I min del av världen

Atlanta, Georgia, (420,000) är som ni vet den plats som blomstrade under sommarolympiaden och svenska försäkringsbolag investerade i hotell och kontorsfastigheter i stan.
Det är den stad som har det mest trafikerade flygfältet i landet och är "hemmahamn" för Delta.
Företag som Coca Cola, CNN, The Weather Channel och UPS har också sina huvudkontor här.
En biltur genom centrala stan ger en bild av att ekonomin rullar på i vanlig ordning och trots att priserna på fastigheter sjunkit med rekordfart ser man inga verkligt förfallna hus i centrala stan, men man behöver bara förirra sig några kvarter från centrum för att hitta hus med bräder spikade över fönstren.

Jag bor i en förstad på den västra sidan och inte heller här ser man förfall än så länge i centrala staden, men "Till Salu- skyltar" kantar gatorna i bostadsområden och många hem är övergivna. I ca. hälften av de områden som byggdes för tre-fyra år sedan, har husen aldrig haft någon privatägare. Många affärslokaler, butiker, gallerior och det man kallar "strip malls" är emellertid tomma.
Man behöver bara förflytta sig en halvtimmes resa längre söder och västerut och skillnaden är märkbar.

En ung servitris tjänar lite över 2 dollar i timmen plus dricks. Fler och fler kunder lämnar ingen dricks alls längre, speciellt i buffé-restauranger - de som annonserar: "All you can eat, 5.99"
Jag noterar också att hjälpen i snabbmatställena är lite äldre. Arbetslöshetssiffrorna tar inte med i bedömningen de många anställda som arbetar i jobb de egentligen är överkvalificerade för.

Vi ser också fler och fler "mänskliga annonser". Unga män som dansar vid gathörnen för att dra till sig uppmärksamhet och som håller upp skyltar med texten: "Vi köper guld".

Min son, som kör sina fordon på bensin, noterar att en del människor bara tankar ett par gallon åt gången och fyller inte hela tanken. Folk som har lite kontanter att spendera är runt 60 och 70 år och motell-gäster är för det mesta pensionärer ute på bussresor.

De jordbrukare jag känner väntar på den dag då diesel och bensin kostar 7 till 8 dollar per gallon och då går de i konkurs. De måste vattna nu när sommaren kommer och bränslekostnaderna blir för höga. Vissa har bytt till el- pumpar, men det blir inte särskilt mycket billigare. Åkermark som inte har konstbevattning kan inte säljas till ett rimligt pris.

Jag ser många verkligt fina hem på landsbygden. Vem kommer att köpa dessa platser en gång ? Unga människor vill inte leva på landet eller bo i en liten stad. Inga jobb. Ingen underhållning. Långa avstånd. Brott förekommer på landsbygden också. Lokalbefolkningen är rädd att lämna sina hem under en längre tid.

Att få billig arbetskraft till jordbruken är svårt nu när illegala mexikaner hålls efter. Så länge arbetslöshetsunderstödet ständigt förlängs, är det inte många amerikaner som kan tänka sig att verkligen arbeta så att svetten lackar, även om de är kapabla.

Under depressionen på 30-talet skämdes folk för att ta emot statligt understöd. Och när de var fullkomligt desperata, var allt de ville ha enbart hjälp nog att hålla dem bokstavligen levande - och hjälpa dem tills de hittade ett arbete.
"Ge mig, Ge mig-mentaliteten" som är som en cancer i dag, var i stort sett obefintlig då. Människor som kunde arbeta men inte gjorde det - och levde på dem som arbetade - sågs som parasiter. Även den mest utblottade fattiglapp hade moraliska normer som man sällan finner i dag även i den rika medelklassen. Amerikanen från 1930 hade uppfostrats till regeln: "en dags arbete för en dags lön - och betraktade med misstänksamhet och förakt de människor som inte arbetade och ändå krävde en dags lön.

Vi kan komma att uppleva en brist på vissa grödor på grund av dessa problem, men bönderna älskar etanol-subventioner. Jordbruk är / var Georgias viktigaste industri som nu attackeras av politikerna. Matpriset kommer bara att bli högre och högre.


Highway I-75 i Georgia brukade vara annonspelarnas allé. Nu är dussintals anslagstavlor tomma. Tillsammans med dem är många kommersiella fastigheter övergivna och jag menar verkligen övergivna. Inte skötta och underhållna till nästa affärsdag utan lämnade för att dö.

Det är torka i södra Georgia. Jordbrukarna drabbas hårt. Bevattningskostnader ruinerar dem. Jordbrukare som inte har egna brunnar står på konkursens brant. Återhämtning är inte någonting vi ser i denna del av Amerika.