Ljus i mörkret

Här följer en brittisk kvinnas syn på Europa. Intressant är den bild och uppfattning hon har av Sverige. Den delas av många av de amerikanska och australienska bloggare jag har kontakt med.

Det är lätt ibland att känna att det är för sent. Att angreppet på vårt land, vårt folk och vårt arv är alltför stort och alltför framgångsrikt för att det någonsin ska gå att rätta till.
Det finns mycket i moderna Storbritannien som kan göra en deprimerad och lika mycket som kan göra en förtvivlan.

Men även i den mörkaste natt kan det fortfarande finnas en strimma av ljus, även om man ibland måste man titta ganska långt bort för att hitta den.

De länder som tillbringat längst tid nedtrampade under den marxistiska stöveln, som Polen och Ungern, har visat sig ha betydligt mer motstånd mot de påtvingade, politiskt korrekta ortodoxierna, vars avsikt är att kväva vår egen nation. Även Tjeckiska Republiken, med all dess sociala liberalismen, väljer ständigt Vaclav Klaus som sin president, en av de mest EU-skeptiska och definitivt mest hedervärda statsmännen i Europa.

Utöver de länder som en gång befann sig bakom järnridån, glimmar ljuset i några av de mest västerländska och progressiva delarna av Europa.

"Högern" är på uppåtgående i Italien, ett land som under 50 år varit belägrat av kommunistiska regeringar och socialistisk korruption.

En nyligen folkomröstning i Schweiz resulterade i ett stopp för uppförandet av ytterligare islamiska minareter.

I Belgien, centrum för EU: s mörka hjärta, växer det invandringsrestriktiva partiet Vlaams Blok i styrka, medan det heroiskt modiga Geert Wilders Freedom Party är en betydande politisk kraft, som effektivt håller maktbalansen i det "toleranta", progressiva och liberala Holland.

Förra helgen såg vi en märklig händelse när den så kallade "extremhögern", det invandringsrestriktiva Sverigedemokraterna, vann tjugo platser i söndagens val, och berövade den styrande "Moderata alliansen" dess majoritet och resulterar i ett "häng-parlament".

Det är svårt att överskatta betydelsen av Sverigedemokraternas valframgång. Sverige är ett av de mest extrema exemplen på mångkulturell fanatism i världen. Det är ett land som bytt ut sin, en gång allmänt beundrade verkliga liberal tolerans, mot en nästan vansinnigt intolerant diktatur, där alla som inte tänker enligt den politiskt korrekta ortodoxin trycks ner, ibland våldsamt, och alla fakta som ifrågasätter fantasin om en mångkulturell utopi blir hänsynslöst censurerade .

Sverige är den europeiska stat som effektivt förbjudit sin egen historia och har glatt låtit sig bli Europas ledande stat vad gäller våldtäkt (de flesta offren etniska svenskar, de flesta förövarna inte) och dess städer, som tex. Malmö att bli muslimska getton.

Sverigedemokraterna kämpade inför valet samtidigt som de smädades och baktalades och nekades att delta i valdebatter (låter det bekant?) Deras val-annonsering förbjöds och medierna porträtterade dem som rasister och fascister. Men de politiskt korrekta och lydiga svenskarna röstade och gav dem 20 platser i parlamentet.

Vi har ännu inte sett liknande resultat i Storbritannien. Det brittiska folket beter sig fortfarande som en alkoholist, som ännu inte nått sin lägsta punkt, som de måste nå för att inse vad de gör mot sig själva. Vi är fortfarande på väg in i mörkret, och det är en deprimerande och hopplös plats att vara på.

Men det finns hopp.

Ljuset har tänts över hela Europa, ibland flimrar och slocknar, men varje gång kommer det tillbaka och för var gång starkare.

Samtidigt växer Tea Party-rörelsen i Amerika, den första positiva manifestationen av att människor är villiga att slå tillbaka, som man har sett under åratal.

Det är väldigt sent på dagen och fruktansvärda skador har skett, en del är omöjliga att reparera och vi står inför en skoningslös och vildsint fiende. Men någonting börjar röra på sig där ute , någonting som fortfarande ger oss hopp, oavsett hur mörkt det kan bli.