Nordkorea och miljöförstöring

Pappa Kim Jong-il sägs vara sjuk på fler ställen än i huvudet och har utsett sin yngste son till sin efterträdare och gjort honom till general för armén, vilket är den fjärde största i världen.

Nordkorea har inte fått den mediauppmärksamhet de förtjänar. Landet har 21 till 23 miljoner invånare och en militär bestående av 1,2 miljoner soldater. Armén utgör 5% av befolkningen men konsumerar 40% av landets BNP.

En tredjedel av befolkningen svälter (World Food Programme reports) medan deras regering talar om för dem att "de är världens lyckligaste". De klarar inte av att producera elektricitet heller och landet är mestadels mörkt och hälften av fabrikerna står stilla.

Till för bara ett par år sedan fick de mängder av hjälp från Kina och Sydkorea men i protest mot Kim Jong-ils kärnvapenprogram har Sydkorea upphört med hjälpsändningarna och de nordliga kusinerna blev arga.

Miljömupparna i Väst som predikar att vi borde leva av vad marken runt om oss kan producera, som tycker att vi inte behöver så många sorters frukostflingor att välja mellan, som hävdar att vi klarar oss med färre resurser och färre prylar, bör läsa Barbara Dermicks bok "Nothing to Envy".

Den handlar om sex nordkoreaners liv innan de flydde till Kina. De var fullständigt befriade från den onda "konsumerismen" , i själva verket så befriade att de såg sina barn och gamlingar svälta ihjäl.
De levde av "vad landet gav"vilket var stuvat gräs, ekollon och bark.
Deras sällskapsdjur producerade ingen koldioxid, de var för länge sedan uppätna och själva ägnade de sig åt så mycket återvinning att landet stank av urin. I landskapet runt deras by fanns det varken gräs, träd eller vilda djur. Småfåglar fångades med nät över balkongen och man grävde efter sädeskorn i kogödseln.

Låter det inte som det ideala sättet att leva enligt den västerländska miljörörelsens präster, som ständigt bombarderar oss med litanior om hur vårt sätt att leva är förödande för vår planet?

Det är inte sant att västvärldens överdådiga livsstil förstör naturen.
Ju mer jag ser av världen desto mer övertygad blir jag att mänsklighetens välstånd är bra för vår jord, för det leder till investeringar i saker som gynnar naturlivet. Vi skapar produktiva jordbruk som producerar maximala skördar; vi bygger reningsverk, bevattningsanläggningar och nationalparker. Vi matar fåglar och njuter av att bara betrakta rådjur och älgar ( även mina jägarvänner i Norrland!). Skogarna är inte bara till för att ge bränsle och vi använder inte älvarna som kloaksystem.

Det är väl alltför optimistiskt att tro att en ny diktator i Nordkorea, även om han är utbildad i Schweiz, kommer att förändra särskilt mycket, men en dag kommer skogarna där att fyllas med fåglar och rådjur, floderna blir rena igen och människorna kan gå till affären och köpa sitt bröd i stället för att äta innerbarken av träden.