Fasansfulla psykologiska experiment

Fredag ​​16 december såg jag en hemsk dokumentär om experiment med människor och deras hjärnor. Det var nummer två i en tredelad miniserie från BBC med titeln "In i vårt psyke".

Den var gjord av psykiatrikern Michael Mosley som själv var med i filmen, både med förklaringar och som frivillig försökskanin.

Filmen avslöjade hur den psykologiska och psykiatriska forskningen i sin iver att få kontroll över den mänskliga hjärnan var hämningslös i sin barbariska metoder. Försökskaninerna anade intet ont och fick inte veta att man experimenterade med deras hjärnor. Filmen innehöll mycket obehagliga, äckliga och frånstötande bilder från den mäktiga psykiatrins och psykologins strävan att få kontroll över människors sinnen och känslor.

Vi hörde först om fysiologen Ivan Pavlov och psykologen B.F. Skinner som intresserade sig för hur man kan styra människors handlingar och kontrollera deras beteende. Något som varje samhälle är intresserat av. Pavlov experimenterade främst med hundar och barn och myntade termen "betingad reflex".

På 1950-talet chockerades man över hur Nordkoreas kommunister kunde manipulera amerikanska krigsfångars psyke. De visades upp på TV för att bidra till demoralisering av den amerikanska militären. Den engelska psykiatern William Sargant ville ta reda på hur denna kommunistiska hjärntvätt gick till. Han hade en teori som härrörde från Pavlovs experiment: först skulle hjärnan brytas ner med nervsammanbrott och sedan omprogrammeras.

Vissa psykiatriker gick mycket långt i sina försök utan hänsyn till om de eventuellt invalidiserede sina "patienter". Sargant lät t.ex. mänskliga försökskaniner ligga i narkos helt upp till 3 månader och gav dem mycket höga doser av narkotika i den efterföljande behandlingen plus el-chock. Det kunde medföra stora hål i personernas minne eller de kunde helt förlora det. "Patienterna" hade ingen aning om vad de utsattes för.

I USA fortsatte man dessa experiment under programkoden MK-Ultra. Bland annat använde man LSD och svampgift.

Det visade sig att varken Nordkorea eller andras hjärntvätt var bestående. Några (- alla?) hittade tillbaka till sitt forna psyke och åsikter.

På 1960-talet var socialpsykologen Stanley Milgram intresserad av hur man kunde få kontroll över människor. För hur hade det varit möjligt att så många vanliga människor direkt eller indirekt hade varit inblandade i holocaust i Tyskland? Han experimenterade med att få folk att blint lyda order.

Slutligen såg vi vi försök med optogenetik: hur man utforskade flugors beteende vid påverkan av vissa hjärnceller med lukt och ljus.

Michael Mosley avslutade dokumentärfilmen med den tröstande övertygelsen att den mänskliga hjärnan var alltför komplicerad och motståndskraftig för att man skulle kunna få möjlighet att styra och kontrollera den inom överskådlig framtid och kanske aldrig.

Filmen bevisade för mig att jag var på rätt spår när jag på 1970-talet arrangerade angreppet på den internationella Mentalhygienrörelsen, World Federation of Mental Health, och gav dödsstöten åt den statligt subventionerade och politiserande Landsforening for Mentalhygiejne. Men notera att dess ideologi lever vidare! Nu liksom då vill maktfullkomliga psykiatriker och psykologer inbilla oss att en stor del av Danmarks befolkning är i behov av psykisk vård.

Gertrud