Moral och Skenhelighet

Jag älskar Thomas Sowell. Här följer första och siste delen i en av hans artiklar.
Jag tillägnar honom blommorna i min trädgård.



Vi använder så många substitut i vårt samhälle - substitut för ägg, för trä, för diamanter...så vi ska väl kanske inte bli förvånade över att vi kan hitta substitut för moral också.
En av de vanligaste och mest utbredda ersättningarna för moral, i synnerhet bland intellektuella, är skenhelighet. 

Hur kan man se skillnad på moral och skenhelighet? En sak är säker. Moral är svårt, skenhelighet är enkelt. Alla som har fallit för en frestelse och känt djup skam långt efteråt, vet hur svårt moral kan vara. 
Skenhelighet är lätt. Det finns ledarskribenter som är skenheliga varenda dag i veckan , utan synliga tecken på trötthet. Deras inställning är, att de som inte håller med dem, har inte bara fel utan också är syndare.
Moral är att vara hård mot sig själv. Skenhelighet innebär att urskulda sig själv och gå hårt åt andra.
Det finns organisationer vars namn omedelbart förkunnar självbelåtenhet och fröjd över att vara bättre än de som har andra åsikter. Till exempel finns det en miljöorganisation som kallar sig "Friends of the Earth", som om människor som inte håller med om deras idéer är fiender till jorden.
Det finns en annan organisation som kallar sig "The Union of Concerned Scientists", som om andra forskare med andra åsikter är förhärdade och okänsliga. Det finns grupper som kämpar för nedrustning och kallar sig för "Freds"-rörelser, som om de som förespråkar en politik för att avskräcka istället, inte bryr sig om farorna och fasorna i ett krig.

Här i USA, liksom i andra länder, är "girighet" en av de vanligaste företeelserna som de intellektuella angriper. Det finns väl ingenting riktigt trevligt att säga om girighet, men bland de många synder som den mänskliga rasen är känd för, finns det många andra som har värre konsekvenser. Ofta är de som är mest skenheliga i sina attacker mot girighet också de som är mest angelägna att uppmana unga människor att engagera sig i det politiska livet, eller "allmänhetens tjänst" som det så vackert kallas. Det är inte alls uppenbart för mig varför makthunger är bättre än girighet vad gäller pengar.
Ofta är det som de skenheliga kallar girighet, inget annat än en önskan om att förse sig och sin familj med ett bekvämt hem, kanske med vissa tillbehör som gör livet angenämt, och att sätta pengar åt sidan för ålderdomen eller oförutsedda händelser. Historien lär oss att människor har gjort värre saker än så.

Makthunger är något annat. Vi kan alla ha mer "grejor" och mer "bekvämligheter" men vi kan inte alla ha mer makt samtidigt, för makt är en persons övertag över en annan.

Är det meningen att vi ska beundra den person som är mindre intresserade av att förse sig själv och sin familj med prylar, och mer angelägen om att få makt över andra människor? Eller bör vi i stället frukta den personen som är ett hot mot vår frihet?

Vi ställs ständigt inför situationer när vi måste ha en åsikt och fatta beslut. En av de mer underfundiga utmaningarna är att skilja mellan verklig moralitet och skenhelighet.