Fördomar, trångsynthet och låga förväntningar

Floridas skolstyrelse har godtagit en plan som ställer krav på studenternas färdigheter i engelska och matematik baserat på deras ras.

År 2018, vill man att  90 procent av asiatiska studenter, 88 procent av vita studenter, 81 procent av latinamerikaner och 74 procent av svarta studenter ska kunna läsa på den nivå man satt för gruppen. När det gäller matematik är målet 92 procent för asiatiska barn,  86 procent för vita,   80 procent för latinamerikaner och 74 procent för svarta. Man tar också hänsyn till fattigdom och funktionshinder.

Många svarta är upprörda och kan man tänka sig, så också NAAP, den organisation som alltid strävar efter att framställa svarta som offer för orättvisor och som anklagar vita för att vara rasister.

Ett skäl till att man gör denna uppdelning kan vara att man accepterar de resultat som framkommit under årens lopp.  Att studieresultaten visar att man inte kan ha samma krav på eleverna beroende på hudfärg.  En annan anledning är att det skapar en ursäkt för lärarna, något  att gömma sig bakom när de misslyckas i sitt arbete.

Vilket skälet än är, är det skandalöst. Om vi ska ha ett färgblint samhälle ska vi naturligtvis ställa samma krav på alla elever och ge alla samma chans och de som nu är arga och upprörda kanske bör se till att deras barn inte skolkar och att de läser sina läxor.

När de elever, som man nu ställer lägre krav på, senare hamnar i den verkliga världen, kommer  arbetsgivare att utvärdera arbetsprestationen baserad på ras och etnicitet? Och i så fall är inte det själva definitionen av rasism?