Gemensam nämnare

För att kunna se hur Europas och USAs ekonomiska problem ska lösas, måste man först erkänna och acceptera vad det är som gått snett.

Om europeiska regeringar och den amerikanska kongressen upphörde att ge människor vad de inte har förtjänat, skulle situationen vara mer än balanserad. För att en regering ska kunna garantera en persons rätt till varor och tjänster, som han inte har arbetat ihop själv, måste man minska någon annans rätt till vad han har förtjänat. Helt enkelt därför att regeringar inte har resurser för egen del.

Första punkten på dagordningen för att nå en lösning i Europa och USA måste vara ett erkännande att regeringar har ägnat sig åt ohållbara saker, främst att ge människor särskilda privilegier och saker som de inte har förtjänat. Det är inte bara en fråga om vad som är bra eller dåligt för mottagarna utan dess effekt på samhället i stort och välfärden för hela nationen.
Titta bara på hälso- och sjukvård.

Om man är så bekymrad över vårdbehovet hos en person, varför skulle inte regeringen också förse honom med resurser för näring? God hälsa är inte bara sjukvård och mat, utan också en bra plats att bo på. Dessutom är god hälsa inte bara en fråga om det fysiska välbefinnandet, utan också det psykiska , så varför inte ha statligt sponsrade semestrar? Det är inte en så långsökt idé som man kanske föreställer sig. Antonio Tajani, kommissionsledamot med ansvar för industri och företagande, anser att semester är en "mänsklig rättighet".

Växande sociala utgifter under förevändning att det är för "hälsa" är bara ett exempel på en mycket större process som påverkar hela vårt samhälle. Vi kan kalla det "smitta", där utgifterna automatiskt och oundvikligen leder till mer utgifter.
Till exempel, om staten ger bidrag för jordbrukare som odlar vete, kommer majs-bönder att organisera sig och protestera mot att det är orättvist att inte bevilja dem stöd. Och varför inte bevilja stöd till alla jordbrukare? Sedan smittar det av sig över gränserna. Om de europeiska jordbrukarna får stöd, kommer amerikanska bönder att kräva subventioner för att "reglerna måste vara desamma".

Vad sägs om statliga räddningsaktioner? Smittan finns även där. Om kongressen löser ut General Motors, varför inte också gå i borgen för Chrysler och JPMorgan Chase, Bank of America, Fannie Mae, AIG, Citigroup och andra misslyckade företag? Räddningsaktionerna är smittsamma både på kort och lång sikt. Räddningsaktionerna skapar vad som kallas en "moral hazard" (en moralisk undanflykt), som minskar anledningen att ta eget ansvar.

Summan av kardemumman är att välfärdsstatens mål är att den ska växa och konsumera mer och mer av en nations inkomst. Enligt "Measuring the Unfunded Obligations of European Countries" kommer det genomsnittliga EU-landet att behöva använda mer än 60 procent av sin bruttonationalprodukt för att uppfylla sina skyldigheter. För USA gäller att enbart Social Security och Medicare tillsammans har lovat att betala ut 101700000000000 $ ( i dagens dollarvärde).

Även om kongressen tar hela vår BNP för 2011 (14000000000000 dollar) och sätter in det på banken skulle det knappt täcka Social Security och Medicares skulder. Det, om inte annat, visar att vi inte kan beskatta oss ur vår ekonomiska soppa. För att undvika permanent stagnation eller total ekonomisk kollaps, måste regeringarna starta processen att minska välfärdssystemen.
Jag skulle inte rekommendera att en heroinist slutar tvärt, inte heller skulle jag rekommendera att man tvärt avgiftar alla de människor som har varit beroende och gjorts beroende av statliga allmosor. Men vi måste hitta ett barmhärtigt sätt att avvänja folk från regeringen.

Walter Williams

----------------------

Regel nummer ett: Nästan allt regeringen blandar sig i, ruinerar den på något sätt.

Regel nummer två: Regeringens främsta uppgift är att försvara nationen mot angrepp.

Regel nummer tre: Regeringen existerar på grund av sin förmåga att beskatta och spendera andras pengar.

Regel nummer fyra. Regeringen kommer alltid att producera mer lagar och regler än vad som behövs.