Akta er för Dygdernas Diktatur

Den här artikeln är så bra att jag måste dela med mig. Den är skriven av Daniel Greenfield och jag hoppas jag gör den rättvisa med min översättning. Den passar lika bra för Sverige som Amerika

Amerika håller på att bli en mer tolerant nation, sägs det. Varje ny sak som vi lär oss att tolerera gör oss mer progressiva. Men tolerans är en relativ sak. För varje ny sak vi lär oss att tolerera, är det något vi måste sluta tolerera.
Tolerans kan endast förekomma på ett begränsat antal ställen. Balansen mellan tolerans och intolerans är densamma oavsett hur progressivt ett samhälle blir. Ett tolerant samhälle fördelar endast sin intolerans annorlunda.

Amerika idag tolererar olika saker. Det tolererar att små pojkar klär ut sig till små flickor i skolan, men inte att de pekar på varandra med pennor och låter som kulsprutor på lekplatsen.
Den lille pojken vars mor klädde upp honom i flickaktiga kläder var en gång föremål för förakt, medan den lille pojken som låtsas vara en marin var nationens framtid. Nu har pojken i klänningen anslutit sig till en identitetsgrupp för nationens framtid, medan den blivande lille marinsoldaten misstänks för att en dag byta ut sin vässade penna mot ett automatvapen, så snart nästa vapen-show kommer till stan.

Hertigen av Wellington sa en gång att slaget vid Waterloo vanns på lekplatserna i Eton. De pojkar som nu leker på lekplatser där dodgeball är förbjudet och det är ett brott att peka finger mot någon - vilka strider kommer de att vinna och vilken sorts nation kommer de att kämpa för att skydda?

Problemet med tolerans är att det alltid finns någon som bestämmer vad du ska tolerera. Ett fritt samhälle tolererar inte människor, det ger dem möjlighet att leva efter sina egna värderingar. Och ett tolerant samhälle är inte gratis. Det är en dygdens diktatur som är intolerant mot etablerade värden, för att bättre tolerera tidigare oacceptabla värden.

Ett fritt samhälle bestämmer inte vad religiösa eller inte religiösa ska tro. Ett tolerant samhälle tvingar dem att betala för aborter eftersom dessa dygdens diktatorer har beslutat att det är dags att ge dem en lektion i tolerans.

Ett öppet samhälle finner visdom i sin egen osäkerhet. Ett tolerant samhälle, liksom en tonåring, är säker på att det redan vet alla svar och saknar endast ett medel för att tvinga dem på andra. Det förväxlar sin destruktion av det förflutna med utvecklingen och sin känsla av otrygghet med rättfärdighet.
För den toleranta, är intolerans den mest kraftfulla möjliga handlingen. De löser problem genom att vägra att tolerera dem. Skolskjutningar genomförs med vapen, så de administrativa invånarna i de vapen-fria zonerna driver kampanjer av intolerans mot den fysiska existensen av vapen - mot ägarna av vapen, tillverkare av vapen, de medborgerliga rättighetsgrupper som försvarar vapeninnehav och så småningom mot John Puckle, Samuel Colt, John Moses Browning och  element # 82 i periodiska systemet.

Inget av detta åstadkommer en enda praktisk sak, men det är ett påstående som hävdar ett ideal. Det paranoida tänkesättet som rackar ner på små pojkar som formar kakor så att de liknar vapen - små pojkar som pekar med pennor och fingrar på varandra - är inte ute efter att stoppa skolskjutningar, men kämpar för att hävda intoleransen i sitt toleranta värdesystem över verklighetens våld.

Det handlar inte om att förhindra skolskjutningar, utan om att hävda ett värde, i vilket det inte finns någon plats för den blivande marinsoldaten, såvida han inte delar ut mat till svältande barn i Afrika som en hjälpinsats eller fungera som en modell för homoäktenskap inför landsbygdens Amerika.

För att förstå NRA:s argument (National Rifle Association ) om det moraliska värdet av en pistol, som härrör från det moraliska värdet av de som använder den, skulle kräva en världsbild som är mer villig att acceptera en mängd nyanser, snarare än att kriminalisera pennor och kakor för skuld genom geometrisk association. Ett fritt samhälle skulle kunna göra det, men ett tolerant samhälle, där allt måste tilldelas ett oföränderligt värde, för att avgöra om det kommer att tolereras och verkställas eller inte tolereras och kriminaliseras, kan inte.

Det är lika sant i Newtown som det är i Boston. Samma toleranta liberalism som kan se ett dödligt hot i en penna eller en kaka är blind för det dödliga hotet från en tjetjensk islamist. Om en pistol är ett inneboende ont, då är medlem av en minoritetsgrupp - speciellt en förföljd man - något medfött positivt. I den verkliga världen, kan det behövas onda vapen för att stoppa goda muslimer, men systemet gör sitt allra bästa när det gäller att uppmuntra eleverna att recitera den islamiska trosbekännelsen, samtidigt som de avstänger dem för att de biter i en kaka på fel sätt.

Liberala värderingar är i konflikt med verkligheten och de är inte på väg att låta verkligheten vinna. I deras toleranta nation, finns det mer utrymme än någonsin för små pojkar som drömmer om att en dag spränga tryckkokarbomber vid offentliga evenemang i namn av sin religion, men mycket lite utrymme för små pojkar som drömmer om att stoppa dem.

Den lille pojken i en klänning har tagit på sig toleransens uniform medan den lille pojken som gör pang-pang-ljud med en penna visar tydliga tecken på att spela för fel lag. Fel lag är de som löser problem genom att skjuta människor, snarare än att skriva fördömanden av dem till mångfaldens toleransdepartement.

Den som klagar är hjälten och den som gör något är boven. Reportrar och advokater är hjältarna eftersom de avgör vad som är tolerans. Soldater och poliser är skjutglada skurkar, eftersom de reagerar på verkligheten, snarare än identiteter. De skjuter obetänksamt utan att förstå undertexten.

Ett fritt samhälle är praktiskt. Det fungerar i sitt eget försvar. Ett tolerant samhälle agerar för att hävda sina värderingar. Det första strider mot terrorister och mördare, medan den senare låter dem gå, för att visa upp sina toleranta värderingar.

Detta är den konflikt mellan olika värden som gäller på lekplatsen och på slagfältet i kriget. På lekplatsen skickas små pojkar hem om de viftar med pennor och på slagfältet är soldaterna beordrade att inte försvara sig, så att deras land kan vinna hjärtan och sinnen bland lokalbefolkningen i det ändlösa afghanska Alla Hjärtans Dag, som har staplat upp en skrämmande hög av kroppar.

I sina städer är män och kvinnor tillsagda att vara toleranta, att tillmötesgå varje person och att aldrig misstänka någon av de vänliga islamisterna i sitt  bostadsområde. Det är bättre att sprängas i luften som ett tolerant samhälle, får de lära sig, än att sikta med kakor av intolerans på den stora lekplatsen i Nanny-staten.