Den gröna pessimismen förkväver oss

Gary Stix som skriver i Scientific American anser att vi måste ha en mäktig världsregering som ska ha makt att köra över nationella regeringar och trissa upp stämningen för permanent skrämselpropaganda så att man kan ändra människans beteende.

För att vara effektiv, måste en ny uppsättning institutioner genomsyras av hårdhänta, transnationella tillsynsbefogenheter.

-----------------
Iens Elliott Nyegaard är en gammal hedersman:

FRSA: Fellow of the Royal Society of Arts, London
FLS: Fellow of the Linnean Society of London

Han har varit en flitig skribent internationellt, särskilt i frågor om miljö och energi. För snart tio år sedan skrev han följande, som nu blivit högaktuellt igen:

Sedan olycksåret 1968 då ekologismen, den ”gröna tron”, importerades från USA, har vi bombarderats med pessimism.
Denna tro - kalla den fundamentalistisk, kalla den puritansk - snickrades ihop på 1950-talet vid USA:s Ost- och Västkustuniversitet av människor som avskydde sin samtid. På detta vis kanaliserade de den egna livsångesten och otillräckligheten. De spridde galna teser som ex.vis:

 människan är planetens löss som ”förorenar”
 vår teknologi är djupt skadlig
 människan utrotar andra arter
 jordbruket måste drivas ”ekologiskt”
 skogsdöd och havsdöd
 naturen/miljön är överordnad människan som en ny tids guddom
 alla energiresurser och råmaterial tar snart slut

Ja, de predikade alltings farlighet och människans otillräcklighet. Härtill kom fantasier om en tänkt idyllisk forntid, som vi borde återvända till för att ”frälsa världen”.

Dessa föreställningar trängde upp på allra högsta nivå. FN:s generalskreterare, Kofi Annan, hade en miljörådgivare, kanadensaren Maurice Strong, som uttryckte det så här: ”Är inte det enda hoppet för planeten att de industrialiserade civilisationerna kollapsar ? Är det inte vårt ansvar att åstadkomma detta ?”

Helt stilenligt sitter Strong nu under den kinesiska regeringens skydd i Beijing, där han handlar med avlatsbev, så kallade utsläppsrätter, det vill säga han är i samma bransch som Al Gore...

Sedan ”de röda” på 80- och 90-talen konverterat till ”grönt”, har allt detta snack i massiv propaganda förvirrat de mindre vetande och lagt en död hand över de utvecklade länderna. Våra gemensamma resurser blir förödda på fullkomligt meningslösa ”gröna” projekt, typ vindmöllor och soptransporter hit och dit samt på ”ekologiskt jordbruk” och liknande lyxkonsumtion. Överallt konstateras tilltagande eftersläpningar i underhåll - SJ:s förseningar - och i framtidsinriktade investeringar i industrier, kraftverk, vägar och andra välståndsskapande nyttigheter.

Ett blytungt ansvar för spridningen av ”den gröna pessimismen” bärs av media, av populistiska politiker och av lärarkåren. De sistnämndas skuld är särskilt tung. Istället för att till sina elever lära ut att - ̶ som sant är - människan sedan sin tillkomst ständigt förmått lösa de problem som uppstått, och att modern teknik och modernt jordbruk föder allmänt välstånd, har de kolporterat en negativistisk ängslan och en djup framtidsångest. En skamlig hantering !

En annan övertydligt skamlig hantering utgörs av de senare decenniernas politiska hybris-snack om ”klimatet”, med detta snacks menliga inverkan på många enskilda och på samhällslivet. Också här förödes våra resurser på helt onödiga projekt samtidigt som angelägna projekt blir utan åtgärd.

Parallellt med ovanstående ser vi ett opportunistiskt politiskt utnyttjande av de galna ”gröna” teserna som underlag för dröser av ”gröna skatter”, alla utvecklingshämmande, samt för ständigt nya inskränkningar i den personliga friheten och i rörelsefriheten för de välståndsskapande krafterna. Det är medvetna, regelrätta sabotage mot våra framtidsmöjligheter.

Den danske lektorn i Ranum, Jylland, Steen Steensen såg rätt, när han i tidigt 80-tal yttrade: ”Med ekologismen nås mål som socialismen blott drömde om”.

På 20-talet förklarade den amerikanske politiske kommentatorn H. L. Mencken: ”The urge to save humanity is almost always a false front for the urge to rule.” Strävan att rädda världen är nästan alltid en falsk fasad för strävan att härska över världen.

Det är hög tid att vi viftar undan det falska och sövande ”gröna” drömspinnet och börjar återskapa ett framtidspositivt klimat. Just det, klimat var ordet...

Iens Elliott Nyegaard