Vad som får många sekulära Koran-läsare att slå huvudet i bordet av ren frustration

Sura 18, al-Kahf, handlar om en grupp unga män som befinner sig i en grotta. Guden Allah beslutar sig för att "försegla deras öron" för att se om de kan räkna ut hur länge de varit där. När de släpps ut efter 309 år tror de att de varit i grottan "någon dag". Det kunde ju ha varit poängen, något om tidsuppfattning, men så kommer fortsättningen: en diskussion om hur många unga män det var, och om de hade en hund.

"Koranen påminner om ett verk som skapats med hjälp av den dadaistiska metoden cut-up-teknik. Detta innebär att texten har styckas i bitar, och sedan satts ihop slumpmässigt igen. Eftersom Koranen saknar en övergripande berättelse, så betyder det att det enda avbrottet i långa ramsor av lösryckta förmaningar och haiku-liknande metafysik är en periodisk förekomst av avbrutna berättelser fyllda med kvarts-poänger och obefintlig moral." "Back to basics" i islamdebatten

För säkerhets skull påminner vers 22 i Surat al-Kahf sina läsare: "Och rådfråga inte någon av dem (skriftens folk, judar och kristna) om händelsen med människorna i grottan."