När regeringen inte får in så mycket pengar som de anser sig behöva, täcker de mellanskillnaden genom att låna pengar.
Nu år 2012, har USA kommit till slutet av ett tio-årigt experiment av att ständigt fylla underskottet med lånade slantar.
I alla intervjuer jag hör och i alla samtal med vanligt folk anser man, oavsett parti-tillhörighet, att byråkratin och regeringen är för stor, men från Obama får vi veta hur bra det ska bli, därför att han har skapat ännu fler statliga verk.
Romney/Ryan säger åtminstone att vi måste sluta spendera så mycket pengar och båda politiska sidor vill få oss att tro att just deras kandidat kommer att sätta stopp för detta slöseri. Man säger till oss att valet står mellan två mycket olika visioner av regering - en som aktivt arbetar för sina medborgare och en som håller sig ur vägen. Det är vad vi hör, men ingen av dem erbjuder ett trovärdigt sätt att sätta stopp för lånade pengar och samtidigt betala för allt han vill göra.
Obama har en detaljerad plan som Kongressen inte kommer att acceptera och som egentligen inte skär ner på utgifterna utan bara bollar med siffrorna. Romneys plan går inte in på detaljer, förlitar sig på magi och kommer inte heller att godtas av Kongressen.
Båda kandidaterna fruktar att allmänheten inte kommer att rösta på honom om han föreslår att man tar bort privilegier, pensioner och bidrag, som det slösats så fritt med under de senaste 10 åren. Obama gör ingenting och Mitt Romney och Paul Ryans budget visar att de låtsas.
I båda fallen kommer vi att fortsätta att samla på oss skuld och vårt verkliga val står mellan två olika versioner av en stor, påträngande regering. Vad Obama och Romney bråkar om, är olika visioner av hur man låna pengar, flytta dem runt och inte betalar tillbaka.
08 september 2012
Samma skrot och korn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 Kommentarer:
En mycket övertygande syn på den tragiska framtid som USA går möte.
Frågan är om freden kommer att bestå då amerikanen i gemen inte kommer att acceptera socialisternas kränkande av Gud, konstitutionen och friheten.
En liten korrektion:
Du skriver: "fortsätta att samla på oss skuld".
Det är dessvärre inte korrekt. Skulden är så stor att "vi" aldrig kan betala den. Inte heller "våra barn". Möjligen "våra barnbarn".
Konstitutionen förbjuder inte uttryckligen skuldsättning av dem som inte godkänt den, förmodligen för att ingen på den tiden kunde drömma om att någon skulle vara så omoralisk som dagens politiker är.
Rimligen kommer barnbarnen en dag att säga: Vi betalar inte. Vi har inte skrivit under något skuldebrev.
Med Obama är det GARANTERAT att det blir fortsatt vilt checkskrivande med spenderbyxorna på - med Romney/Ryan blir det lika garanterat MINDRE storspenderande. Bägge kandidaterna har dock kongress att dras med - glöm inte att det är därifrån besluten tas. Som tur är vad gäller Obama och tyvärr vad gäller Ryan's idéer.
obama eller Romney, hugget som stucket. Romney är Obama light eller Obama white. Ett verkligt Moment 22 när det blir dags för folk att rösta.
Obama har nämnt mer än en gång under de senaste veckorna som han kan tillaga "en riktigt tuff chili." Han har en imponerande musikalisk ådra, sa han till en Iowa-publik. Han är "en förbluffande bra biljardspelare", informerade han en intervjuare - för att inte tala om (även om han gör det) en osedvanligt skicklig krusidull-tecknare.
http://synopsis-olsen.blogspot.se/2012/09/frustrationer-over-obama-hos-partifller.html
Roger Scruton:
State power increases and individual responsibility declines, regardless of whether liberals, socialists, or conservatives are in government; regardless of the social and political legacy; and regardless of which intellectual faction seems to be winning the battle of ideas.
There are a hundred small-scale ways in which we can help the next generation not to fall completely into the trap that is being prepared for it. But there is no way, I fear, to destroy that trap entirely. For it is built from human ingenuity and baited with our own desires.
http://www.document.no/2012/09/waving-not-drowning/
Tjeckiens president Vlaclav Klaus: mänskliga rättigheter är ett revolutionärt förnekande av medborgerliga rättigheter!
http://tundratabloids.com/2012/09/president-of-the-czech-republic-vlaclav-klaus-human-rights-are-a-revolutionary-denial-of-civil-rights.html
För mig är valet ett mellan pest och kolera.
Av utrikespolitiska skäl föredrar jag Obama, dvs. kolera, eftersom man kan överleva det. :-)
Fast jag var bra länge sugen på en uramerikan som president, men det får stå tillbaka för en mindre
krigisk president. Fast bara lite mindre.
Det blir nog ett nytt krig i MÖ i alla fall. Oavsett vem som vinner.
Cello, det finns de som på allvar tror att ett krig kommer att startas i MÖ, ( med USA och Israel inblandade) , som en "oktober-överraskning" i tron att det kommer att ena USAs befolkning runt Obama. Åsikten är att landet inte byter president under krig.
Einstein sade: "Jag vet inte hur WWIII kommer att se ut men WWIV kommer att utkämpas med käppar och stenar."
Roligt sagt av Einstein, men så var han ju ganska smart.
Om Iran kan man vara lika pessimistisk som när det gäller årets kandidater. Damned if you do, damned if you don't.
Det enda jag märker på nätet är dessa fullkomliga kanonader av propaganda från båda håll. För en vanlig liten nolla i politiska sammanhang som jag är det lätt att bli bortfintad.
Jag lutar åt fredsoptionen. Hands off Iran, liksom, eftersom risken för en militär konfrontation t ex Kina-USA och att även Ryssland blandar sig i är för stor.
Bättre då att leva med eventuella iranska kärnvapen och hoppas att ledningen i Iran inte är självmordsbombare.
På tal om propagandakriget, så fick jag mig en ny dos igår. En i American Thinker säkert misskrediterad aktör är f.d. CIA-mannen McGovern, men strunt i det, han har en poäng när han säger att omvärldens agerande mot Iran motiverar landet att skaffa kärnvapen. Man är inringad av kärnvapen: israeliska, pakistanska och porttabla amerikanska via amerikanska flottan.
Och om Israel nekar till att man har kärnvapen,
varför skulle inte Iran göra detsamma?
Vad jag är rädd för förstås att Iran i religiös nit kommer att hota europeiska länder som agerar
anti-muslimskt à la Schweiz, dvs. förbjuda nya minaretbyggen.
En bagatellartad sak som det kan säkert av de religiösa fanatikerna i Iran ses som skäl nog att ställa till en internationell konflikt.
Men som sagt, riskerna med ett israeliskt-amerikanskt är för stora för att jag skulle hoppas på det.
Ja, inte bara riskerna för kärnvapenkrig, utan
för ett fördubblat oljepris om Iran halverar produktionen eller blockerar Hormuzsundet.
Naturligtvis gör väl Obama allt för att via underrättelsetjänsterna informera sig om de ryska och kinesiska hoten om intervention är bluff eller inte. Men det lär aldrig jag som en av jordens sju miljarder invånare få veta.
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.