Skall landet fortsätta att ges bort?

Några ord om partiet Sverigedemokraterna som vissa journalister älskar att utmåla som rasister, med resultat att ordet rasist förlorat sin mening. Folk kan till och med få för sig att om man vill dra i invandringsbromsen så är man rasist. Men det är inte för att de inte gillar utlänningar som Sverigedemokraterna vill stoppa invandringen, utan för att Sverige inte klarar av det.

Jag kan inte bli riktigt klok på vad det är för masspsykos som drabbat journalister och andra. Ska vi verkligen stillatigande se hur svenskarna med tiden blir en minoritet i sitt eget land?

Journalisternas ljugande om Sverigedemokraterna smutskastar hela Sveriges nutidshistoria. Ingen av de gamla sossarna skulle ha sagt annat än vad Sverigedemokraterna nu säger: För att folk ska få flytta till Sverige ska de arbeta och göra rätt för sig och följa landets lagar. Tage Erlander som var statsminister i 23 år sade vid något tillfälle att islam inte passar in i Sverige. Även de unga 1968-revolutionärerna hade nog sagt att deras ideologi var raka motsatsen till den reaktionära muhammedanismen, som det hette på den tiden.

Det som sedan hände var att dessa vänstermänniskor tog överhanden i samhället och blev maktberusade. De infiltrerade alla media och alla riksdagspartier. De upptäckte att import av bidragsberoende väljare var ett sätt att hålla sig fast vid makten. Nu är det högern som blivit "vänster", det är revolutionärt att förfäkta konservativa värderingar och vilja slippa statens förmynderi och folkomflyttningar i stalinistisk stil. Det finns knappt en stad eller by snart där inte staten har placerat ut flyktinginvandrare och deras släktingar. På egen hand hade de inte kommit, för var finns jobben?





"Sverigedemokraterna borde förklara för svenska väljare att den grupp som kommer att drabbas hårdast, om det inte lyckas att avbalansera invandringen så framtidens pensioner kan finansieras, är fattiga, äldre invandrare..." Kommentar till SD:s valvideo i JP

SNAPHANEN: "Vad handlar valkampen om? På ytan handlar den om massor: Lars Ohly ångrar sin rekommendation till mammor som vill amma sina barn längre än sju månader att använda bröstpump, att Sahlin ibland bevakas väldigt annorlunda för att jag är kvinna än de män som finns i politiken, att var tredje väljare kallar sig feminist, alla barn har rätt att gå i skolan, sanningen om Natanael Derwinger och Wetterstrands kärlekshistoria, det mångkulturella samhället öppnar nya affärsmöjligheter, Eid al-Fitr åt alla! och så Jämställdheten, som är svensk politiks universella motsvarighet till Bamses Venner. Vi är i en virtuell folkpark där lektanterna kallar sig journalister.

Igår kunde man på TV svinga sig upp till att anse något om ännu ett sekundärt pseudo-problem, ska 150 flickor i Sverige få ha burka i skolan. Sagt på god danska, valkampanjen handlar inte om ett skit, för om det handlade om något, skulle verkliga förändringar inträffa och det har aldrig varit avsikten med att hålla denna miljardteater.

Det är som att vara på gravöl med förbud mot att nämna den avlidne, även om man kunde hävda att det handlar om underströmmen 'vem är mest motvillig att röra vid SD med en eldgaffel'. Jag skulle våga påstå att de åsikter och reportage av intresse som över huvud har skrivits om detta val är danska - från Weeendavisen, Berlingske och JP.

Jag skulle till och med påstå att det viktigaste av allt har skrivits av Julia Caesar just här på denna plats, här diskuteras framtidens välstånd eller fattigdom, dess krig eller dess fred. Detta är vad kampanjen inte handlar om, inte den offentliga i alla fall: Om landet fortsatt ska ges bort bit för bit till lycksökare i nuvarande takt?"