En natt hade jag en underbar dröm.
Jag såg fotspår i sanden invid en ström.
Guds son hade lämnat dessa spår,
men det fanns inga gjorda av mina tår.
Två rundlar nästan lika som bär
och jag frågade Herren: "Vad har vi här?"
De var ej gjorda av mänsklig fot
och liknade mera stor klot.
Med sorg i stämman, han svarade mig:
"Ensam var jag tvungen att bära dig.
Trots allt ditt prat om fri och stark
vägrade du stå på egen mark."
"Du ville inte rösta och inte protestera,
bara flyta med och acceptera.
Det var dags att klippa banden
och låta dig landa i sanden."
Det kommer en tid i var människas liv
när man måste ta ställning och initiativ,
En dag när man står upp för sin rätt
eller landar på rumpan rätt och slätt.
(Den mycket bättre orginaldikten finns här)
04 oktober 2013
Avtryck i sanden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 Kommentarer:
Sens moral: regeringen gör för mycket och människor för lite. Vi är utkastade i världen, ensamma med vår Gud, och måste ta ansvar för oss själva och våra medmänniskor. Men staten söver oss i en falsk trygghet. Ta det svenska pensionssystemet som lurat folk att inte spara till ålderdomen. Så visar det sig att de bara får tillbaka en bråkdel av alla de pengar de betalat till staten i pensionsavgifter. Vi ville bli lurade och därför landar vi på rumpan.
Jag gillar den teologiska dimensionen i dikten. Men det blir lite för djupt att utreda just nu.
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.