Finns resurserna och viljan?

Vi har fått ytterligare en påminnelse om att Nordkoreas ledare är vansinniga och opålitliga men de följer mönstret om hur man ska få uppmärksamhet och fördelar och de får en uppmärksamhet som de som nation aldrig annars skulle få.
Resten av världen väntar på hur USA ska reagera och Iran tex. ser det säkert som en guide till fortsatta egna strategier.

22 månader av ursäkter och bugningar från Obama till resten av världen, har definitivt skickat ut budskapet att administrationen inte har så stor lust att hålla löften till sina allierade och att de i själva verket i vissa fall står på samma sida som våra fiender.
För att avskräcka Nordkorea, borde vi uttrycka och följa upp en solidaritet som inte ska ifrågasättas men som saknats under de två senaste åren vis a vi Israel, Storbritannien, Polen och Tjeckrepubliken.
Amerikanska truppers närvaro i Sydkorea under alla dessa år har garanterat att folket på södra delen av halvön kunnat lägga resurser på industri och produktion i stället för militären.

Nordkorea testar och Obamas naivitet har säkert bidragit till situationen, men vårt problem är större än Obama. De går tillbaka till Bush-administrationen. Bush hade rätt attityd när det gällde att konfrontera terroristerna och han ska ha beröm för det men han tog aldrig långtidseffekterna i beaktande. Det var den största anledningen till att Demokraterna tog över Vita Huset, 2008.

Amerika har under alltför många år haft händerna fulla av två krig som aldrig verkar ta slut och som hindrar vår militär att besvara Nordkoreas hot och sabelskrammel.
Bush strödde pengar omkring sig som om de växte på träd, vilket bara uppmuntrade Kongressens slöseri. Bush hanterade inte miljarder som om de vore fickpengar, så som Obama gör men han hanterade miljoner på samma sätt. Vi var inte medvetna om det då, eftersom ekonomin tycktes flyta tillfredsställande.

Allmänhetens tålamod börjar tryta nu när tiderna är dåliga och krigen aldrig verkar ta slut och man ifrågasätter "nationsbyggandet" och hur mycket det egentligen ligger i Amerikas eget intresse.

Varje despot i världen vet att de nu har vidgat handlingsutrymme. Situation är inte enbart en Obama-skapelse. Det var den tidigare administrationen som valde och bestämde att gå in i Irak och likaså Afghanistan. Det betyder inte att krigen var omoraliska eller orättvisa, men meningarna är delade om de var nödvändiga för vår nationella säkerhet.
Det krävs av den nuvarande administrationen att man slutför åtagandet på ett acceptabelt och ansvarsfullt sätt.

På lång sikt måste vi bestämma vad vår globala storslagna strategi är.
Vi behöver en öppen diskussion om vilken sorts militär kraft som krävs för att genomföra den. Vår nuvarande obalans hindrar oss från att svara på eventuella verkliga våldshandlingar, antingen från Kim eller Putin eller någon annan despot. Vårt överskuggande problem är att vi inte har militär makt att ta itu med Afghanistan, Irak och kriser på andra håll, och resten av världen vet det.
Om vi ska fortsätta vår absoluta globala hegemoni, måste vi bygga upp en mycket större militär och inse den höga kostnaden. Om vi ska förbli involverade i krig med den militär vi har och samtidigt balansera budgeten, måste vi vara mycket mer selektiva i våra engagemang.