Överrabbin Markus Melchior är ihågkommen i Danmark med vördnad som en värdig, klok och beläst man vars gener borde ha gått bättre i arv. Han var inte alltid lika entusiastisk över sin sons överdrifter. När den nykläckte rabbin-sonen, Bent Melchior, gick med i den kyrkliga Vietnam-kommittén, sa Marcus Melchior, som både var hans far och chef: Tror du nu, det var klokt?
Säkerligen skulle han ha sagt samma sak och skakat på huvudet när Bent Melchior slöt förbund med den Koranvänlige Bashy Qurashy - på vägnar av deras - på vissa punkter likartade, men ändå så olika - religioner, men knappast accepterat av dessa.
Som 14-åring fick Bent Melchior och hans familj år 1943 hjälp att fly över Öresund, och det är förmodligen orsaken till hans skeva bild av den pågående flyktingströmmen till Europa - fastän flyktingar och flyktingpolitik är två skilda saker och en helt avgörande punkt.
Som vi vet finns det äkta flyktingar och bekvämlighetsflyktingar, se Genèvekonventionen! Den äkta flyktingarna tar naturligtvis Danmark hand om, men de som kommer av bekvämlighet i hopp om arbete eller helt enkelt för att bli försörjda, är vi skeptiska till och vill ha lov att få syna i sömmarna.
Detta ger på inget sätt Melchior rätt att kalla danskarna för mindre mänskliga. Tvärtom, vi är mer generösa än vi borde. Bent Melchior kan ju visa storsinthet genom att sätta igång en insamling i Mosaisk Trossamfund och bilda en stiftelse för de många muslimska bekvämlighetsflyktingarna bakom Synagogan i Köpenhamn.
- - -
Foto: Danska judar anländer till Sverige efter flykten över Öresund.
31 december 2011
Rabbinen och flyktingpolitiken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 Kommentarer:
Jag brukar säga att judiska flyktingars asylskäl bevisades av att de aldrig semestrade i Nazityskland.
Just därför är det så ironiskt, eller tragiskt med judiska intresseorganisationers invandringsliberalism.
Först Stephen Steinlight, f.d ordförande i American Jewish Committee:
For those familiar with the behavior of mainstream Jewish organizations within the landscape of Washington-based coalitions, or for anyone with any mother wit, it is a commonplace that Jews find themselves on the political right with regard to almost any issue one might name on cold days in hell. But this has been regularly the case for at least nearly a decade at meetings of the National Immigration Forum, the key lobbying group for large-scale immigration, a group in which the Jewish organizations present are often alone in opposing what is, in essence, a policy of open borders.
Yet, for the time being, as if on automatic pilot, Jewish organizations repeat the familiar mantras and continue with their uncritical "celebration" of diversity. (Diversity meaning, of course, diversity of race and ethnicity but not opinion.) Like sleepwalkers, we instinctively plod along the corridors in the familiar patterns and pursue old-fashioned attempts at "dialogue" with the new constellation of groups while we attempt to get our arms around the New America.
[. . .]
I'll confess it, at least: like thousands of other typical Jewish kids of my generation, I was reared as a Jewish nationalist, even a quasi-separatist. Every summer for two months for 10 formative years during my childhood and adolescence I attended Jewish summer camp. There, each morning, I saluted a foreign flag, dressed in a uniform reflecting its colors, sang a foreign national anthem, learned a foreign language, learned foreign folk songs and dances, and was taught that Israel was the true homeland.
The Jewish Stake in America's Changing Demographics
Sedan den judiskättade Lawrence Auster, kusin till författaren Paul Auster:
First of all, as crazy as it may sound, there is something that many American Jews fear in their heart of hearts even more than they fear Moslem anti-Semitism, and that is white Christian anti-Semitism. Steinlight himself pointed to this phenomenon at a recent panel discussion hosted by the Center for Immigration Studies:
"Every high profile Jewish institution, whether it's a national organization or a major synagogue, is surrounded by concrete barriers to prevent car bombs exploding too close to the buildings. If you go through the lobbies into those buildings you have to pass metal detectors and double-doors of bulletproof glass. You are then frisked by security guards, mostly retired New York City police or Israeli agents, and then are scanned again with metal detectors.
Why Jews Welcome Muslims
Nu saknar jag konkreta direkta bevis för att judiska organisationer i Sverige på samma sätt som amerikanska skulle förorda mer invandring,
men det finns åtskilliga indirekta bevis för det, som jag redogör för här:
Antisemitism redux del 3
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.