10 januari 2012

Palestinier och apartheid

En av de största politiska lögnerna är att Israel driver en apartheid-politik gentemot de araber som kallar sig palestinier.
Stand With Us visar vad som verkligen pågår och att det inte är Israel som utesluter de palestinska araberna.



De araber som har levt i läger i Libanon, Egypten och Syrien i mer än 60 år tillåts inte bli medborgare i de länder de lever i.

Den arabiska världen vill att de ska leva i läger, som en symbol för motståndet mot staten Israel. Man håller dem i flyktingläger och kräver att de (plus deras ättlingar) måste få återvända vilket skulle sätta stopp för Israel som en judisk stat.

Varför protesterar inte hela världen mot länder som Libanon, Egypten och Syrien för deras behandling och segregering av de araber som klassificeras som palestinierna? Är det inte hyckleri och oärlighet att peka ut Israel och kallar det en apartheidstat?

I kriget som följde 1948, när Israel förklarats som självständig stat, åtföljdes det av strider mellan araber och judar som bodde i den nya staten. Det är sant att många araber lämnade sina hem och flydde undan striderna. Många hade uppmanats av arabiska arméerna att lämna området och blivit lovande att de skulle kunna återvända när judarna drivis ut. (vilket aldrig skedde)

Vi hör aldrig talas om att nästan en miljon judar fördrivits från sina fädernesländer i de omgivande arabländerna efter 1948 och de flesta fann sin tillflykt i Israel och smälte in i det nya landet. Det pratas aldrig om att de borde få återvända till de arabiska länderna, som de kom ifrån och återfå sina hem och ägodelar.

Det tråkiga faktum är att under krig drabbas civila - flyktingar blir ett resultat och gränser förändras. (Fråga de tyskar som tvingats fly från sina föräldrahem i länder som nu är delar av Polen, Ryssland eller Tjeckien.)
Visst, det var många araber som led under striderna 1948 och det var utan deras förskyllan. Men det hela kunde ha lösts på ett fredligt sätt då, när Israel accepterade FN-planen.

I stället förkastade Arabvärlden den och gick till krig.

7 Kommentarer:

Anonym sa...

Berit
Du har helt rätt. Den bästa sammanställning jag läst om hela detta skeende finns i Walid Shoebats bok "Why we want to kill you". För den som inte känner till Walid Shoebat så är han palestinier och f.d. PLO-terrorist, som efter sin konvertering till kristendomen ägnat sig åt att gå till botten med hela problematiken och alla dokument om vad som hänt de senaste hundrafemtio åren. Och han hävdar bestämt att det inte finns någon israelisk ockupation utan att allting är islamistisk propaganda. Han är mycket läsvärd.
/SB

Anonym sa...

Mellan östern är så deprimerande ....
/// SS

Johan Björnsson sa...

Vilket sionist-vurmande det är på denna blogg. Kan inte du som slickar Sion-stjärt, gå in på Nationell.nu och diskutera där i kommentarerna (det är en mycket levande och stor diskussion där), så ska vi se hur länge dina argument håller för prövning.

Mvh

Johan Björnsson

Berit sa...

Johan, varför skickar du inte över några av dem hit så får vi se vad de går för.

Berit sa...

Den attityd du visar prov på Johan är både skamlig och skrämmande. Vet hut och skäms!

Berit sa...

Den attityd du visar prov på Johan är både skamlig och skrämmande. Vet hut och skäms!

Anonym sa...

Tackar Anonym för boktipset! Jag har läst Kalaam Salems bok "Blood of Lambs". Hans historia är liknande Shoebats. Salem är från Libanon och hamnade i klorna på religiösa fanatiker i mycket ung ålder. Han var bara tio år när han blev terrorist.Han berättar i sin bok på vilket mycket rått och hänsynslöst sätt barnen har utnyttjats i detta heliga krig. Mycket medvetna om hur upprörda vi i väst blir när barn utnyttjas och far illa används barnen både i kriget och i propangandan av dessa islamister. Barn är lättlurade och förstår inte de risker de utsätts för.

Det skulle vara trevligt om personer som Johan Björnsson och hans liknar lät den hatiska bubbla som de omfamnas av spricka så att man kan sakligt och konstruktiv diskutera. Men troligen är det just detta de är mest rädda för. Om man anser att den som mest aggressivt, osakligt och hatiskt vurmar vinner argumentationen har Björnsson säkert rätt. Men vi är nog många som tycker precis tvärtom.
Ianna

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.