Hilary Rosen en kvinnlig delägare i en av Democrat Partys kampanjfirmor påstår att 5-barnsmamman och hemmafrun Ann Romney (fru till Mitt) inte kan förstå ekonomi eftersom hon inte arbetat en enda dag i sitt liv.
"Vad du har är Mitt Romney som åker omkring i landet och säger, "Min fru talar om för mig vad kvinnor verkligen bryr sig om när det gäller ekonomiska frågor." Och, "När jag lyssnar till min fru, så är det vad jag hör." Gissa vad? Hans fru har aldrig jobbat en dag i hela sitt liv. Hon har aldrig behövt ägna sig åt de ekonomiska frågor som, en majoritet av kvinnorna i detta land står inför - när det gäller hur vi skaffar mat till våra barn, hur vi skicka dem till skolan, och varför vi oroar oss för deras framtid.Rosen anser tydligen att en kvinnas värde bara kan mätas efter vad hon åstadkommer utanför hemmet och att barn och familj är oväsentligt. Att uppfostra nästa generation gör man på en kafferast
...... det är något gammaldags över Mitt Romney när det gäller kvinnor och jag tror att det framgår och jag tror att det kommer att skada honom på lång sikt. Han ser oss inte som verkligt jämställda."
"Varav hjärtat är fullt talar munnen" och Rosen gör det helt klart att hon hyser enorma fördomar mot kvinnor som tar hand om sina egna barn. Hon har ingen respekt och uppskattning för vad dessa kvinnor gör. Om målet med feminismen är att kvinnor har ett val, borde man kunna kräva ömsesidiga respekten mellan medlemmar av det kvinnliga könet och inte smutskastning av det val andra kvinnor gör.
Det påminner mig om när Hillary Clinton gjorde en snorkig kommentar om att "stanna hemma och baka kakor", som om kvinnor som valt denna livsstil var värdelösa. (Är alla med namnet Hillary ragator?)
Jag slår vad om att om Ann Romney tagit ett jobb på ett dagis och bytt blöjor på andras barn i utbyte mot en lön och samtidigt betalat någon annan att se efter sina egen, skulle hon enligt Democrats vara en "arbetande" mamma. För dem är det bara arbete utanför hem
met som räknas.Detta är bara det senaste exemplet på Dems. nedsättande attityd gentemot de föräldrar som anser att deras sätt att uppfostra barnen är överlägset statlig indoktrinering. Dems. ser hellre att barnen uppfostras av "byn" och att föräldrarnas arbete utövas till förmån för "kollektivet".
De avfärdar helt det faktum att friska familjer skapa starka samhällen och att ha en förälder på heltid gör det mycket enklare.
Men de ser inget värde i en kvinna som använder sin utbildning och talang till att uppfostra sina barn.
6 Kommentarer:
Den viktigaste uppgiften i samhället, alla kategorier räknade, är att föda och uppfostra barn till goda medborgare.
Det är mig en gåta att våra feminister så unisont ser ned på denna verksamhet.
Kostnaden för en dagisplats anges till 10.000:- à 12.000:- per månad. Den mamma som "stannar hemma" med sin barn, borde vara värd 260.000:-.
Då har vi inte räknat värdet av att barnen nog har större chans att bli laglydiga och bidra positivt till samhället.
Dagens ”familjeliv” är rätt obegripligt för mig. Nio rätt jobbiga månader, och en på många sätt tröttsam tid därefter. Jo. Men se’n när barnet (”ungen”, på nysvenska) börjar lära sig tala, och på ett annat sätt kan möta sin omvärld -- då ska mamman lämna det till kommunen! Efter 18 månader. Så att hon själv kan syssla med viktiga ting som bara måste göras; skriva fakturor eller så.
- ”Nettoreproduktionstalet” ska vara 1,0 för en konstant befolkning; i princip 2,1 barn per kvinna, statistiskt sett, justerat för befolkningsstruktur och livslängd och sådant.
- NRT gick under 1,0 år 1968, och har i princip förblivit under sedan dess. (1990-91-92 var det en aning över 1). I stället har vi fått… ja, gissa.
- Vill vi ha det så? ”Skriva fakturor” är liksom själva meningen med livet, tycker vi?
Steve
Det är ju detta som är en slags ödets ironi. Kvinnor sades vilja ha sin frihet och för detta måste de lämna hemmet och barnen och lämna över fostran till "professionella" fostrare (Alva Myrdals synsätt). Denna frigörelse underlättades av den sexuella frigörelsen (aborter, preventivmedel etc.) som gjorde att det blev färre barn. Färre barn har inneburit att vi måste importera arbetskraft vilket övergick i ohämmad illegal invandring av främst människor med en totalt kvinnofientlig livsåskådning från muslimska länder. Detta kommer i slutändan att resultera i att kvinnorna låses in i hemmet och under burkor. Och det kommer kanske till och med att gå fort - som i Afganistan. En företeelse, strävan efter frihet, visar sig innehålla sin egen motsats, ofrihet.
/SB
Bra skrivet, Steve!
Ett annat problem är när man har debatt i TV om "Hur alla kvinnor vill arbeta", så representeras kvinnorna av välutbildade människor med intressanta yrken; många av dem kommer säkert också från medel- eller överklassmiljö och har haft möjlighet att anställa städhjälp och barnflickor.
Vad ger dem rätt att tycka och tänka vad arbetarklassens kvinnor kan känna? Jag menar, om du som tonnåring fick reda på att du skulle städa hotellrum i 45 år, så tror jag inte att många kvinnor hade valt den vägen om det funnits möjlighet att stanna hemma med sina barn eller jobba halvtid. Eller om vi haft ett skattningssystem som medförde att en förälder åtminstone kunde stanna hemma på halvtid.
Tyvärr ser jag väldigt mörkt på framtiden när det gäller vår västerländska civilisation.
Myten om att vi bara måste bli fler är och förblir en myt. Varje land som vill vara civiliserat måste satsa på högteknologi, och det ger massor av inkomster för landet.
Men ett land där maskinerna gör mestadelen av arbetet är inte i behov av så mycket arbetskraft å andra sidan, eftersom högteknologi leder till strukturrationaliseringar och friställningar av arbetskraft. Myten som odlas av reaktionärer är att de unga ska betala för de äldre, men så är det inte och har aldrig varit. Vi sparar ju själva ihop till vår egen pension, som kleptokraterna stjäl från oss.
Man har i omgångar stulit 350 miljarder kr från pensionsfonderna. Och om man tänker efter. Hur skulle det se ut om en lågavlönad ungdom skulle försörja sina föräldrar och dessutom sig själv och sin familj och sedan hoppas på att några andra försörjer honom när han blir gammal?
Så ser det naturligtvis inte ut. Vi måste tillbakavisa myten om att vi behöver invandring över huvud taget. Högteknologin är så effektiv och ger så mycket produktivitet att en maskin kan ersätta många arbetare, vilket ger större produktion per tidsenhet ch därmed högre inkomster.
Här kommer landets inkomster. Dessa moderna företag är oerhört effektiva och de gör enorma vinster som de måste batala skatt för och det kan försörja massor av människor. Det kan till och med leda till en återgång till att mannen jobbar och kvinnan stannar hemma och fostrar barnen.
Dessutom behöver vi inte bli fler på den här planeten. Vi behöver bli färre istället. Och det är symtomatiskt att just u-länder har så stor befolkning just på grund av lågteknologi. Men den moderna tekniken leder ofrånkomligt till välfärdssamhällen med krympande befolkning, och det är vad vi ska satsa på.
Storproduktionen av resignerade förtvivlade barn på dagis fortsätter
"Det sunda barnet protesterar i början av inskolningen, eftersom det har behov av tillhörighet. Det vill helst vara med sin mamma, det är helt biologiskt. När mamman går, protesterar barnet först, sedan blir det förtvivlat, och till slut frånkopplas alla känslor. Det som verkligen händer är att barnet kopplar ifrån det limbiska systemet. Den känslomässiga dialogen stoppar, barnet stänger ner."
Velfærdsbørn
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.