Det verkar som det finns fyra sorter
1) De Naiva / okunniga idealisterna. Dessa ryggradslösa tänker med sina känslor (rädsla, generaliserad osjälviskhet...), men de drivs inte av illvilja. De tror verkligen att socialismen är för allas bästa.
2) De Bittra. De som tycker att de tilldelats en förlorande hand i livets pokerspel och vill att andra ska betala för det.
3) Ideologerna. Människor som klamrar sig fast vid socialistiska dogmer även när de brutalt överbevisas av den objektiva verkligheten ( som tex. Det fungerar inte!) Detta verkar närmast vara är en form av psykisk sjukdom som utvecklas bland de Bittra socialisterna och så småningom ger upphov till fanatisk glöd .
4) De Makthungriga. Ofta är det inte ideologiska utan bara cyniska. De har insett att många människor som är otillfredsställda, kan manipuleras att överlämna sin frihet till en övergripande stat. De dras till maktcentra genom sitt storhetsvansinne, snarare än en önskan att skydda och förbättra frihet och välstånd. Det verkar också vara en form av psykisk sjukdom.
De bästa lösningar för 1 och 2 är god, icke-partisk utbildning, en verkligt fri press och ett ekonomiskt system som belönar flit och resultat. 3 och 4 kan man bara exponera och förlöjliga, men alla dessa fyra kategorier kan bli destruktiva om de får makt..
Priset för frihet är evig vaksamhet. Därför kan vi inte bara luta oss tillbaka efter ett politiskt val, rulla tummarna och tro att de som valts kommer att leva upp till våra förhoppningar. Maktens boning är förförisk och vi måste ständigt påminna dem om att: Vi jobbar inte för dem, de jobbar för oss!
Vi måste hålla oss vakna och låta dem veta, högt och tydligt och ofta, att de kan bara behålla sina jobb om de lyssnar till oss och rättar sig därefter.
27 september 2010
Socialister
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 Kommentarer:
för en del av dom funkar bara bly men då man har en normal rättsuppfattning så är det inget alternativ och betyder att man får dras med dom tyvärr
Till Robban. Tyvär väldigt sant.
Mycket bra och intressant postning. Stämmer, jag har själv varit aktiv kommunist (var då en blandning av 1 och 3) men vaknade långsamt upp då verkligheten inte betedde sig som i den manual vi hade. Det tog tid att helt avsvära sig den socialistiska tron, det är som att lämna en sekt, man blir också ovän med nära vänner som inte alltid accepterar att man väljer den fria, demokratiska vägen, där sanningen styr, framför ideologin.
/Kenneth Karlsson
Starkt av dig Kenneth. Det är svårt att erkänna att man trott på något som man sedan inser är alldeles fel.
Det är väl det man menar när man säger, att om man inte är socialist när man är ung så har man inget hjärta och är man fortfarande socialist som äldre så har man ingen hjärna.
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.