Det är upp till oss.

De flesta multikultisar vill tro att islamisk terrorism är sådant som underprivilegierade, svältande unga män ägnar sig åt, när det i själva verket utförs av söner till familjer i medel och överklassen i den muslimska världen.
Osama bin Laden var en förmögen man från en familj som umgås i kretsarna av det Saudiska kungahuset. Anwar Al-Awlaki hör hemma i Yemens överklass och Yasser Arafat tillhörde Husseiniklanen.
"Extremistledarna" verkar också vara framgångsrika regionala ledare.
Vi kan tycka att de är extremister, men tydligen tycker inte människorna i deras regioner det, för i så fall skulle de ju inte vara ledare.

Muslimska terrorister är inte en liten grupp knasbollar med planer som inte har en chans att lyckas, som motståndarna till "Kriget mot Terror" helst vill se dem. De är en lös koalition av muslimska ledare, krigshetsare, politiker och stam-medlemmar som alla har det gemensamt att de vill se en global teokrati . Deras system är dömt att falla på sin egen orimlighet men när det händer är det inte säkert att det finns något kvar att rädda i ruinerna av Kalifatet.
Terroristerna är sin kulturs "spjutspetsar ". De utför gärningar som befrämjar deras ledares politiska ambitioner och får beskydd, platser för träningsläger och finansiering som betalning.

En gång i tiden var det människor från England, Holland och Frankrike som koloniserade världen. Nu är det dessa länder som befolkas av "kolonisatörer" vars namn är Mohammed och inte Christopher.
Vi gömmer oss i våra överdådiga städer, erbjuder dem av våra rikedomar i hopp om att de ska skona våra liv bara för att upptäcka att det inte räcker. De tänker ändå underkuva oss och ta vår frihet.

Vi tycker att Mohammed Atta är ett monster men i den muslimska världen är han en religiös martyr. Detta är en krock mellan civilisationer och vi är förlorarna.
Det vore så enkelt att sätta ett stopp för det att det är skrattretande, men i stället väljer vi att fjäska, böna och be och vi går så långt att vi urskulda de som vill utrota oss.
Lilla Mogadishu, Lilla Libanon och Lilla Marocko, som poppar upp i våra städer, är inte tecken på någon sorts kulturell vitalitet eller smältdegel. De är kolonier.

Det våld som följer den muslimska invasionen kommer inte att tämjas av undfallenhet. Våldet är ett symptom på krocken mellan civilisationer och drivs inte av att muslimer vill anpassa sig till västvärlden, men hindras genom någon sorts främlingsfientlighet. Våldet beror på att vi inte anpassar oss och erkänner deras överhöghet.

Jag kan redan se framför mig kommentarerna om att jag måste vara rasist som skriver detta.
Det är mycket lättare att kalla mig det, än att skrika det till en muslim som bombar en synagoga eller våldtar en svensk kvinna. Mycket ofarligare också!
Jag talar inte om ras här utan om en tro, försök att ha det i minnet.