Problemen beror inte på Mubarak utan på radikal islam

Två tretusenåriga mumier halshöggs i det egyptiska museet i Kairo av islamister som drog fördel av kaoset kring demonstrationerna. Men även levande "otrogna" drabbades: i Övre Egypten dödades elva kopter av muslimska grannar och islamister i förening. Kopterna är som bekant Egyptens kristna ursprungsbefolkning.

"Nästa akt av det vansinniga Medelhavsunions-dramat spelas nu," skriver Euro-Med. Plötsligt har det kommit en ström av välorganiserade revolutionärer.

Gång på gång nämns Muslimska brödraskapet, vars plan för islamisering av Europa avslöjades i Schweiz för ett par år sedan. De har nu slagit sig ihop med FN:s förre atom-vakthund, ElBaradei, och tycks vara nära allierade med den egyptiska armén som vill avstå från våld och sympatiserar med demonstranterna. Brödraskapets mål är sharia - och de vet att den endast kan införas under extrema omständigheter.

Om Medelhavsunionen fortsätter - och det gör den givetvis - kan vi förvänta oss flyktingströmmar utan motstycke från "partnerländerna" till EU - att radikal islam kommer att ha en avgörande röst i EU:s politik - och att en mycket större del av våra skattepengar kommer att skickas till "partnerna" för att "stabilisera" dem.

De flesta européer har inte fått veta att Medelhavsunionen existerar - den har bara dragits ner över deras huvuden med alla de olyckor som följer av obegränsad muslimsk invandring.

Om Muslimska Brödraskapet får möjlighet att påverka utvecklingen får Egypten inte en demokrati Västs mening. Videotips MXp:





Av denna video att döma är stödet för radikal islam större än omvärlden är villig att erkänna. De senaste dagarna har vi också sett bilder av enorma folkmassor som demonstrerar mot regimen. Å andra sidan är Kairo en stad med 18 miljoner invånare, så vad med alla dem som är förtvivlade över kaoset, och som förmodligen vill att Hosni Mubarak sitter kvar.

Svenska media verkar överlag entusiastiska över den pågående revolutionen i Egypten. Självaste president Obama har ju gett klartecken. Men Unni Wikan, professor i socialantropologi i Norge, vågar vara kärringen mot strömmen:

Mubarak är ingen diktator, utan problemen beror på mycket annat, inte minst islam. Demonstranterna, företrädesvis män med religiöst utseende, är köpta och betalda.
Hellre chefen för underrättelsetjänsten Omar Suleiman som Mubaraks efterträdare, än El Baradei som Muslimska Broderskapet har valt som sin förhandlare.
Erfarenheterna från Irak visar på svårigheterna att skapa en demokrati. Det är för sent att upptäcka det när man har kastat av en regim och står mitt i kaos och inbördeskrig och flyktingströmmar.

Demonstranterna i Kairo slåss mot regimen och regimen slåss mot demonstranterna, rättare sagt har den organiserat en mobb som går till angrepp på dem. Om Mubaraks strategi kommer att lyckas beror på om han har folklig uppbackning. Helt osannolikt är det inte, sedan en vecka är bankerna stängda och folk är hungriga och vill ha ett fungerande samhälle.

Men det mesta talar för ett islamistiskt maktövertagande. Universalgeniet skriver:

"En tredjedel av alla araber bor i Egypten. Det är därför länder som Saudiarabien och Iran har pumpat enorma mängder pengar i moskéer och divers islamistiska organisationer i Egypten. När man kontrollerar Egypten, har man makt i arabvärlden. Nu är loppet kört för Väst. Islamisterna vinner en lätt seger med stöd från president Obama."