Svenska massmedier skriker högt angående självmordsstatistiken för gamla män, och i vår psykiatriavgudande tid talar man strax om "psykisk ohälsa".
Och fy då! "Psykisk ohälsa" eller om man så vill: "Fel åsikt", det kan vi inte ha! Men det finns många olika synpunkter på självmord. Några av dem har en indoktrinerad religiös eller annan ideologisk bakgrund.
Eftersom det handlar om gamla, kan man kanske få den tanken att självmord är en naturlig reaktion på vår långt framskridna tekniska utveckling, som kan hålla människokroppen i gång på sparlåga i olidligt lång tid, när den egentligen - om naturen fick avgöra - borde befinna sig i ett annat universum. En sådan mellanstation fruktas uppenbarligen av de flesta äldre och delvis också av deras anhöriga.
Att bli gammal innebär en ny - ofta ganska omvälvande - situation, som man kan ha svårt att inordna sig i. Man förlorar - både fysiskt och psykiskt (- och den sista är kanske det värsta!) - sin frihet, sitt oberoende, sin självkänsla!
Jag är övertygad om att alla de snälla och välmenande anställda i vården gör allt med de bästa avsikter, men vi tänker inte och är inte likadana. "Nu går vi en promenad upp och ner längs gången, fru Hansen!" Man frågar inte fru Hansen, för äldrevården vet att det är sunt att gå och att man lever längre och bättre ...
Det finns Hansenfruar som blir glada, men också de som känner sig utsatta för översitteri och säkert också några som säger ifrån: jag vill faktiskt inte! Och i övrigt alla tänkbara svar mellan dessa två ytterligheter. Därtill kommer ofta en känsla av förödmjukelse om de gamla männen och kvinnorna inte kan hantera de enklaste fysiska funktioner och kan uppleva att vattnet rinner ned längs benen när de står i kassakön i snabbköpet.
Naturfolk har sina sätt att lösa livets ändalykt på, och i vår egen forntid klarade nästa släktled det med Ättestupan, sägs det. Att hålla konstgjort liv i (reellt sett) "döda" organ kallas humant, men är det? Å andra sidan kan vi inte heller införa lagstiftning om dödshjälp, för det skulle missbrukas.
I det olösliga dilemmat omkring livets slut är det så några som väljer självmord.
Det förstår jag så väl.
- - - - - - - - - - - - -
Läs också: Rökförbud på vårdhem är orimligt
01 december 2011
Ska vi tvinga dem att fortsätta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 Kommentarer:
Feeling suicidal is something many of us have gone through. Over 30,000 people in the United States commit suicide every year with many others attempting to do the same. Over 10,000 of those are between the ages of 15 and 24.
It is the sad truth that life can be depressing. Here are some quotes by great authors and other famous persons about this very subject.
"I wanted to die, then. I wanted to destroy the body I was trapped in, become what she was, no matter what it took. No matter how much mutilation or pain. But he looked away, at me. He pulled my face down and pressed my lips against his like he was almost trying to suffocate us both."
"The Rose and the Beast: Fairyales Retold" by Francesca Lia Block
"We couldn't imagine the emptiness of a creature who put a razor to her wrists and opened her veins, the emptiness and the calm."
"The Virgin Suicides" by Jeffrey Eugenides
"If they tell you that she died of sleeping pills you must know that she died of a wasting grief, of a slow bleeding at the soul."
Clifford Odets
"Suicide is a permanent solution to a temporary problem."
Phil Donahue
"Suicide sometimes proceeds from cowardice, but not always; for cowardice sometimes prevents it; since as many live because they are afraid to die, as die because they are afraid to live."
Charles Caleb Colton
"To die in order to avoid the pains of poverty, love, or anything that is disagreeable, is not the part of a brave man, but of a coward."
Aristotle
"To make yourself something less than you can be - that too is a form of suicide."
Benjamin Lichtenberg
Det är numera accepterat bland forskare att ättestupan aldrig funnits.
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ttestupa
Svar till Hjalfred:
Carema är namnet på den nya ättestupan
/// SS
Artikeln kommer från Spydpigens tidskrift AKTION nr. 7, 1978
@ SS - Det och äldre"vården" idag. Den är allt annat än vård. Vanvård vore en bättre beteckning på eländet! Halva ägg och dylikt kallar inte jag för vård och inte heller när gamlingar ligger och dör av svält. Man får bara hoppas att man själv "kilar vidare" till dom sällare jaktmarkerna innan man blir drabbad av eländet!
Det är lätt att "känna solidaritet och empati" för ett "ensamkommande flyktingbarn", när man själv har sitt på det torra. Ett sådant "barn" kostar samhället mellan 700 000-1.2 miljon/år. Pengar som kunde användas till att t.ex ge sjukersättning till de dödssjuka svenskar som idag tvingas ut i arbetslivet.
http://missionxp.webblogg.se/2011/december/psykfallet-betner-hyllar-massinvandringen.html
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.