Islams svaghet är islam

Islams svaghet är islam!

Det är lätt att glömma bort påståendets självklarhet. Därför vill jag uppmärksamma en artikel på siten "Islamic Review" som uppmärksammar ett par historier där det beskrivs hur man utnyttjar detta faktum. Om de är sanna vet jag inte, men de är onekligen värda att begrunda och ta till sig.

Berättelse nummer ett beskriver hur man utnyttjade den hundfobi som påbjuds av islam, för att knäcka några jihadisters kampvilja på den filippinska ön Palawan 1911.
Berättelse nummer två beskriver hur man på en annan filippinsk ö, Mindanao, inspirerade av berättelse nummer 1, utnyttjade muslimernas grisfobi för att även där kuva samma slags satans avskum.
Läs berättelserna här, de är mycket underhållande.


Den lärdom jag tar till mig från berättelser som denna är att även om den likriktande enfalden är effektiv då det gäller att ena ett folk för att gå i en viss riktning utan att de ställer obekväma frågor, så är bristen på förnuft, sans och kritiskt tänkande (som ju är typisk för likriktande och enfaldiga ideologier som tex islam) det som gör ideologin, och på sikt även strategin, svag. Detta måste vi som är fostrade i en annan, mera ickeauktoritär anda, utnyttja.
De enfaldiga kan mycket väl komma att segra tack vare sin blotta mängd och tveklösa envishet, men bara om vi inte utnyttjar vår frihet på rätt sätt då det gäller att försvara just vår frihet. Det finns sällan någon anledning att tolerera de intoleranta, såvida man inte gör det av rent strategiska skäl. Vi skall inte låta oss förledas och duperas av de som vill att vi skall känna skuld då vi står upp för motståndet mot islam.


bloggen Islamic Review

bilden:
Människans och varandras bästa vänner?