Myrboets hemlighet

Från Aisopos fabel, vars källor förlorar sig i den förhistoriska tiden, och fram till La Fontaine har myran varit den mest förtalade av insekter. Men numera är beviset presterat: myran är obestridligt en av de ädlaste, modigaste, barmhärtigaste, hängivnaste, frikostigaste och mest altruistiska varelser som vår jord har.

Det är inte nödvändigt att den tiggande hör till samma stack. Vilken främling som helst, som är mer eller mindre impregnerad med stackens lukt, som hör till en icke alltför ostentativt eller alltför utpräglad fientlig ras och som dörrvaktarna låtit komma in i boet, vilken parasit som helst, ofta skadlig, men på ett oförklarligt sätt tolererad av den allmänna välviljan, kan, om han bär sig rätt åt och skickligt smeker den givmilda myran, få allt vad han vill.

Ingenting är lättare att lura än dessa oförsiktiga välgörarinnor. Ibland ser man dem mitt under den hetaste striden ur stånd att motstå en hungrig fiendes böner. De skänka honom sin allmosa och förse honom ridderligt med livsmedel, innan de återtaga kampen.

Ibland går deras frikostighet för långt och medför koloniens undergång. En tunesisk myra, Wheeleriella, praktiserar sig sålunda in en en annan myrarts, Monomorium Salomonis, bo. Där blir hon till en början ganska kyligt mottagen, men genom skickliga smekningar tillvinner hon sig snart arbetarnas gunst, och till slut föredrage dessa henne framför sina egna drottningar, vilka de övergiva och misshandla för den illistiga äventyrerskans skull, vars tjusning synes dem oemotståndlig.

Kort därefter börjar inkräkterskan lägga ägg. Hennes art, typiska parasiter som aldrig arbeta, förökar sig ensamt och uttränger alldeles de alltför frikostiga och förtroendefulla arbetarna, vilkas ras utslocknar. Då blir det elände, hungersnöd och död, och parasiterna försvinna i sin tur som offer för en alltför fullständig seger.

Är detta ett oförklarligt och enbart dumt handlingssätt, som man möter endast inom insekternas värld? Ha vi icke ibland oss sådana lika oförklarliga förvillelser? Är det icke ett egendomligt och betydelsefullt exempel på den i princip ofelbara instinkten, som hos de mest civiliserade raserna, såsom hos människan, begår dödliga misstag, därför att förståndet, känslan eller intrigen blandar sig i spelet?

Maurice Maeterlinck