Louis Armstrong har gjort mer än kanske någon människa för att sprida glädje, kärlek och förståelse mellan alla jordens människor. Men den vita vänstern, 'revolutionärerna', black power-rörelsen och 'svarta pantrarna' kände bara förakt. 'Onkel Tom-nigger' kallade de honom. Förresten läste jag för några år sedan boken 'Onkel Toms Stuga', den bok som spelade så stor roll för slaveriets upphörande. Fascinerande bok. Författarinnan berättade någonstans (i förord ? efterord?) att hon faktiskt inte skrev den boken utan 'den skrev sig själv'. Det tycktes henne som om orden bara rann ur henne utan någon egentlig kontroll från hennes sida. Gudomligt inspirerad ? I alla fall fick detta Onkel Tom-beteende en effekt som Gud säkert skulle gillat. Jag håller med dig, Knute. Det var en idyllisk tid. /SB
När jag var ung hade jag förmånen att uppleva Louis Armstrong himself tillsammans med Oscar Petersons trio. Det var på Konserthuset i Stockholm och åren var 1953 och något år senare. Även Ella Fitzgerald var med och de sjöng i duett "Give me a kiss to build a dream on". Louis Armstrong sjöng den helt underbara "Do you know what it means to miss New Orleans". Det var en upplevelse för en 14-årig tjej som gick i realskolan. Nu undrar jag var jag fick pengar ifrån. Kanske sålde vi lotter.
Sita Sings the Blues är en film om en episod från den hinduiska myten Ramayana, med musikaliska inslag från 1920-talet med jazzikonen Annette Hanshaws röst.
Hon var ett underbart exempel på hur förmågan att sjunga jazz inte sitter i nyansen på hudfärgen, hon var nämligen vit. Dessutom är filmen ett exempel på hur universella teman överskrider tider och kontinenter. Men vänstervridna akademiker har beskrivit filmen som rasistisk och ett exempel på nykolonialism.
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.
4 Kommentarer:
Louis Armstrong har gjort mer än kanske någon människa för att sprida glädje, kärlek och förståelse mellan alla jordens människor. Men den vita vänstern, 'revolutionärerna', black power-rörelsen och 'svarta pantrarna' kände bara förakt. 'Onkel Tom-nigger' kallade de honom.
Förresten läste jag för några år sedan boken 'Onkel Toms Stuga', den bok som spelade så stor roll för slaveriets upphörande. Fascinerande bok. Författarinnan berättade någonstans (i förord ? efterord?) att hon faktiskt inte skrev den boken utan 'den skrev sig själv'. Det tycktes henne som om orden bara rann ur henne utan någon egentlig kontroll från hennes sida. Gudomligt inspirerad ? I alla fall fick detta Onkel Tom-beteende en effekt som Gud säkert skulle gillat.
Jag håller med dig, Knute. Det var en idyllisk tid.
/SB
Tack för den strålande kommentaren, SB!
När jag var ung hade jag förmånen att uppleva Louis Armstrong himself tillsammans med Oscar Petersons trio. Det var på Konserthuset i Stockholm och åren var 1953 och något år senare. Även Ella Fitzgerald var med och de sjöng i duett "Give me a kiss to build a dream on".
Louis Armstrong sjöng den helt underbara "Do you know what it means to miss New Orleans". Det var en upplevelse för en 14-årig tjej som gick i realskolan. Nu undrar jag var jag fick pengar ifrån. Kanske sålde vi lotter.
Sita Sings the Blues är en film om en episod från den hinduiska myten Ramayana, med musikaliska inslag från 1920-talet med jazzikonen Annette Hanshaws röst.
Hon var ett underbart exempel på hur förmågan att sjunga jazz inte sitter i nyansen på hudfärgen, hon var nämligen vit. Dessutom är filmen ett exempel på hur universella teman överskrider tider och kontinenter. Men vänstervridna akademiker har beskrivit filmen som rasistisk och ett exempel på nykolonialism.
http://en.wikipedia.org/wiki/Sita_Sings_the_Blues
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.