är ett fritt land, tillika ett av de lyckligaste i världen. Ett upplyst land. Kom inte dragande med en konstlad motsättning mellan "upplysning" och "dansk kulturalism". Sätt inte Dansk Folkeparti i samma bås som kommunister och islamister. Likställ inte islam och kristendom. Upplysning och demokrati och sekularisering hade kanske inte blivit av utan Jesus.
Den andra kritiken däremot angriper inte islamismen för att den är odansk, utan för att den är en totalitär politisk ideologi, besläktad med mellankrigstidens europeiska totalitära rörelser. Denna kritik är en upplyst kritik av en politisk rörelse riktad mot det öppna samhället och demokratiska grundprinciper. Denna kritik riktar sig därför inte mot islam som sådan, utan fokuserar i stället på ideologiska, politiska och sociala barriärer som skär av individen från hennes rättigheter."
Bild: Store Jellingsten, Danmarks (och Skånes) dopsattest från ca år 965
Läs kommentarerna!
5 Kommentarer:
Om man kan definiera politiska doktriner som "kultur" är chansen stor att de blir lämnade i fred och att de inte får diskuteras. Kulturer lever sitt eget liv och förutom att de har rätt att existera har de också rätt till att bli beskyddade och ställda utom all kritik
Jag tycker att det är problematiskt att artikelförfattarna verkar avfärda danskhetens betydelse.
I sak förstår jag visserligen deras argumentation: Man kan svårligen hävda att det är annat än kulturalism att dra fram och försvara danskhetssymboler (som tex Holger Danske), som i strikt mening inte har något att göra med de de grundläggande värden (tex yttrandefriheten och demokratin) man måste skydda från totalitära ideologier som islam. Om man anser att det är viktigt att sådana nationella symboler dominerar det danska folkets medvetande, så är detta onekligen en slags kulturalism.
Men artikelförfattarna verkar vilja bortse från det kulturella kapitalets betydelse för att en så stor grupp som ett land (i detta fall Danmark) skall fungera någorlunda smidigt som enhet. De verkar utgå från att vi västerlänningar är så extremt upplysta och att sådant som traditioner, matvanor, språk, hälsningsvanor (handskakning tex) etc, inte spelar någon roll längre. Onekligen är det så att ett land som Danmark, med en högutbildad och berest befolking, säkert har möjlighet till ett tolerant, tillåtande och reflekterande förhållningssätt inför det främmande, men detta betyder knappast att det är en identitetslös befolkning vars symboler man kan ignorera!
Man kan alltså rikta kritik "mot islam som sådan" eftersom den utmanar och utarmar det som hittills enat och kittat samman det danska folket. Här kan man invända att man i så fall också borde rikta kritik mot tex judendom "som sådan", eftersom den inte heller kan anses som särskilt dansk.
Men det är här det är viktigt att stanna upp! Kritik mot islam "som sådan" är giltig eftersom islam växer alltför snabbt i Danmark. Det är detta som är ett av multikulturalisternas största fel - de underskattar betydelsen av tid då kulturer skall berikas (och här skriver jag berikas utan citataionstecken eftersom jag menar verklig kulturberikning och inte den form av kolonialisering från muslimska länder vi ser i Europa idag). Massinvandringen från muslimska länder kraschar systemet som vid en måttfull invandring istället skulle fungera enligt den gamla modellen, där en slags sammansmältning skedde på ett sätt som fick processen att istället likna assimilation.
Fast den här kritiken mot islam "som sådan" är egentligen inte nödvändig. Man kan kritisera islam för vad det är i sak istälet, eftersom islam aldrig kan förenas med ett demokratiskt tänkande där mänskliga fri- och rättigheter står över den totalitära ideologi den gamle analfabeten, kamelfösaren och krigsherren totade ihop en gång för länge, länge sedan. Det spelar ingen roll ur sakta det går, islam är skit i systemet.
Och självklart skall man inte glömma de rent rationella argumenten mot den slags mångkulturalism som drabbat bla Danmark - den ekonomiska biten!
Här ljuger förespråkarna för dagens mångkulturalism och påstår att vinsten är större än förlusten. Då det gäller Sverige visar statistiken tydligare och tydligare att detta är lögn och förbannad dikt. Se bla:
http://affes.wordpress.com/
och
http://frianyheter.wordpress.com/
Förutom de direkta kostnaderna då det gäller att försörja människor som inte kommer i arbete trots att de vistats i det nya landet i flera år, kostar de sociala problem och den stora kriminaliteten hos vissa invandrargruper oerhörda penningsummor.
Sen finns det såklart en koppling mellan det sociala kapitalet och det monetära kapitalet. Om stämningen inte är bra i en stor grupp (ett land tex) pga alltför disparata åsikter i allmänhet, alltför olika smak, allt för olika preferenser etc, är risken stor att man inte presterar/jobbar bra.
Ett förnuftigt konstaterande om begreppet islamofobi i Eriksens och Stjernfelts artikel:
"Rasism, homofobi och så vidare är ord som syftar på ett orimligt avståndstagande från egenskaper hos personer som de inte själva rår för – hudfärg, sexuell läggning och så vidare. Men islam är inte en ras. Islam är en uppsättning ståndpunkter."
“Tänk på att en rörelse åt vänster uppfattas som bakåtsträvande medan en rörelse åt höger uppfattas som framåtsträvande.”
Fotograf Filip Cederholm under SVD:s fotoskola, om att komponera bilder. Det skulle precis lika väl kunnat vara en snabbkurs i politik.
http://erixon.com/blogg/2009/07/dagens-citat-rorelser-pa-bild-och-i-politik/
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.