Bli primitiv: vilda hjärnor i en modern värld

Claude Lévi-Strauss är död, alltså inte jeanstillverkaren utan socialantropologen. Han blev 100 år. Han är mest känd för sitt verk Tristes tropiques.

Bland dagens intellektuella påträffar man inte den spydighet mot den muslimska världen som Tristes Tropiques visar. Vem skulle våga skriva:

"Om en vaktpost skulle bli religiös, förefaller islam vara den idealiska religionen: att strikt följa reglerna (böner fem gånger om dagen, var och en kräver femtio knäböjningar), detaljerade regler om renhet (rituella tvagningar); manlig promiskuitet i det andliga livet vid utförandet av religiösa förpliktelser, och inga kvinnor."

Ingen, år 1955, skulle finna något att anmärka på. Idag ropar vi islamofobi.

"Ett av de mest udda och viktigaste ögonblicken i Tristes Tropiques är när Lévi-Strauss på krokiga vägar kastar ut några idéer om att islam splittrar Öst och Väst.

Det var då, när islam föddes, som västvärlden förlorade möjligheten att blanda buddhism med kristendom, gick miste om det eventuella giftermålet mellan passiva (filosofiska) och aktiva (affärsmässiga) möjligheter, förlorade tillfället att förbli kvinnligt.

Buddhismen erbjuder förtröstan om att moderns bröst ska återvända, dess grundläggande tendens är att avskaffa skillnader, vilket tempelprästernas androgyna dräkt och den radikala kritiken av livet vittnar om.

Islam däremot har utvecklats i enlighet med en maskulin orientering och är en religion för militärbaracker. Islam är germansk, skoningslös mot utomstående, och islam är framtiden."

Det där med "germansk" verkar underligt. Var han bekant med att Hitler ansåg att islam skulle ha passat tyskarna bättre än den veka kristendomen? Nu för tiden stämmer det inte alls, tyskarna är lika undfallande som andra västerlänningar. Däremot riskerar Tyskland att bli muslimskt ändå, genom kolonisering.

Lévi-Strauss ansåg att trots våra moderna liv har vi "vilda" intellekt. Det finns inte några grundläggande skillnader mellan våra och så kallat primitiva folks tankegångar. Men jag undrar ändå, är inte atombomber mer livsfarliga i händerna på mindre sofistikerade personer än dem som konstruerat dem?


Under en vandring i talibanernas trakter hänfördes Lévi-Strauss av buddistiska statyer och blev dyster till sinnes i muslimska tempel: Varför inger mig islam en sådan olust?

"Jämfört med buddismens universella välvilja och kristendomens vilja till dialog tar sig den muslimska intoleransen ett omedvetet uttryck hos dem som gör sig skyldiga till den: för även om de inte alltid på ett brutalt sätt försöker tvinga andra att dela deras sanning, är de hur som helst (och det är ännu värre) oförmögna att tolerera de andras existens som just Andra.

Det enda sättet för dem att skydda sig från tvivel och förödmjukelse består i ett "tillintetgörande" av de andra, som vittnar om en annan tro och ett annat levnadssätt. Det islamiska brödraskapet innebär följaktigen en uteslutning av de otrogna, men det kan man inte medge, för gjorde man det skulle det betyda att man erkände de andras existens."

Innan jag nu på nätet hittade Lévi-Strauss' islamkritik var jag kritisk till honom eftersom jag på något vis förknippade hans tankar med ungdomsupproret maj 1968. Ner med kolonialismen, tredje världen kräver sin rätt, de vilda i Amazonas tänker lika bra som vi, civilisationskritiken och arvet från Rousseau. Inte minst Lévi-Strauss' teori om omedvetna kvinnoförtryckande mentala strukturer gör det omöjligt för en karl att argumentera mot aggressiva feminister. Den teorin behöver kompletteras med psykologen C.G. Jungs om anima och animus.

När jag för länge sen läste jag en bok om strukturalism av honom, The Raw and the Cooked, begrep jag knappt ett dugg. Däremot är hans bok om de "trista tropikerna" mindre teoretisk och mer poetisk.