Har människan en själ?

I alla tider, förutom under de senaste hundra åren, har människan ansetts ha en själ, som överlever döden och färdas vidare till en andlig värld. Berättelserna äro många och varierar för olika kulturer. Kristna talar t.o.m. om en tredelning i kropp, själ och ande. För ungefär hundra år sedan blev emellertid detta synsätt omodernt i Västvärlden och att idag bara nämna en andlig dimension eller Gud anses av vissa vara ett tecken på efterblivenhet. Detta är den egentliga anledningen till massmedias hån, förlöjligande och förföljelse av sådana som Sarah Palin, George W . Bush och Marcus Birro. Men är det egentligen så fel?

Titta på följande YouTube-clip om Pamela Reynolds. Hon är en i USA välkänd "country and western"-sångerska som drabbades av svår huvudvärk orsakad av en stor utbuktning ("aneurysm") på ett blodkärl i hjärnan. Faran med sådana "aneurysm" är att de med tiden spricker, vilket kan orsaka patientens död. Således en tidsinställd bomb om de inte opereras i tid. I Pamelas fall låg aneurysmet så illa till längst ner under hjärnan att det var svårt att komma åt kirurgiskt. På grund av den stora risken för stor och dödlig blödning under operation tvekade man. Hon lyckades dock hitta en hjärnkirurg, dr. Robert Spetzler, med en annan och säkrare operationsteknik i vilken ingick att under operationen göra Pamela 'kliniskt död'. Efter nedsövningen kylde man ner Pamelas kropp till +16° C via yttre kylning (sannolikt isvatten). Vid denna kroppstemperatur upphör nämligen all ämnesomsättning och alla livsfunktioner. Med hjälp av en kylmadrass bibehölls sedan den låga temperaturen under hela operationen. Att Pamela inte längre hade någon elektrisk aktivitet i hjärnan och var 'klinisk hjärndöd' kontrollerades bl.a. med EEG. Därefter stängdes respiratorn av och Pamelas blod från hjärna och kropp tömdes i en plastbehållare via kanyler i ljumskarnas blodkärl (slutet system) för att i slutet av operationen återföras till kroppen. Detta tillstånd av 'klinisk hjärndöd' bibehölls under hela operationen som pågick i 10 timmar (!!!!!).

Pamela berättade senare att hon under denna tid lämnat sin kropp och uppifrån iakttagit vad som försiggått på operationssalen och också 'suttit på' hjärnkirurgens axel och tittat in i operationssåret. Hon kunde i detalj beskriva många operationsinstrument och redogöra för konversationen på salen. Vidare hade hon färdats genom den omtalade 'tunneln' och kunde beskriva hur hon träffade tidigare döda släktingar, som hon kommunicerade med.

Denna beskrivning stämmer väl överens med alla de hundratals berättelser av andra människor som varit nära döden och redovisats i ett 20-tal böcker skrivna av professorer i psykiatri, psykologi, kardiologi, röntgenologi, barnmedicin etc. Men det unika med Pamelas fall är att upplevelsen inträffade under en tidsperiod då hon bevisligen varit 'kliniskt hjärndöd' och således inte kunde förklaras med att 'hjärnan spelade ett spratt', som några föreslagit. När hjärnan är 'kliniskt död' är den inte längre med i matchen och kan inte spela någonting alls - inte ens ett 'spratt'. Inte heller kan det förklaras med att upplevelsen kom i slutet eller början, som psykologen i clipet vill göra gällande eftersom hon var nedkyld och 'kliniskt hjärndöd' redan innan man börjat steril-tvätta och klä in operationsområdet.

Förloppet antyder istället att tanke- och upplevelseförmågan samt minnet sannolikt inte alls är förlagt till hjärnan (som materialisterna och ateisterna tror) utan till en självständig själ. I normala fall samverkar denna med hjärnan, vilket gör att man felaktigt förlägger tänkandet till hjärnan. I extremsituationer som denna (och vid döden) framkommer dock det rätta förhållandet.

YouTube: Pam Reynold's Near Death Experience
YouTube: BBC: PAM SEES GOD
YouTube: BBC: PAM SEES GOD 2 part

/Helige Stefan