Fukushima bevisade kärnkraftens säkerhet

       

Media har framställt det som hände i Fukushima som en katastrof för kärnkraften, men i verkligheten visade sig dess säkerhet mycket hög. Ingen enda person avled av strålning och ingen fick akuta strålskador. På kraftverksområdet omkom två personer då en travers kollapsade, en person i en kranolycka och en person i en hjärtattack.

Katastrofen var en jordbävning med åtföljande tsunami. Denna raderade ut hela städer, där 16.000 personer dog och 4.500 saknas.

Eva Forsell Aronsson, professor i radiofysik vid Göteborgs Universitet, deltog i den japanska regeringens expertgrupp med uppgift att utreda vad som hände. Hon berättar om sina erfarenheter i en facktidskrift:

Katastrofen var en ovanligt kraftig jordbävning av magnituden 7,1. Sådana var kraftverket byggt för att klara och gjorde det också. För att klara en efterföljande tsunami skyddades det av 6 m höga vallar. Man väntade sig inte en högre våg än 5 m. Men den som kom var 15 meter hög! De dieseldrivna aggregaten för reservkraft var placerade på 10 m höjd, vilket alltså inte räckte. Då fick pumparna för kylvatten ingen kraft. Drift med batterier räckte bara några timmar. Sedan blev man tvungen att vattenbomba reaktorerna. Det var otillräckligt. Vätgasexplosioner inträffade i tre av de sex reaktorerna. Därmed spreds strålande stoft ut i luft och vatten.

Inom en radie av två mil evakuerades 100.000 personer. Samtidigt evakuerades 500.000 personer från de områden, där bostäder och infrastuktur helt slagits ut av tsunamin.

Under en månad arbetade 3.700 personer vid något tillfälle inne på området. De fick i genomsnitt en stråldos på 22 milliSievert, mSv. Sex arbetare, som i strid med föreskrifterna tog av sig andningsmaskerna, fick mer än 250 mSv.

I de områden där strålningen nu ger en lägre dos än 20 mSv per person och år har återflyttningen påbörjats. Där strålningen är högre genomför man sanering.

Internationellt används gränsvärdet 20 mSv per person och år. Inga hälsorisker har konstaterats för den nivån. För personalen i svenska kärnkraftverk gäller 50 mSv, vilket kan höjas till 100 mSv i nödsituationer. Samtidigt vet man att människor kan leva utan hälsoproblem i områden med högre strålning. I några områden i Indien ger den naturliga strålningen årsdosen 200 mSv per person.

Intressant är också vad som nu händer i Tjernobyl. Den 26/4 hade Expressen ett reportage från en resa i den förbjudna zonen runt kraftverket. Reportrarna blir mest förvånade över naturens snabba revansch. Fem år efter katastrofen hade den ekologiska balansen återskapats. Nu galopperar vildhästar runt där, ibland jagade av vargar. Ett 60-tal personer bor nu inne i zonen, men har svårt att livnära sig. Vildsvinen bökar upp all potatis.

Enligt en forskare har man inte märkt att djurens arvsmassa påverkats av strålningen. Möjligen har faunan förändrats något, när det gäller småfåglar. Antalet honfåglar tycks ha minskat, eftersom fågelsången ökat. Det är ju hannarna som sjunger.

Reportrarna medförde mätare för strålningen, men anger ingen siffra på den uppmätta nivån.

Skillnaderna mellan de två kärnkraftolyckorna är dramatiska:

Tjernobyl var självförvållad. Stora mänger högaktivt stoft spreds ända till Sverige. I närområdet dog 30 personer av akuta strålskador och flera tusen utsattes för så höga doser att förekomsten av sköldkörtelcancer ökat.

Fukushima klarade en extrem jordbävning och var skyddat för en hundraårs tsunami på 5 meter. Men det var kanske en tusenårs tsunami som kom, 15 meter hög. Ingen fick allvarliga strålskador. Utsläppen av radioaktivt material var måttliga. Luftburet stoft drabbade ett begränsat område, dit man nu kan börja flytta tillbaka. Det som sköljdes ut i havet tycks ha blivit så utspätt att inga allvarliga problem rapporterats.

Dessutom visar erfarenheten att tillämpade gränsvärden är så säkra att folk som väljer att bo i områden med avsevärt högre strålningsnivå kan leva utan hälsoproblem.

Konklusionen är att Fukushima bevisade hur säkra kärnkraftverken kan byggas. Dessutom kan nästa generations kärnreaktorer använda det som idag kallas ”utbränt bränsle” och blivit ett förvaringsproblem. Ur det kan många gånger mer energi erhållas samtidigt som dess radioaktivitet reduceras dramatiskt.

Vi bör välja stabil kärnkraft istället för nyckfull vindkraft.

Reale Pelle