Kulturell nedrustning

Vi lever i en globaliserad värld, brukar man säga. Så är det nog, åtminstone då det gäller de monetära mekanismerna och sådant som rör säkerhet och försvar. Man brukar även påstå att vi lever i en kulturellt globaliserad värld och är knappast kontroversiellt att påstå att vi och därmed vår kultur påverkas långt mer idag av sådant som händer på andra platser, än för låt säga 100 år sedan.

Något som däremot gör mig misstänksam är när man mer eller mindre rakt ut påstår att kulturförändringar generellt sett inte bara är oundvikliga, utan också alltid av godo. Jag anser att man även då det gäller kulturfrågor, bör resonera som då det gäller militära nedrustningsfrågor - ensidig nedrusting är nästan alltid ett dumdristigt tilltag som leder till att man förlorar kontrollen över sin framtid.

I dagens Sverige, där den falska multikulturella ideologin ständigt firar nya triumfer, kan vi från första parkett betrakta hur detta sorgliga kulturfältslag bedrivs. Vi, dvs "fotfolket", uppmanas av de bedrägliga "ledarna" till eftergift efter eftergift inför anfallarna. Vår moral undergrävs ständigt av officerarna där de i säkert skydd långt bakom stridslinjerna, telegraferar påståenden om att vår armé egentligen inte finns, att allt är gammaldags vanföreställningar, medan fienden minsann består av äkta och ädla krigare vars fötter skall kyssas då de trampar in på våra domäner.


Låter det som kvasipoetiskt svammel? Förstår ni inte vad jag menar?
Jag tror nog att de som lever med ögonen öppna och fortfarande besitter förmågan att tänka fritt, kan förstå vad jag vill ha sagt. Ni andra? Ja hoppas att det inte kommer att vara för sent den dag ljuset går upp för er och att jag slipper att dela cell med er och mala på med "Vad var det jag sa...".


DN SvD Feminix DN JanMilld Erikspolitiska Wikiquote Euroturk

bilden:
En svenskhatare