Min fru Kalle

Kalifornien driver frågan om homo-äktenskap fram och tillbaka. Tidigare beslutade man att inte godkänna sådana äktenskap, men nu har man hittat en öppet homosexuell domare, Vaughn Walker, som bestämt att det är OK för homosexuella att gifta sig igen.....
Med varandra menar jag. ...Homosexuella har alltid haft samma rätt som andra att ingå äktenskap om de gör det med någon av motsatt kön.

I vanliga fall, om en domare har ett personligt intresse i ett fall som presenteras, ursäktar de sig och låter någon annan ta över. I det här fallet var Walker speciellt utvald. Trots att Kalifornien kallas "Land of Fruits and Nuts", är majoriteten av befolkningen emot att homosexuella "kontrakt" ska kallas äktenskap. Av tradition ska det betyda ett löfte mellan en man och en kvinna.

I en intervju i går i ett radioprogram uttalade sig en man: "Nu har vi samma värde som alla andra". Och det är väl vad det egentligen handlar om. Innerst inne verkar det som många homosexuella tycker att de inte är lika bra som alla andra.

Äktenskap har historiskt varit en försäkran för barnen och också för fäder, att de försörjer sin egen avkomma. Det var i viss mån också ett skydd för kvinnor gentemot mäns plötsliga lustar. För inte så länge sedan var det en skam att föda barn utom äktenskapet och män som "gjorde någon på smällen" förväntades gifta sig med damen i fråga.
Många av dessa skäl försvann med "Pillret" och vi har blivit mer toleranta när det gäller våra speciella svagheter.
Det har ändrat anledningen till varför vi gifter oss, men inte inställningen till de speciella värden vi förknippar med äktenskapet. Fråga bara den make/maka som just upptäckt att den bättre hälften är otrogen!

Jag vet inte riktigt när staten stoppade in sin fot i äktenskapsdörren. Kanske samtidigt med inkomstskatten? Men det dröjde inte länge, förrän man gav äkta makar skattelättnad på grunder att de hade barn att försörja, vilket kom i första hand. Otrohet var, åtminstone här i USA, ett lagbrott som gav rätt till skilsmässa och också påverkade vem som fick vårdnaden om barn. Den otrogne fick inte heller gifta om sig under en viss angiven tid.

Hur är det idag?

Många par bor tillsammans utan någon kyrkas välsignelse.
Otrohet betraktas inte av samhället som någonting allvarligt.
Skilsmässa ges utan att det är "någons fel"
En otrogen kvinna kan fortfarande få underhåll
Små barn har blivit tillhyggen i ett hämnd-och maktspel
Underhåll av barn bestäms av en domare

Äktenskapet är inte längre en social institution utan mer en ceremoni.
Logiskt och praktiskt ur jämlikhetssynpunkt vore att staten ger upp sin rätt att utfärda äktenskapslicenser och inte ger några fördelar till gifta.
Man bör också försäkra att institutioner som sjukhus, skattemyndigheter och vad man nu kan tänka sig, inte begär eller dokumenterar äktenskapsstatus.

I den diskussion om homo-äktenskap som pågår, verkar det emellertid inte vara de viktiga argumenten.
Eftersom de historiska skälen för äktenskap inte berör homosexuella måste det enbart vara att man tror att ordet "äktenskap" är nyckeln till socialt accepterande.

Domare Walker har uppfunnit "rätten att gifta sig" och ytterligare försvagat den institution som en gång stod för stabilitet och harmoni i vårt samhälle.
Låt ordet äktenskap stå för vad det av tradition betyder, en man och en kvinna och hitta andra ord för kontrakt mellan människor av samma kön.