Från Peter Shiffs artikel :
Trots att Fed har manipulerat räntor och likviditet under ett sekel, kunde ingenting ändå förbereda marknaden för dess verksamhet under de senaste fyra åren. Och medan de flesta marknadsbedömare menar att Ben Bernanke räddat ekonomin och orsakat uppsvinget, har de inte helt förstått att marknaden fungerar nu nästan helt i relation till Fed:s agerande. En närmare titt på aktiemarknaden under de senaste fyra åren visar ett tydligt mönster - uppåtgående rörelser är direkt knutna till leverans av färska stimulus-pengar från Fed. Nedåtgående rörelser uppstår när marknaderna misstänker att leveranserna kommer att upphöra. Med andra ord är återhämtningarna egentligen bara en "fyllefest". Resten är försök till förklaringar.
Sedan 2008 har Fed injicerat nytt kapital i ekonomin med fyra distinkta bilder av kvantitativa lättnader och har lagt till två "extrastötar" av Operation Twist. Under de senaste månaderna har Fed inte ens försökt dölja att de serverat nya omgångar av stimulans och nu ständigt pumpar in över $ 85 miljarder per månad i obligationer och skuld baserad på bostadslån. De nya kontanterna måste gå någonstans och aktier, som nu ger ofta högre avkastning än långsiktiga statsobligationer, och som erbjuder mycket bättre skydd mot inflation, är den bästa marknaden.
Men fyra års återhämtning har kantats av flera skarpa och korta nedgångar. Det är ingen slump att dessa episoder inträffade under perioder då leveransen av färsk stimulans var tveksam. Om Fed någonsin följer upp sitt löfte att lämna obligationsmarknaden, tror vi att nuvarande återhämtning skulle komma till ett omedelbart stopp. Detta ger ännu en anledning att tro att stimulanspengar nu är en permanent företeelse.
En närmare titt på S&P 500 under de senaste fyra åren visar detta. Klicka på bilden så blir den större.
03 april 2013
Flyga högt med lånta fjädrar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 Kommentarer:
För att förklara hur jag tänker skall jag dra ett exempel från Europa. När olika länder har nationella valutor så varierar export och import omvänt mot den nationella valutans växelkurs. När den egna valutan är lågt värderad ökar exporten. Med ökad mängd utländsk valuta ökar efterhand den egna valutans pris i förhållande till den utländska. Då minskar exporten. På så sätt fortskrider export och värdeförändringar hela tiden ungefär som två sinuskurvor med motsatta förlopp. Hög valutakurs - låg export; låg valutakurs - hög export.
Detta skeende har upphört i Europa eftersom euron är för högt värderad i förhållande till t.ex. den grekiska produktionen, varför dessa inte kan exportera. Men euron är för lågt värderad i förhållande till den tyska produktionen, varför dessa exporterar som aldrig förr. Detta kan liknas vid en båt som kantrar och tar in vatten.Efter en tid kommer den att sjunka. Där befinner vi oss i Europa idag. Euron förvärrar och inga problem kan lösas om man inte återgår till nationella valutor.
Men på samma sätt förhåller det ju sig med USA-Kina. Kineserna håller låga priser genom statliga subventioner vilket gör att USA importerar, men inte kan exportera. Detta kommer att sänka USA på samma sätt som det sänker Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Irland och kanske också Frankrike.
Alltså: Obama försöker förstöra USA genom att skuldsätta landet och förhindra att de kan exportera och på så sätt få in egen valuta. Och han kommer nog att lyckas, åtminstone delvis.
/SB
Berit
Peter Schiff är klarsynt och jag tror att han har helt rätt.
Men det finns andra faktorer som bestämmer USA:s ekonomi förutom Fed:s manöveringar av räntor, obligationer, stimulanspaket och skattepolitik, som alla nu driver USA ner i botten. Och det är förhållandet inom den globala handeln. Du tog den frågan i en annan artikel före valet men jag hann inte svara på det och nu vet jag inte vilken det var.
Du hävdade då att Obama inte skulle ingripa för att rätta till den den snedvridna konkurrenssituationen mellan Kina-USA eftersom konkurrensen med mycket billiga kinesiska varor ändå gynnade de amerikanska köparna. Ungefär så (rätta mig om jag har fel!).
/SB
Det är oändligt många faktorer som påverkar handel, balans och aktiemarknaden.
Det var nog detta du syftade på att jag skrivit tidigare:
En höjning av importtarifferna skulle kanske kortsiktigt vara till fördel för amerikanska tillverkningsföretag som konkurrerar med de kinesiska, men det drabbar den amerikanske konsumenten som tvingas betala ett högre pris, vilket skulle minska vår totala levnadsstandard och därmed antalet amerikanska jobb.
http://everykindapeople.blogspot.com/2012/10/kinas-valutamanipulation-ar-bra-for-oss.html
De miljarder dollar som vi sparar när vi köper kinesiska varor kan vi använda till andra saker.
Det som är viktigt här är det faktum att amerikaner frivilligt köper varor från Kina, därför att priset är attraktivt.
Berit,
Det var det jag syftade på. Men konkurrensen blir snedvriden om en stat subventionerar sin försäljning, genom sitt sätt att sätta sin valutakurs. Då kommer det att bli så att Kina blir som Tyskland och USA som Grekland.
Det fina med konkurrens (om den är hederlig) är att den leder till innovationer och att genom nya tekniska uppfinningar kan man sänka sin produktionskostnad. Detta tjänar hela världen på. Om man däremot konkurrerar med hjälp av subventioner eller snedvriden valutakurs så får det inte dessa konsekvenser. Det kan istället leda till att den amerikanska industrin slås ut helt.
Jag förstår dina argument om de amerikanska fackföreningarnas dåliga roll när det gäller att sänka produktionskostnaderna - och håller med dig. Men en amerikansk president, som är mån om sin egen produktion, borde också kräva att Kina har en korrekt valutakurs.
/SB
Jag tror inte att Obama är i en possition att ställa så många villkor på Kina
Det är möjligt. Men har han ens försökt? På mig har det verkat som han inte bryr sig.
/SB
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.