En ohållbar väg till "hållbar" utveckling...

Titeln avser de subventioner som med rasande fart  för tillfället äter upp en gissningsvis begränsad tysk budget. Sammanfattningsvis kan sägas att den tyska energisektorn just nu genomgår en omvandling som leds av politiker och inte ingenjörer. Som ingenjör vill jag påpeka att det inte är bra :-) Och naturligtvis finns det bra lärdomar i detta för oss i USA och Sverige också.

Först lite bakgrund. För femton år sedan, inledde Tyskland en lagstadgad väg mot förnyelsebar energi med mål att täcka 80 procent av elbehovet från förnybara energikällor senast 2050. I augusti förra året, efter den japanska tsunamin och deras problem med skadade kärnkraftverk, ökade tyskarna takten genom att stänga åtta kärnkraftverk tidigare än planerat.
Hittills har deras germanska insatser tagit den totala förnybara andelen av elproduktionen från en blygsam 6% del av produktionen år 2000, till 20% andel av den nationella konsumtionen under 2011 - en imponerande ökning. Den största delen genererades dock genom vind och biomassa – endast 3% av 2011 års elektriska behov kom från PV (solceller = solenergi) paneler.

Media målar en soligare bild – vilket inte är förvånande.

Se denna artikel som ett exempel på grovt missvisande rapportering. Berättelsen vill få en att tro att tyskarna lyckats fylla hälften av sitt elbehov från PV, medan det i verkligheten tidvis rörde sig om knappt 40% av  behovet under en timme, mellan kl. 12 och 13  en ovanligt solig helg - när den tyska industriella maskinparken stod stilla. Kom ihåg att under 2011 kom totalt 3% från PV – det är verkligheten...
Låt oss ta en tuffare, affärsmässig titt på detta - vad är den faktiska PV prislappen?
Ur ett amerikanskt perspektiv, är det värt att vara fanbärare och gå i bräschen för denna teknik - eller skulle det vara bättre att ligga lågt och låta tekniken mogna och produktionskostnaderna gå ner? Kort sagt, just nu kör tyskarna bildligt talat 10 mil för att hitta en bensinstation där bensinen kostar två öre mindre per liter.
Olyckligtvis för Tyskland är det grundläggande problemet att de bara får ungefär samma solinstrålning (soltimmar) som Island och norra Alaska, dvs i genomsnitt mycket lite. I deras fall spelar det ingen roll vilka solpaneler de använder. Investeringen kommer att sitta overksam under minst 18 timmar per dag även under de bästa omständigheter. Ha detta i åtanke när man skyltar med installerad kapacitet  snarare än vad som faktiskt genereras.

Fram till år 2000 har Tyskland spenderat mer än 125 miljarder dollar på PV-system - och huvuddelen av det under de senaste fyra åren.
Bidrag till paneler installerade bara under 2011 kommer att kosta 18 miljarder under de kommande 20 åren.
Den 28 juni, ändrade German Bundestag bidragsstrukturen enligt följande:

• solcellsanläggningar  mindre än 10 kW kommer att få 19,5 eurocent per kWh
• anläggningar mellan 10 och 40 kW kommer att få 18,5 eurocent per kWh
• anläggningar över 40 kW till en MW kommer att få 16,5 eurocent per kWh
• anläggningar mellan en och 10 MW kommer att få 13,5 eurocent per kWh

Bidragen tillämpas retroaktivt från den 1 april 2012. "Anläggningar" mindre än 10 kW är i själva verket husägare eller småföretag med några paneler på  taket. Som ni kan se är  subventionerna  anpassade för att belöna mindre operationer. Detta  verkar naturligtvis motsägelsefullt, men kan vara klokt med tanke på den betydande (uppåt 30%) omfattningen av distributionsförluster i det elektriska överföringssystemet.
För att sätta dessa siffror i perspektiv, uppgår bidragsdelen till ungefär det dubbla genomsnittliga totala priset (cirka 10 till 12 cent per kWh) som betalas av slutanvändarna här i USA!
Allt detta hamnar på den tyska konsumentens räkning, och det är där en stor del av pengarna kommer från.

Samtidigt som man spenderar massivt på solceller och vindkraft, har landet fortfarande energibehov som måste uppfyllas och under andra halvåret 2011, tvingades Tyskland importera el från grannländerna. Polen t.ex. säljer nu en stor mängd  el till Tyskland - något som driver upp deras inhemska energipriser också. Ironiskt nog förlitar sig grannländerna betydligt på både kol och kärnkraft (franska och tjeckiska kraftverk). Tyskarna är som Kalifornien, så länge det inte byggs där, är allt bra.

Så vad skulle de kunna göra istället? Enkelt uttryckt : 125 miljarder dollar kunde ha räckt till cirka 30 kärnkraftverk för 4 miljarder dollar styck. Dessa skulle kunna generera 40GW (eller mer) dygnet runt i minst 40 år. Detta arrangemang skulle generera betydligt mer energi än vad solceller kan producera - i själva verket skulle denna investering nästan dubblera Tysklands produktionskapacitet i stället för att bara knuffa på med några enstaka procentenheter. Uppenbarligen är detta inte ett ekonomiskt hållbart alternativ, men man undrar hur långt politiken kan gå för att undvika den ekonomiska verkligheten. Även Tyskland måste ha en ekonomisk bristningsgräns.
Avslutningsvis har Tyskland helt klart gjort ett politiskt och inte ett  ekonomisk beslut vad gäller PV-generering.

När pris / prestanda-förhållande är rätt, kommer vi så småningom att ser PV paneler på våra hem och fabriker, men låt oss inte på konstgjord väg öka våra produktions-och-levnadskostnader genom att tvinga på oss PV-paneler för tidigt!

Thomas