Jobbigt med åsiktsfrihet tycker Ali

Jag läser just en deckare, "Palatsmordet" av Jan Mårtensson, som flitigt använder argumentationsfelet "guilt by association". Sverigedemokraterna sätts felaktigt i samma bås som "nynazister och andra främmande fåglar i det svenska folkhemmets idylliska villaträdgård". Författaren kostar på sig lite gliringar mot klimat- och genushysteri, men är i övrigt förskräckligt politiskt korrekt där han rör sig mellan Gamla Stan och Östermalm i Stockholm. Som övrig kulturvänster är han mer bekymrad över "främlingsfientligheten" än orsakerna till den, nämligen den muslimska massinvandringen. I hans värld inträffade aldrig den 11 september 2001.

Men det finns de som är farligare, om än inte lika försåtliga. Ung Vänsters tidigare ledare Ali Esbati gillar inte debattsajten Newsmill därför att den tar ifrån vänstern åsiktsmonopolet. Hans sätt att argumentera är att på vanligt vänstervis att skuldbelägga och gå till personangrepp i stället för att diskutera sakligt:

”När greve Ian Wachtmeister dyker upp för att utropa främlingsfientlighet till ”det som alla tänker”, samtidigt som han slår ett slag för Berlusconi (”alldeles tydligt en trevlig och rolig person”), eller när framträdande Sverigedemokrater ges omfattande utrymme att ”diskutera” problemen med muslimer och ”våra islam-älskande politiker”, är det inte som en del av åsiktsbrytningen i det offentliga rummet. Det är ett steg mot normaliseringen av rasistiska utgångspunkter.”

Den som först drar till med ordet rasist har förlorat debatten. Men eftersom det var han som började är det fritt fram att påpeka att islam är en rasistisk lära, och att det är höjden av demagogi att kalla kritik av rasism för rasistiskt.

Sverigedemokraterna bättre än sitt rykte